Ingår i temat
Populärkultur
Läs senare

Låt berättelsen ta nya former

PopulärkulturEn bok blir till film som blir till tv-spel som blir till lego. Ett textuniversum innehåller många former.
– Skolan behöver bli bättre på att ta in elevernas digitala verklighet, säger forskaren Anette Svensson.

03 jun 2019
Illustration: Rami Niemi

I skolan fokuserar lärare på text och böcker som de primära källorna till lärande. Men i ungdomarnas vardag gör man ingen skillnad på medium och medium. Du ser filmen om Harry Potter, spelar tv-spelet med den unge trollkarlen och skriver fanfiction om Harry, Hermione och gänget. Att se konvergensen där berättelsen flyter mellan olika medier och i processen omvandlas är en kunskap som Anette Svensson, docent i litteraturdidaktik på Jönköping university, håller högt. Hon kallar fenomenet för textuniversum.

Varierande mediala upplevelser med berättelsen i centrum tror jag kan öka läsintresset.

– Digitaliseringen har suddat ut gränserna mellan information i olika kanaler. Ljud, bilder, röster och texter är bara yteffekter för den större berättelsen, menar docent Anette Svensson som skrivit konferensbidraget Fiktioner och textuniversum i Tolfte nationella konferensen i svenska med didaktisk inriktning – Textkulturer.

Textuniversum handlar om en större samling berättelser, omtolkningar av eller nya perspektiv på originalverket, som alla utgår från samma kärnberättelse. Det första möte en elev har med Harry Potter sker inte nödvändigtvis via boken. Du kan ha sett delar av filmserien, spelat tv-spelet eller byggt Harry Potter-lego.

Foto: Patrik Svedberg

– Det finns en potential i konvergenskulturen där en berättelse förekommer i flera text- och medieformat. Det utmanar det hierarkiska förhållande där originalverket, oftast romanen, sätts på piedestal. Att få arbeta med berättelser i olika text- och medieformat utjämnar hierarkin och erbjuder rika möjligheter till större textförståelse och textanalys, säger Anette Svensson.

I Anette Svenssons textstudie är utgångspunkten Jane Austens Stolthet och fördom, den klassiska berättelsen om klass och makt i viktorianska England på 1800-talet. I studien talar Anette Svensson om två typer av berättelser. Remakes är nyversioner av originalverket, som Cyril Cokes tv-serie Stolthet och fördom (1980) och Simon Langtons Stolthet och fördom, BBC-serien från 1995. Historierna ligger nära kärnberättelsen samtidigt som de ger oss nya perspektiv.

– Det är som med musiken. Tänk att du hör ett nytt musikaliskt stycke som du gillar, men din kompis meddelar att det är en cover på en äldre låt. Du går tillbaka till originalet men tycker själv inte den är lika bra.

För varje ny berättelse som tillkommer vidgas textuniversum. Det är mer berättelsen än mediet som borde vara i fokus.

– Det finns i dag en stark oro över att elever inte läser tillräckligt. Varierande mediala upplevelser med berättelsen i centrum tror jag kan öka läsintresset. Många av de elever jag mött som älskat Twilight-filmerna har känt ett starkt sug efter att fördjupa sig ytterligare i berättelsen via boken.

Genom att i klassrummet tala om textuniversum får elevernas fritidsaktiviteter mer legitimitet och de lär sig att konsumtion av tv-spel och tv-serier inte är något fult att skämmas över.

I och med digitaliseringen har även gränsdragningen mellan konsument och producent blivit svårare att dra. Som Harry Potter-fantast kan du via fanfiction skriva egna berättelser om trollkarlsvärlden och dess karaktärer.

– Den medietäta samtiden bjuder in till deltagande i skapandet av berättelser. Här är det kreativa lärandet väsentligt.

ur Lärarförbundets Magasin