Läs senare

Tolkar texter i teckningar

ReportageI ett samarbete mellan bild och svenska gör eleverna på Polhemsgymnasiet serieversioner av romanen Stål. Arbetssättet väcker läslust och skapar en röd tråd mellan ämnena.

Unga drömmare. Romanen Stål av Silvia Avalone handlar om bästisarna Anna och Francesca som växer upp i kuststaden Piombino. I framtiden vill de bli domare och fotomodell, och inte slita på stålverket som sina släktingar. Foto: Marit Lissdaniels

Hur många personer har ni med? frågar Julia Christell några av sina kompisar i bildsalen.

Hon skriver manus till sin serie. Cornelia Nielsen som sitter vid samma arbetsbord håller på att skissa upp sin berättelse.
– Det blir rörigt om jag tar med mer än två personer. Jag tar nog bara med Anna och Francesca, säger Julia Christell.

Men Cornelia Nielsen protesterar. I en bildruta har hon ritat när Alessio blir överkörd av en bandvagn på stålverket och dör.
– Du behöver ha med fler personer. Alessio är viktig för handlingen, även om han inte är med så mycket, menar Cornelia Nielsen.

De som haft motstånd mot att läsa tog sig igenom romanen för att klara serieuppgiften.

Julia Christell fortsätter att fundera över vilka personer hon ska välja ut till sin serieversion av Silvia Avallones uppväxtskildring Stål. Hon fäster blå och gröna lappar i boken för att rangordna citaten som hon vill använda.
– Det är mycket tankearbete att få ner en bok på över 300 sidor till sex seriesidor, säger hon och fortsätter att sålla i texten.

Så kan du jobba i flera ämnen

Uppgift:

En handgjord serieversion, med 4-6 sidor i A4-format, av en roman. Model sheets för huvudperson och två bifigurer. Model sheet används som förlaga för att få karaktärer att se likadana ut genom hela serien. Det kan exempelvis vara skisser med kläddetaljer eller ett ansikte sett från olika håll.

Tidsåtgång och upplägg:

Fem veckor. Cirka sex lektioner à 80 minuter avsätts till läsning, analys och sammanfattning av boken i svenskämnet. När boken är utläst startar arbetet i bilden, omkring tio lektioner à 80 minuter. I bilden följs delvis samma process som många serieskapare använder: 1) Nedbrytning av texten. 2) Översikt av viktiga händelser i romanen. 3) Manus. 4) Model sheets för huvudperson och bipersoner. 5) Fulskissmanus. 6) Slutgiltiga skisser. 7) Tuschning, textning och färgläggning.

Andra ämneskombinationer:

Engelska, historia eller teknik i samarbete med bild och eventuellt svenska. Samma upplägg men med en engelskspråkig eller historisk roman alternativt en roman som innehåller tekniska beskrivningar, exempelvis En världsomsegling under havet eller Ensam på Mars.

Eleverna, som går andra året på teknikprogrammet med inriktning design och produktutveckling, har bara tre bildlektioner kvar för att göra klart sin serieversion. De har kommit olika långt. Några jobbar med att välja ut innehåll och omvandla text till bildform medan andra har börjat tuscha, texta pratbubblor och färglägga sina slutversioner.
– Tänk på att inte pilla med detaljer! Gör först serien inlämningsbar, sedan kan ni finputsa, uppmanar bildläraren Oscar Hjelmgren.

Sebastian Juhlin har med hjälp av blyertspenna och linjal konstruerat tre små och en stor bildruta till sin framsida. I den stora rutan har han ritat stranden som har en central plats i bokens handling. Havet, badhytterna, ön Elba vid horisonten, hyreshusens mörka fasader på ena sidan och några av huvudpersonerna som springer i gyllengul sand.
– Jag försöker visa hur miljön och personerna ser ut i stället för att skriva om det, berättar han.

Idén till uppgiften fick bildläraren Oscar Hjelmgren, som även är design- och svensklärare på Polhemsgymnasiet, tillsammans med sin svensklärarkollega Annelie Ek. Båda hade på var sitt håll låtit eleverna skapa serierutor när det funnits tid över på lektionerna eller i samband med textläsning. Annelie Ek hade tidigare också samarbetat med en annan bildlärare på skolan och låtit eleverna skapa framsidor till romaner.
– Vi kände att det skulle vara roligt att göra något gemensamt och utöka serieuppgiften, säger Oscar Hjelmgren.

