Läs senare

Per-Olof leder yrkescentrum

Han gick till sjöss när han var sexton, men återvände för att
avsluta sin gymnasieutbildning. Nu är Per-Olof Thång psykolog och professor i pedagogik samt föreståndare för det nybildade Centrum för yrkeskunnande i Göteborg.

12 apr 2011

Jag träffar Per-Olof Thång en gråmulen dag i mars i hans arbetsrum på Pedagogen i Göteborg. Det visar sig att han varit med och planerat bygget av det hus med stora glasfasader som han själv sitter i, något han berättar om med lustfylld stolthet.
– Det är fantastiskt roligt att få en inblick i andras kunskapsområden. I byggprojektet handlade det om allt från arkitektur, logistik och samordning till att träffa byggare, som även hade intellektuella och konstnärliga intressen, säger han.

Per-Olof Thång började läsa psykologi i slutet av 1960-talet, mitt i en brytningstid då nya utbildningssystem och studiemedel kom till. Han kände sig inte mogen att bli terapeut, men intresserade sig tidigt för utbildningsfrågor. Hans föräldrar arbetade med hantverk och handel, men saknade akademisk utbildning. Per-Olof såg möjligheterna med högre utbildning och det fick honom att återvända till gymnasiestudierna efter att först provat att vara befälselev på ett handelsfartyg som sextonåring.

– Bildningstraditionen var viktig hemma och min mors dröm var att få utbilda sig. Istället fick jag den möjligheten, säger han.

Foto: Ciprian Gorga1972 blev han anställd vid universitetet och fortsatte forska parallellt med olika uppdrag. Bland annat arbetade han med att ta fram en läroplan för vuxenutbildningen och med olika omställningsutbildningar.

– Jag funderade mycket på erfarenhetsbegreppet då och jag tänker tillbaka på det nu när jag jobbar med validering av dem som vill bli yrkeslärare. Praktisk erfarenhet ger både förförståelse, motivation, mognad och självinsikt. Den som har en bristande teoretisk grund kan klara sig ganska bra på erfarenhet om det finns en inre drivkraft, säger Per-Olof Thång.

1978 var han färdig med psykologstudierna, och sex år senare skrev han sin avhandling i pedagogik. Också den handlade om vuxnas lärande, men här låg fokus på lärarnas förhållningssätt till människor med yrkeserfarenhet som ska omskola sig. Hur tänker lärarna? Kör de sitt vanliga utbildningsprogram eller gör de sig öppna för deltagarnas erfarenheter och farhågor?

Så trots stort intresse för biologi och arvets betydelse för vilka vi är, vilket fick honom att vilja bli psykolog, är Per-Olof Thång inte alls benägen att dela in människor i olika yrkeskategorier för resten av livet – tvärtom vill han uppmuntra till omprövning och vidareutveckling.

Han verkar ha ett genuint intresse för yrkeskunnande och en inneboende nyfikenhet på vad som motiverar människor att utvecklas – eller vad som hindrar dem. Vuxnas lärande är också en viktig del av hans akademiska inriktning, och han har hunnit arbeta med vuxenutbildning i många olika former under årens lopp.

Hans intresse nu handlar inte allra främst om pedagogik eller didaktik, utan om makroekonomi – hur stora ekonomiska rörelser och förändringar på arbetsmarknaden påverkar oss som individer och hur det samspelet ser ut.

– Det är inte ovanligt att industriarbetare som blir friställda vill utbilda sig inom något helt annat område. Och när praktiska erfarenheter kombineras med teoretisk kunskap kan saker falla på plats. Det finns en oerhörd kraft i detta!

Foto: Ciprian GorgaPer-Olof Thång har sett många exempel på det, inte minst i ett projekt med korttidsutbildningar för bland annat sjukvårdspersonal, byggnadsarbetare och operatörer inom skogsindustrin. De läste på distans i början av 90-talet i det som hette Statens skola för vuxna och Per-Olof hade ett konsultuppdrag för att studera hur det fungerade.

– Det var intressant att se vilka skogsbruk som blev framgångsrika. Ledningens stöd för utbildningsprojektet var avgörande, men medarbetarnas nyfikenhet och fackets inställning var också viktiga faktorer, säger han.

Men nu är det bristen på yrkeslärare som står i fokus. Som föreståndare för det nybildade Centrum för yrkeskunnande kommer Per-Olof Thång att arbeta med yrkesfrågor som rör såväl gymnasiet som Yrkeshögskolan och Yrkesvux. Centret har också fått ett ansvar för yrkeslärarutbildningen vid Göteborgs universitet.

Centrum för yrkeskunnande är ett lokalt initiativ, som främst omfattar Västra Götalandsregionen, och några av Per-Olofs viktigaste uppgifter nu är att utveckla samarbeten med olika branscher samt med Högskolan Väst och Högskolan i Skövde. Höstens antagning till yrkeslärarutbildningen är gemensam för de tre lärosätena och de har tillsammans anlitat ett företag som ska arbeta med valideringsfrågorna, hur människors erfarenheter och kompetens ska bedömas. Även Högskolan i Borås kommer att finnas med i framtida samverkan.

