Läs senare

Om irritationen tar överhanden

RelationerHan kommer för sent, har jackan på och sover på lektionerna. Läraren Jonas har tappat tålamodet med sin elev för länge sedan.

Illustration: Robert Nyberg

Jonas är lärare i svenska på en gymnasieskola i södra Sverige. Han berättar att många elever kommer från studieovana hem och att det är praktiska och idrottsinriktade program som dominerar på skolan.

– Men vi har också en naturklass, som jag undervisar i. Jag skäms för att säga det, men den fungerar lite som min ventil. Det går att hålla en helt annan nivå på undervisningen med de eleverna.

Just nu har Jonas dock en naturelev som håller på att göra honom ”vansinnig”.

– Och det värsta är att det inte ens är en bråkmakare eller så. Han är bara så fullkomligt avstängd och … det bär mig emot att säga, men ouppfostrad! Jag störde mig på honom redan när jag släppte in klassen i klassrummet första gången i höstas. Den här eleven tittade in ens upp när han gick in. Han glodde ner i mobilen med hörlurar på och jag kunde se att han tittade på något slags våldsamt tv-spel. Alltså, jag hör ju hur jag själv låter nu.

Jonas avbryter sig och skrattar.

– Men i det här fallet var det precis som jag trodde.

Jonas beskriver eleven som en karikatyr på en tonårszombie. Han kommer ofta för sent. Halvsover på lektionerna. Tar aldrig av sig jackan inomhus. Han har luvan uppdragen på huvudet. Luktar emellanåt ”otvättad”. Förstår inte övningsuppgifterna, men bryr sig inte om att be om hjälp.

– Jag har försökt att etablera kontakt på olika sätt. Några gånger har jag trott att jag nått fram när vi haft ett samtal efter lektionen. Han ber om ursäkt, säger att han har sovit dåligt eller så och att han ska skärpa sig. Men nästa lektion är det precis samma sak igen.

– Han är aldrig direkt otrevlig. Bara loj. Och från det lilla han får ur sig förstår jag att han knappt är skrivkunnig. Det är helt obegripligt att han gått ut grundskolan med godkänt betyg i svenska. Han blandar gemener och versaler i löpande text.

För ett par veckor sedan inträffande en händelse som fick det att ”rinna över”.

– Jag hade haft en dålig morgon av privata skäl och var redan irriterad. Jag började lektionen med att dela ut en rättad övningsuppgift. Några hade inte dykt upp ännu, bland annat den här eleven. Sedan gick jag i väg för att kopiera upp några papper och när jag återvände till klassrummet såg jag honom stå vid mitt bord och rota igenom min portfölj! Jag blev helt tokig och skrek något i stil med ”Vad fan håller du på med?!” Han blev livrädd stackarn.

Eleven hade helt enkelt letat efter sin egen uppgift.

– Och varför, liksom …? Han hade ju ändå missförstått uppgiften och skrivit tre obegripliga och ofullständiga meningar. Min enda kommentar var: ”Bedöms ej”.

Jonas har pratat med de andra lärarna och förstår att eleven är svag i de flesta ämnen. Men ingen verkar ta det personligt som han.

– Jag kan komma på mig själv med att sitta i bilen på väg hem och vara irriterad på den här eleven. Varför slösar han bort sin egen, min och sina klasskamraters tid? Hos oss blir ju alla sökande antagna, men hur tänkte han när han valde natur? Tänker han verkligen gå en högre utbildning efter gymnasiet? Och sedan blir jag ännu mer irriterad på mig själv över att jag låter mig provoceras. Jag menar, det är förstås inget ont i honom. Han är ju fortfarande ett barn och det är inte första gången man har en omotiverad elev. Jag måste verkligen försöka skärpa mig.

Jonas heter egentligen något annat.

”Kräver samtal lärare emellan”

– Jag känner igen den här berättelsen, säger gymnasieläraren och specialpedagogen Helena Wallberg, som också tar uppdrag som utbildningskonsult. Vissa elever är svåra att nå och det behöver vi prata mer om lärare emellan.

För att förebygga situationer som dessa bör det kollegiala lärandet organiseras så att lärare, elevhälsa och specialpedagog har kontinuerliga samtal om undervisningssituationer, inte bara om ämnesfrågor, menar Helena Wallberg.

– På det viset är den här eleven faktiskt en tillgång i det kollegiala lärandet. Det är svårare att ge konkreta råd till läraren i den aktuella situationen. Men han verkar ganska utlämnad till sig själv, trots att andra också ser problemen. Att eleven har rotat i hans väska är dessutom ett allvarligt och gräns­överskridande beteende som ska tas på allvar. Vad har skolan för riktlinjer kring oro över en elev? Det är skolledningens ansvar att se till att elevhälsa och specialpedagog kopplas in.

– Kanske behöver den här läraren också fundera vidare över sina egna känslor, säger Helena Wallberg. Det är möjligt att han aldrig kommer nå fram till den här eleven, och då får det vara okej. Han ska inte behöva må dåligt över det. Men samtidigt måste han bibehålla sitt ansvar att hjälpa eleven till kunskap så gott han kan.

ur Lärarförbundets Magasin