Ingår i temat
Avhoppare
Läs senare

Tydlig undervisning minskar avhopp

AvhoppareÖkad tydlighet i undervisningen, få alla att känna sig sedda och låta eleverna locka varandra till skolan. Åtgärderna har minskat avhoppen på Virginska skolan i Örebro.

06 feb 2020
Tydlig undervisning minskar avhopp
Har koll. Att avhoppen minskar beror på att vi har jobbat med att noggrant följa närvaron och frånvaron för att kunna vidta rätt åtgärder i ett så tidigt skede som möjligt, säger rektor Anna Karin Anfelt. Foto: Ulla-Carin Ekblom

I ett litet rum på andra våningen förvaras stora mängder julpynt som skapats av eleverna i årskurs två på handels- och administrationsprogrammet.
– Jag tycker inte om att pyssla, säger Jesper Johansson samtidigt som han sätter sig på en stol bland girlanger, färgglada bollar och stjärnor av återvunnet material.
– Men jag älskar att pyssla, säger klasskamraten Wilma Nybäck med emfas och fingrar på en stjärna gjord av en papperskasse.

Om något går fel så tar lärarna det med en gång.

När dekorationerna skapades gav Jesper Johanssons lärare honom möjlighet att arbeta med belysningen i stället.
– Det passade mig mycket bättre, konstaterar han nöjt.

För Wilma Nybäck, som funderade på att välja estetisk inriktning på gymnasiet är pysslandet en kreativ fristad.
– När jag valde gymnasieprogrammet var jag väldigt skoltrött och visste inte alls om jag skulle gå kvar här.

Även Jesper Johansson var skoltrött efter nian och nu när han klarat av halva gymnasiet konstaterat han att han lika gärna kan gå kvar.
– Hade jag hoppat av så hade jag nog gjort det i ettan, men jag har bra betyg nu, säger han men vet inte om det beror på att studierna är enklare än på högstadiet eller om han helt enkelt har blivit bättre. Oavsett sporrar betygen till fortsatta studier.

Trivs. Både Jesper Johansson och Wilma Nybäck var skoltrötta när de valde till gymnasiet. Nu går de andra året på handels- och administrationsprogrammet på Virginska gymnasiet i Örebro och är nöjda med sitt val.
Foto: Ulla-Carin Ekblom

Att handels- och administrationsprogrammet inte heller har många prov och läxor är något som båda eleverna uppskattar.
– Du har i princip bara läxor om du inte hinner göra klart något på lektionen, säger Jesper Johansson.

Wilma Nybäck, som har valt extra matte och engelska för att få behörighet till universitetet, har några fler prov än om hon bara läst ämnena på programmet.

Över huvud taget är eleverna nöjda med undervisningen och uppskattar lärarnas direkta och tydliga feedback, både när något är bra eller mindre bra.
– Om något går fel så tar lärarna det med en gång, säger Jesper Johansson.

Både Wilma Nybäck och Jesper Johansson menar att det säkerligen finns en hel del skoltrötta elever på Virginska gymnasiet, men att de som velat hoppa av redan gjort så.
– Det var en hel del i vår klass, minst fem skulle jag tro, som hoppade av under första terminen, som kom på att de egentligen ville göra något annat, säger Jesper Johansson.

Åtgärder som motverkar avhopp

  • Letar efter mönster i frånvaron. Tar reda på om den beror på problem hemma, i skolan eller på ohälsa.
  • Har inkluderingsutvecklare som tillsammans med special­pedagoger handleder lärare för att under­visningen ska bli mer hanterbar för alla elever.
  • Satsar på social tillgänglighet. Eleverna ska bli som magneter för andra elever att komma till skolan.
  • Parar ihop elever vid grupparbeten så att de med den samlade kompetensen ska kunna klara uppgiften.

Hittills i år har sex elever på handels- och administrationsprogrammet och hantverksprogrammet valt att lämna studierna. Förra året vid den här tiden hade tio elever avbrutit studier på något av de två programmen.
– Att avhoppen minskar beror på att vi jobbat systematiskt under lång tid med att noggrant följa närvaron och frånvaron för att kunna vidta rätt åtgärder på ett så tidigt skede som möjligt, säger Anna Karin Anfelt, som är rektor för de två programmen.

För att motverka avhopp har de kursansvariga lärarna arbetat på en rad olika sätt. Dels med att öka tydligheten i undervisningen, så att alla elever vet vad de ska göra, men också med den så kallade sociala tillgängligheten, att eleverna känner sig sedda och att de upplever att de bidrar och är saknade om de inte är där. Skolans mentorer stöttar sedan eleverna så att de kan ta större eget ansvar, till exempel hitta och förstå den digitala lärplattformen. Mentorerna hjälper också eleverna att sätta mål, till exempel för ökad närvaro och göra handlingsplaner för att målen ska nås.

Anna Karin Anfelt är givetvis nöjd över att insatserna ger resultat. Samtidigt går det alltid att göra mer.
– Självklart undrar jag om vi i skolan hade kunnat göra mer, speciellt funderar jag kring två avhopp under hösten, men det är svårt att säga, resonerar hon och blickar eftertänksamt ut genom de gamla, spröjsade fönstren i sitt arbetsrum.