– Det finns en stor efterfrågan från branschen och vi ska forma deras behov till ett utbildningssystem. Det är roligt att intresset är så stort, men det förpliktigar också. Man vill ju inte grusa förväntningarna.

I Göteborg finns 25 studieplatser på helfart, redo att ta emot blivande yrkeslärare. Men Per-Olof Thång tror att det kommer att handla om halvfartsstudier på distans till att börja med och han vill också få till fristående kurser för att locka yrkesfolk att börja studera parallellt med att de jobbar.

– Det är svårt att rekrytera yrkeslärare. De står i livets mitt och studiemedelssystemet är inte utformat för dem. Vi måste vara öppna för många olika sätt att utbilda sig och för obehöriga att skaffa behörighet. Kanske lärarutbildarna kan åka ut till gymnasierna istället för att yrkeslärarna kommer hit?

Ett annat sätt att arbeta med yrkesfrågor är de seminarier som Centrum för yrkeskunnande anordnar. Innehållet kommer att kretsa kring den nya yrkeslärarutbildningen, exempelvis antagning och bedömning, men även kring mer kunskapsteoretiska frågor om yrkeskunnande och ämnesdidaktik för yrkesförberedande program.

Per-Olof Thång är en person som tänker långsiktigt, och det kommer att behövas när det gäller den nationella forskarskola i yrkesdidaktik som är knuten till centret. Där finns i nuläget plats för fyra doktorander totalt, varav Göteborg har en, som ännu inte är helt finansierad. Nu försöker Per-Olof skaka fram mer resurser samtidigt som han jobbar med att rekrytera yrkeslärare som vill forska.

– Intresse finns, men vi behöver en annan väg in för dem som har yrkesbakgrund. Bland annat behöver de hjälp med det akademiska språket och när vi tidigare har anlitat en driven svensklärare har det gett goda resultat. Det är fullt möjligt att rekrytera doktorander, men det kommer att ta tid. Och vi bör sikta på licentiater i första hand, säger Per-Olof Thång.

Även undantaget från kravet på legitimation för yrkeslärare tycker han är en fråga som måste lösas på sikt.

– Om man inför en legitimation borde den ju gälla även för yrkeslärare. Men vi måste också kunna ta in kvalificerade yrkesmänniskor med aktuell kunskap, folk från yrkeslivet, exempelvis måste flygplatspersonal utbildas av någon som är bra på just det.

Lärlingsutbildningen i sin nuvarande form är Per-Olof Thång mer kritisk till.

– Det är viktigt att ungdomar som annars hoppar av skolan hittar något meningsfullt att göra. Men lärlingsutbildningarna måste kvalitetssäkras och det måste finnas möjlighet att studera vidare. Många efterfrågar också utbildning senare i livet.

Per-Olof Thång har hunnit med mycket under sitt yrkesliv. Förutom diverse konsultuppdrag var han dekanus på universitetet i tio år, så nu tycker han det är roligt att arbeta mer konkret med forskning och utbildning igen. Han har också internationella kontakter och har suttit med i olika råd inom EU samt har flera styrelseuppdrag och ingår i Advisory Boards i Österrike och Indien. Men det är nyfikenhet snarare än status som driver honom.

– Nej, yrkesfrågorna har inte högsta status på ett lärosäte. Det är något jag möjligen ångrar, att jag inte positionerade frågorna mer inom akademin, men i övrigt kan jag gärna bortse från den låga statusen. Det är det nära yrkeslärandet, människor som byter spår i livet och systematiskt arbete med vuxenutbildning som har varit intressant för mig, berättar Per-Olof Thång.

Hans inställning till status bekräftas när han berättar om sitt ganska trånga arbetsrum, som han vägrar att byta mot ett större.

– Det är bättre att två personer delar på ett stort rum eller att någon sekreterare, som är här varje dag, får det.

Per-Olof gillar också utsikten från sitt fönster. Vid klart väder kan man se Masthuggskyrkans torn och där konfirmerades han 1962. Cirkeln sluts alltså under hans sista år i arbetslivet. Om två år fyller han 65, och även om han inte bestämt hur länge han vill jobba, närmar sig en ny fas i livet. Per-Olof Thång ser med viss bävan hur kollegor försvinner från arbetsplatsen och inte längre efterfrågas.

– Men det finns så mycket meningsfullt att göra, det är kanske det som har gjort mig till mångsysslare hittills. Tillfälligheter styr livet mer än man tror, och jag skulle hellre ta ett ideellt uppdrag i Indien än beträda en golfbana!

Per-Olof Thång

Ålder: 63 år.

Yrke: Utbildad psykolog och professor i pedagogik, föreståndare för Centrum för yrkeskunnande vid Göteborgs universitet.

Familj: Änkling, har två barn och tre barnbarn.

Bor: I Askim, vid havet.

Fritidsintressen: Är engagerad i internationellt arbete, läser mycket, seglar och snickrar. Ägnar mycket tid åt barnbarnen.

Viktigaste skolfrågan: ”Marknadiseringen” av utbildningssystemet samt skolans resurser och hur de används.

Blir glad av: Min familj – det som ytterst betyder något.

Blir förbannad av: Uppblåsthet, snobbism och dumhet. Bonussystem och orimliga löneskillnader.

ur Lärarförbundets Magasin