Ingår i temat
Skola & arbetsliv
Läs senare

Utan gymnasiet ont om arbetskraft

Skola & arbetslivUtan ortens industrier, inget gymnasium, säger lärarna. Utan gymnasiet, brist på arbetskraft, menar företagen. I Ånge betyder samarbetet mellan näringsliv och skola mycket för ortens överlevnad.

12 sep 2019
Utan gymnasiet ont om arbetskraft
Noggrann. Jamshid Ahmedi vill göra sitt allra bästa för att ge ett gott intryck på sin apl-plats i hopp om framtida anställning. Foto: Mats Andersson

Zzzziii. Ljudet från slipmaskinen är på gränsen till öronbedövande där Jamshid Ahmedi står och gradar av en plåtbit till en skogsmaskin. Men han har förstås både hörselkåpor och skyddsglasögon på sig. Det där med arbetsmiljöregler är något han lärt sig både i skolan och här på verkstadsföretaget Hakfelt Produktion där han hela våren har praktiserat, som en del av sin utbildning till CNC-operatör på Bobergsgymnasiet i Ånge. Två dagar i veckan tar han ett tidigt morgontåg de tre milen från Ånge hit till Bräcke, för att vara på plats när arbetsdagen börjar, klockan sju.

Det gäller att placera rätt elev på rätt plats så de får en förståelse för helheten.

Firman – ett familjeföretag som tillverkar maskin­delar – ligger i utkanten av samhället. Några byggnader i korrugerad plåt, som hyser såväl kontor som ett antal stora maskinhallar, där taket vilar på långa stålbalkar och fönstren är alldeles för högt upp för att ge någon utsikt men släpper in en del ljus. På det gråa betonggolvet står maskiner utspridda och i hyllor och trälårar ligger material, verktyg och färdiga produkter av metall.

Jamshid Ahmedi ser säker ut där vid slipmaskinen – under den termin han varit här har han blivit varm i kläderna. Nu går han och hoppas på att få sommarjobb, och när han går ut gymnasiet nästa vår, kanske anställning. Så småningom har han siktet inställt på vidare studier till ingenjör, men några års erfarenhet från golvet först skulle kännas bra, tycker han. Och att så här redan under skoltiden få prova sina färdigheter där de verkligen gäller, är helt väsentligt. Det handlar bland annat om känslan: Det här är på riktigt.
– Att lära sig hur det funkar på en arbetsplats. Och här har jag fått lära mig programmera och koda.

Erfaren. Som huvudhandledare på Hakfelts har Jonne Hakfelt gått såväl Skolverkets grundutbildning som en extra kurs för personer med särskilda behov, för att kunna möta olika typer av praktikanter.
Foto: Mats Andersson

Det senare är något som eleverna på industriprogrammet inte får göra förrän i trean annars.

När Jamshid Ahmedi och ett gäng andra gymnasister kom hit i början av vårterminen togs de emot av Jonne Hakfelt, arbetsledare. Han har huvudansvar för företagets praktikanter. Det innebär bland annat att han ser till att samtliga ungdomar får prova alla produktionsgrupper i tio dagar, innan han fördelar ut dem på var sin plats och till var sin handledare.

Jonne Hakfelt lovordar Skolverkets webbaserade handledarutbildning:
– Den gav väldigt mycket kött på benen, inte bara vad gäller arbetsmiljö och sånt utan också psykologi: till exempel hur man lär känna eleverna och deras behov och förutsättningar.

Det gäller att placera rätt elev på rätt plats så de får en förståelse för helheten, konstaterar han. Och att inte släppa greppet. När ungdomarna varit på plats en vecka fångar han upp deras första intryck och att de fungerar ihop med sina handledare och arbetskamrater.

Handledaruppdraget är både är lärorikt och inspirerande, tycker Jonne Hakfelt.
– Att dagligen träffa unga människor som frågar på olika sätt och påpekar saker man inte tänkt på, är intressant.

Det händer nämligen att eleverna kommer med ny information och nya infallsvinklar. Men inte minst har de förkunskaper från skolan som är värdefulla här, påpekar Jamshid Ahmedis närmaste handledare Tommy Birgersson. Under sina 40 år i yrket har han lärt upp många rena nybörjare, och han ser stor skillnad mellan sådana och dem som fått grundläggande verkstadskunskaper på gymnasiet och därmed till exempel behärskar mätteknik. Det gör att han brukar kunna ge praktikanterna ganska mycket frihet.
– De måste få hålla på lite på egen hand, man kan inte stå och peka hela tiden.

