Läs senare

Ökad styrning – mindre tillit

13 sep 2019
Foto. Ola Torkelsson

Alla kan utvecklas! Jag tror verkligen det. Det är ju på denna grund jag byggt mitt yrkesliv som lärare. Och utvecklingspotentialen gäller inte bara mina elever. Den gäller i minst lika stor utsträckning mig själv som lärare.

För att kunna bli bättre och utvecklas i sin yrkesroll måste läraren fånga upp elevernas behov och anpassa undervisningen därefter. Att utvärdera undervisningen är med andra ord en viktig del av en professionell lärares arbete. Detta kan man göra på många sätt; genom mindre och större utvärderingar, muntligt och skriftligt, med specifika frågor eller mer allmänna. Faktum är ju att man måste utvärdera undervisningen på olika sätt beroende på vad man vill veta.

Ett av de viktigaste tillfällena för utvärdering är vid terminsslut. I digitaliseringens och centralstyrningens tidevarv har det tyvärr blivit allt vanligare att just dessa utvärderingar likformas. Alla elever i alla kurser ska fylla i en centralt utformad utvärdering vid ungefär samma tidpunkt. Många gånger är det också möjligt för andra än den undervisande läraren – oftast rektor – att ta del av utvärderingsresultatet.

I stället för att testa nytt kör man med säkra kort för att garantera goda utvärderingsresultat.

Det finns flera fördelar med detta, menar förespråkarna. Genom standardfrågor kan man jämföra resultat över tid, och man kan naturligtvis jämföra olika lärare, kurser och så vidare. Och genom att skolledaren får insyn i utvärderingarna sägs det vara lättare att vara pedagogisk ledare. Dessa argument är dock inte självklart grundade i hur man bäst utvecklar skola och undervisning. Snarare är argumenten typiska för vår tid, där tilliten till lärare minskat och styrningen av skolan ökat.

Daniel Sandin

Gör: Gymnasielärare i svenska, historia och religionskunskap.
Arbetsplats: Katedralskolan i Lund.
Brinner särskilt för: Att alla elever ska ges möjlighet att göra sin röst hörd. Har skrivit boken Talrädsla i skolan.

Det är till exempel aldrig optimalt att utvärdera med standardfrågor. Varje enskild utvärdering måste nyttjas på bästa sätt och bara läraren vet vilka frågor som bör ställas vid varje tillfälle. Man måste också beakta risken för utvärderingströtthet. Hur reagerar eleverna när de förväntas göra tio utvärderingar, med mer eller mindre samma frågor? Jo, ganska förutsägbart. De tar sig sällan tid att utveckla svaren, de bara värderar de olika påståendena snabbt på den skala som står till buds. Resultatet ger siffror och diagram – skenbart tydliga – men inga kvalitativa kommentarer att bygga utveckling på.

Att låta resultaten per automatik gå direkt till en skolledare är inte heller bra. Bara läraren själv kan tolka resultatet av en utvärdering på ett korrekt sätt. Det finns risk för felbedömningar. Det finns också en risk att känslan av kontroll leder till en ängslighet bland lärare som faktiskt hindrar utveckling. I stället för att testa nytt kör man med säkra kort för att garantera goda utvärderingsresultat.

Alla kan utvecklas. Det gäller också lärare. Men vi utvecklas inte genom ökad styrning och kontroll. Utveckling sker genom ökad tillit. Att värna lärares professionalitet är att värna lärares frihet. Det gäller också utformning och genomförande av utvärderingar.

För övrigt anser jag …

… att jag är lyckligt lottad som har ett arbete som innebär att jag varje dag får möta ungdomar som tvingar mig till utveckling.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com