Koncentration. Det krävs ett nytt sätt att läsa romanen när text ska översättas till bild. Foto: Marit Lissdaniels
Framkallar konturer. Alexander Olsson ritar av den underliggande skissen och gör de sista justeringarna innan han ska tuscha serien. Foto: Marit Lissdaniels
Sol och bad. Stranden med badhytterna i förgrunden och ön Elba i horisonten är en central plats i romanen. Foto: Marit Lissdaniels

De startade förra året med att låta eleverna göra en serieversion av Pär Lagerkvists roman Dvärgen. Med lyckat resultat. Det här läsåret har svenskläraren Håkan Colmsjö och bildläraren Jessica Andersson Ekström valt att arbeta på samma sätt med parallellklassen på teknikprogrammet.
– Vi berättade för dem att våra elever hade hittat en större glädje i romanläsningen och att det uppstod spontana diskussioner kring olika tolkningar både under bild- och svensklektionerna. Vi märkte att elever som haft motstånd mot att läsa tog sig igenom romanen för att klara serieuppgiften. Eleverna prövade även avancerade bildlösningar när de skulle översätta text till bild, berättar Oscar Hjelmgren.

Svenskläraren Annelie Ek håller med om att samarbetet kring serieromanen har gett positiva effekter.
– Eleverna har blivit bättre på att sammanfatta och att analysera texter på en djupare nivå. Vi diskuterar mer kring detaljer och symbolik än tidigare.

De valde romanen Stål, för att få variation till förra årets roman Dvärgen.
– Vi tyckte att det passade att välja en kvinnlig författare som skriver om ungdomar, säger Annelie Ek.

De båda lärarna tänkte att det kunde vara enklare för eleverna att identifiera sig med de unga huvudpersonerna och känna igen sig i innehållet.
– Det kan vara bra att tänka på att boken ska ge utrymme för elevernas tolkningar och fantasi. Böcker med mycket fakta passar sämre för uppgiften, tillägger Oscar Hjelmgren.

Lästips!

80 romaner för dig som har bråttom av Henrik Lange (Kartago Förlag, 2007).

På fritiden arbetar han även som serieskapare. Oscar Hjelmgren skriver och tecknar humoristiska äventyrsserier för tidningen Herman Hedning, och menar att serier är en effektiv form av berättande. Genom att gestalta en miljö eller karaktär i bild, tar det kortare tid för läsaren att ta till sig beskrivningen än om samma sak uttrycks i text.
– Men det gäller att eleverna lägger ner arbete på att fånga hur en person ser ut och vilka miner och känslor som uttrycks. Eller att få med detaljer och stämningar i en miljöbild.

Han berättar att dialogen har en central betydelse i serier.

– För att få flyt i dialogen kan man tänka på att placera den karaktär som börjar att prata till vänster i serierutan. Det är ett vanligt nybörjarfel att missa det.

När eleverna är färdiga med sina serieversioner gör Oscar Hjelmgren och Annelie Ek en gemensam bedömning av deras arbeten.
– Det visar sig direkt om de slarvat i svenskan. Då har de svårt att få ihop en serie som stämmer med boken, säger Oscar Hjelmgren.

De kan också märka att elever som till exempel har läs- och skrivsvårigheter, tydligare kan visa att de förstått bokens innehåll.
– Genom att läsa elevernas serier får jag ytterligare en chans att se deras lärande. Det tillför nya perspektiv att inte bara utgå från vad de säger och skriver, berättar svenskläraren Annelie Ek.

Hur gick det?

1. Vad tycker du om att göra en serieversion av en roman?
2. Hjälper bilduppgiften till att lära dig mer i svenska?

Agnes Lundborg:

  1. Jättekul! Jag läser mycket självbiografiska och feministiska serier och har velat göra serier själv. Nu fick jag äntligen chansen. Jag gillar att skapa en egen stil med olika seriekaraktärer.
  2. Jag får fler idéer och fantasin blir rikare när jag föreställer mig hur saker och personer ser ut i boken.

Alexander Olsson:

  1. Det blir roligare och mer omväxling än att bara läsa en bok och få en skrivuppgift. Jag har inte ritat så mycket sedan jag var liten och har upptäckt att jag gillar det.
  2. Ja, att göra tolkningar, leta efter karaktärsbeskrivningar och plocka ut det viktigaste. Man djupdyker i bokens handling på ett nytt sätt.

Cornelia Nielsen:

  1. Det är spännande att se hur olika våra serier blir trots att vi läser samma bok. Vi diskuterar tolkningar med varandra och det är intressant att sätta sig in i hur kompisarna tänker.
  2. Jag har lärt mig att läsa miljö­beskrivningar mer noga och bli bättre på att sammanfatta texter.

Elliot Solberg:

  1. Jag tycker om att blanda två ämnen, då finns tankarna kring boken med hela tiden. För mig som gillar att rita människor i bilden och göra berättelser i svenskan är kombinationen toppen.
  2. Svenskan blir inte så teoretisk, utan roligare. Jag engagerar mig mer i läsningen.

 

ur Lärarförbundets Magasin