Läs senare

”Rektorn har sina favoriter” i kollegiet

RelationerHeddas rektor känner sig hotad av starka lärare. Dessa blir ofta nonchalerade eller förlöjligade, medan andra får både uppmärksamhet och privilegier.

Illustration: Robert Nyberg

– Han var väldigt kaxig när han började hos oss och hade inställningen att allt som gjorts tidigare var fel. Nu skulle han styra upp både stort och smått på skolan och göra om hela organisationen.

Hedda arbetar som NO-lärare på en stor gymnasieskola i norra Sverige. Skolan har flera rektorer och för tre år sedan anställdes den aktuella personen, som också blev Heddas chef.
– Det blev ganska snabbt uppenbart att det här var en person som inte tar stort eget ansvar, men som gärna kritiserar andra. Han är helt enkelt inte en ledare som som ingjuter hopp och mod hos personalen.

Hedda berättar att åren gått utan att det blivit något alls av rektorns ambitioner och storslagna visioner.
– Han är en otydlig person som har svårt att ta tag i saker. Problemen ligger alltid någon annanstans, hos lärare, schemaläggare eller hos politikerna. Men jag tror att han känner av sin egen oförmåga och hur missnöjet bland oss erfarna lärare växer, och då blir hans beteende ett sätt att slå ifrån sig.

Det blir allt tydligare hur rektorn har egna favoriter bland lärarna i kollegiet, som han också gärna skaffar sig privata relationer till genom att exempelvis börja följa på Instagram.
– Han nonchalerar eller rentav förlöjligar vissa personer, medan han är väldigt kamratlig och varm gentemot andra. Han kan komma in i vårt arbetsrum och krama en kollega, men inte ens titta åt en annan.

De som blir ifrågasatta eller ignorerade är framför allt de lärare som har starka viljor och egna idéer och förslag om förändringar och skolutveckling. Favoriterna är de nyanställda och de som håller låg profil.
– Det är inget fel på ”favoriterna”. De är bra personer, som inte gör något fel, och jag tror inte att de själva tänker så mycket på situationen. De är helt enkelt sådana som av olika anledningar inte skrämmer rektorn, säger Hedda.

Hon beskriver hur rektorn under stora möten gärna lyssnar och bekräftar dem han inte känner sig hotad av, medan han snoppar av andra.
– För en tid sedan kom en duktig kollega med ett bra förslag till förändring, men han svarade bara nedlåtande att ”Jaja, mycket skulle man kunna göra.” Till en annan kollega som snart ska gå på föräldraledighet, och som var ledsen över en jobbig elevrelation, sa han: ”Släpp det, du slutar ju ändå snart.” En tredje kollega som kom till honom och grät över sin höga arbetsbelastning fick höra att hon kanske borde gå till en psykolog.

Samtidigt är det uppenbart hur rektorns favoriter i högre grad blir beviljade budgetmedel för egna projekt och har lättare att få ledigt för exempelvis externa konferenser. Hedda själv fick först nej till att gå en fortbildning hon sökt och antagits till, trots att hon var den enda på skolan som var kvalificerad och den låg precis i linje med en satsning som kommunen tydligt ville prioritera.
– Den gången gick jag till en annan rektor och förklarade situationen, och hon löste det åt mig. Men allt det här är så ledsamt. Jag tror kanske inte att han är avsiktligt elak, utan att det är ett reflexmässigt beteende som kommer ur hans underläge. Men vi är många lärare som är både arga och jätteledsna. Det känns så oproffsigt och förnedrande.

Hedda heter egentligen något annat.

”Rektorns chefer måste agera”

– Det finns regler för alla medarbetares rätt att bli rättvist behandlade, säger Elisabet Mossberg, ombudsman på Lärarförbundet.

En anställd kan drabbas av organisatorisk orättvisa på olika sätt. Institutet för stressmedicin i Göteborg har definierat fyra områden, förklarar hon:

  1. Procedurmässig orättvisa – innebär att inte ha jämförbara möjligheter till inflytande på beslut.
  2. Relationell orättvisa – att grad av visad heder och respekt från chefer är olika.
  3. Informationsmässig orättvisa – att inte få samma information om förändringar.
  4. Orättvis balans mellan ansträngning och belöning.

– Fallet som beskrivs i intervjun verkar återspegla flera av dessa. Och om situationen pågått i tre år hoppas jag att man pratat med skyddsombudet, för detta är en arbetsmiljöfråga.

Rektorns chefer måste få kännedom om situationen och upprätta en åtgärdsplan som kan upprätta förtroendet för honom, betonar Elisabet Mossberg. Om skyddsombudet på skolan behöver stöd i processen kan huvudskyddsombudet på ens fackliga avdelning bistå med hjälp.
– Om rektorns chefer i sin tur inte vill lyssna kan man göra en formell begäran, en så kallad 6:6A till arbetsgivaren. Skyddsombudet kan då exempelvis kräva en utredning om hur den psykosociala miljön ser ut på arbetsplatsen.

ur Lärarförbundets Magasin