Hakfelt Produktion är ett av en hel rad företag i regionen (Västernorrland-Jämtland) som Bobergsgymnasiet samarbetar med.
– Annars skulle det vara svårt att få ihop till de femton veckor på tre år som krävs för elever på de nationella industriprogrammen, säger läraren Sven-Åke Isaksen, när vi efter besöket i Bräcke söker upp honom på Bobergsgymnasiet.

Trepartssamtalen är inte minst viktiga för att utröna om eleven behöver få med sig några specifika kunskaper från skolan till sin praktikarbetsplats.

Sven-Åke Isaksen menar att Bobergsgymnasiets industriprogram är helt beroende av ortens företag.
– Huvva, ja! Jag har svårt att se att vi skulle kunna ha en sån utbildning utan dem.

Det handlar dels om att många ungdomar här tänker sig en framtid här, men också på att programmet är beroende av arbetsplatser att förlägga elevernas apl på. Det senare har blivit svårare på senare år, i takt med att företag lagt ner. För ett antal år sedan kunde de flesta elever göra sin apl inom några mils omkrets, i dag får en del av dem åka ända till Sundsvall, tio mil bort.

Det är till och med så, att antalet platser skolan kan få ihop styr hur många elever som tas in. Elever som går på nationella industriprogram ska enligt Skolverket ha minst femton veckors apl under sina tre gymnasieår.
– Uppskattningsvis går halva min arbetstid åt till att fixa med praktiken på olika sätt. Men det är roligt!

Rotation. Med en liten verkstad och bara två lärare gäller det att pussla för att alla elever ska få den tid de behöver vid maskinerna. Ettorna får passa på medan tvåorna är på apl. I dag står svetsning på schemat. Sven-Åke Isaksen instruerar.
Foto: Mats Andersson

Sven-Åke Isaksen berättar att det finns stort behov av båda typerna av yrken i hela landet, och inte minst här i trakten – till exempel efterfrågas konstruktionssvetsare i vattenkraftssammanhang.

Att skolan samarbetar med de lokala företagen är därför helt självklart, säger han och påpekar att det hela är kvalitetssäkrat sedan skolan blev certifierad som teknikcollege.
– Vi utbyter strategier, och rättar oss rätt mycket efter deras önskemål och behov.

Han ser inga etiska problem med att skolan därigenom kan uppfattas gå företagens ärenden, utan ser det snarare som en vinn-vinnsituation.
– Kan vi förse orten med arbetskraft är det väl bara bra. Om vi till exempel har en elev i trean som vill förlägga apl på ett företag för att ha större chans att bli anställd sen så försöker vi ordna det.

Men i vanliga fall är det ett noga utarbetat rotationssystem som gäller, för att eleverna ska få chans att prova olika slags moment.
– Och vi utgår förstås alltid från styrdokumenten!

Han och hans kollega Anders Johansson är noga med att så långt som möjligt följa Skolverkets riktlinjer i fråga om apl. Till exempel åker de alltid till varje arbetsplats för trepartssamtal mellan lärare, elev och handledare.
– Trepartssamtalen är inte minst viktiga för att utröna om eleven behöver få med sig några specifika kunskaper från skolan till sin praktikarbetsplats. Samtalen utgör också en viktig grund för bedömningen, säger Sven-Åke Isaksen.
– Och så har vi alltid ett avslutningssamtal med handledaren per telefon.

Däremot lyckas de inte alltid hitta företag med utbildade handledare, även om det är vad de eftersträvar.
– Vi är restriktiva med apl utan utbildade handledare, men samtidigt måste vi vara lite ödmjuka. Om vi ställer sådana direkta krav till någon samarbetspartner tror jag vi kan hamna snett – vi måste ta i beaktning att de kan ha hög beläggning och inte hinner med att utbilda folk.

Alla skolor är inte lika noga som Bobergsgymnasiet med hur kontakten mellan dem och företagen fungerar, konstaterar handledaren Jonne Hakfelt på familjeföretaget i Bräcke.
– Hos en del är det väl lite si och så med återkopplingen. Vissa ringer bara, eller ber mig fylla i en blankett.

Vilket av sätten han föredrar är uppenbart, även om det är mer tidsödande. Chansen att få seriösa praktikanter är större om skolan sköter apl seriöst, menar han. Och:
– Praktikanterna är jätteviktiga för återväxten här i företaget.

Alla artiklar i temat Skola & arbetsliv (7)

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com