Anna Karin Anfelt har jobbat på skolan i över tjugo år och under vårterminen 2017 och höstterminen 2018 var till exempel Virginska gymnasiet en av 47 gymnasieskolor som var med i Skolverkets projekt för att lära sig mer om hur avhopp kan undvikas. Under loppet av ungefär två månader besökte experter från Skolverket skolans personal. Anna Karin Anfelt tycker att projektet gav lärarna och elevhälsan ännu fler verktyg för att förebygga avhopp.
– Projektet blev ett kvitto på att vi redan gör rätt saker, samtidigt som det också blev tydligt att vi kan fokusera ännu mer på skolmotiverande kompisstöd och erkännande elever emellan. Och det ska vi göra nu.

Anna Karin Anfelt förklarar att skolan under lång tid fokuserat på att höja lärarnas kompetens, eftersom lärandet och pedagogiken är de viktigaste anledningarna till framgång i elevernas studier.
– Men nu har vi tydligt sagt att det är dags att arbeta med den potential som eleverna har att bli bra kompis-stöd åt varandra. Det är något som vi kan utveckla.

Det är dags för lunch. Med raska steg går Anna Karin Anfelt genom korridoren och hon saktar bara in för att säga till en elev att ta ner fötterna från bordet. Eller, hon behöver inte ens uttala orden, en blick räcker.

Ökade närvaron. Elin Carlsson, till vänster, är specialpedagog och gläds åt att närvaron har ökat.
– När jag möter mentorn i korridoren så dansar vi en spontan glädjedans, skrattar hon tillsammans med Jessa Welander Canfield, arbetslagsledare och lärare.
Foto: Ulla-Carin Ekblom

Lunchen packas i fina pappkartonger och äts i ett litet konferensrum där Elin Carlsson, specialpedagog och Jessa Welander Canfield, arbetslagsledare och lärare, också har sin lunchrast.

De bekräftar att de senaste årens utvecklingsarbete som gjorts för att öka närvaron och minska risken för avhopp gett tydliga resultat.
– Vårt arbete bygger på forskning och den är mycket tydlig. När eleverna är på plats i klassrummet så lyckas lärandet och avhoppen minskar om vi ingriper tidigt när en elev har hög frånvaro, summerar Jessa Welander Canfield forskningen samtidigt som Elin Carlsson berättar om hur skolans systematiska kartläggning av elevers när- och frånvaro går till.
– Vi letar ofta efter mönster i frånvaron och om ett sådant dyker upp så tar vi direkt kontakt med eleven för att reda ut var problemet ligger. Är det hemma? I skolan? Ohälsa?

Efter det samtalet gör mentorn och eleven tillsammans upp en plan för hur närvaron ska ökas.
– Det är inte bara tomma ord, utan det blir en tydlig plan som vi följer upp för att se att närvaron faktiskt ökar, säger Jessa Welander Canfield.

Jessa Welander Canfield menar att även mentorstiden en gång i veckan är ett bra tillfälle för uppföljning men också för att skapa relationer med eleverna, liksom andra schemalagda forum, till exempel möten med specialpedagogen eller möten för kollegialt lärande.

– Jag skulle uppskatta att jag totalt har ungefär tre timmar per vecka för det här arbetet, säger Jessa Welander Canfield, som även har titeln inkluderingsutvecklare.

Vi vill att eleverna ska bli magneter för andra elever att komma till skolan.

På skolan finns det ytterligare en lärare som är inkluderingsutvecklare och tillsammans med specialpedagoger arbetar de med lärarna för att utveckla undervisningen så den blir hanterbar för alla elever så de lyckas med sina studier. En inkluderingsutvecklare kan till exempel innebära lektionsobservationer och handledning av lärare och lärarlag.

Nästa steg för att förebygga avhopp är att satsa på elevernas sociala tillgänglighet.
– Vi vill att eleverna ska bli magneter för andra elever att komma till skolan, säger Jessa Welander Canfield.
– Läraren ansvarar för strukturen och det pedagogiska upplägget och det är eleverna själva som har ansvaret att lära tillsammans. Syftet är att göra eleverna ömsesidigt beroende av varandra, kompletterar Elin Carlsson.

Jessa Welander Canfield säger att ett exempel på struktur som läraren ansvarar för är att vara väldigt noggrann med vilka elever som paras ihop vid grupparbeten.
– Det gäller till exempel att se till så att grupperna är sammansatta på ett sätt så att eleverna har tillräckligt med kompetens tillsammans i gruppen för att samarbeta och lyckas med uppgiften.

En kollega knackar på och övertygas till slut att stiga in i det lilla konferensrummet. Elin Carlsson berättar att kollegan är mentor i en klass där flera elever hade hög frånvaro tidigare under höstterminen.
– Då arbetade vi intensivt tillsammans för att skapa planer och målsättningarna för hur eleverna skulle höja sin närvaro. Det är mycket jobb att vara på tå i uppföljningen och i dialogen. Arbetet tog tid, men nu ser vi att närvaron ökar, säger Elin Carlsson och berättar med ett leende att hon och kollegan utvecklat ett särskilt sätt att fira framgångarna.
– Vi spontandansar lite när vi möts i korridoren och ser till att göra high five med eleverna.

Alla artiklar i temat Avhoppare (10)

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com