Läs senare

”Kändes inte bra att ljuga”

KarriärÄr det okej att undanhålla viktiga fakta på anställningsintervjun? Eller rentav att ljuga? Sigrid och Jakob fick jobben de ville ha – men berättade inte hela sanningen.

06 Apr 2018
Illustration: Helena Davidsson Neppelberg

Sigrid har varit svensklärare på samma skola i drygt 20 år och trivts bra. Men efter att dottern flyttat hemifrån för att plugga utomlands bestämde hon sig för att det ändå var dags för en nystart.
– Ett roligt jobb blev ledigt på en skola i grann­kommunen. En tidigare kollega och nära vän hade dessutom blivit rekryterad dit året innan och jag saknade henne enormt.

Sigrid sökte och blev kallad till intervju. Då kom beskedet: hennes man blev erbjuden den utlandstjänst han så länge sökt. Arbetet var ­väl­betalt, begränsat till ett år och de skulle få ­bil­avstånd till dottern.
– Jag blev alldeles kall inombords. Hur skulle jag göra? Jag borde kanske ha dragit tillbaka min ansökan, men jag ville verkligen ha jobbet. Det kändes hemskt. Jag skulle bara hinna arbeta en termin innan vi skulle åka och jag skulle behöva söka tjänstledigt.

Det blev två sömnlösa nätter före intervjun.
– Jag brottades med mig själv, men bestämde mig till slut för att vara egoist.

Intervjun gick bra, men Sigrid fick hjärtklappning när rektorn förklarade att det varit stor personalomsättning i det aktuella arbetslaget och att de såg fram emot lugn och ro framöver.
– Usch, usch, usch. Det var inte kul.

Sigrid fick jobbet, men väntade i en dryg månad innan hon bad om ett samtal med rektorn.
– Jag var beredd på det värsta, men hon var jätte­gullig och godkände tjänstledigheten på stående fot. Men jag har lagt så mycket energi på att oroa mig över det här så jag skulle nog inte ljuga en gång till.

För ett par år sedan bestämde sig Jakob för att skola om sig. Han lämnade ett jobb som samhällsbyggnadsingenjör på en myndighet, läste in pedagogiken och fick jobb som lärare i NO och matematik på en gymnasieskola.
– Det var mycket och stressigt från start. Fyra olika ämnen att undervisa i, massor av struliga elever och en skolledning som höll på att tappa kontrollen.

Efter tre månader hade situationen blivit ohållbar, Jakob fick en akut stressreaktion och blev sjukskriven terminen ut. Därefter sa han upp sig.
– Jag bestämde mig för att trots allt ge lärarjobbet en chans till och hittade en annons om en deltidstjänst. Skolan hade bra rykte och jag skulle bara undervisa i två ämnen. Inför anställningsintervjun funderade jag på om jag skulle berätta varför jag ­slu­tat på mitt tidigare jobb och att jag varit sjuk­skriven i flera månader. Men till slut bestämde jag mig för att inte göra det.

Jakob beskriver sig som en person som avskyr lögner och bävade inför anställningsintervjun. Han förberedde sig noga och bollade tänkbara frågor med sin partner.
– Jag trodde att de skulle ställa frågor om stresstålighet och bestämde mig för att svara något i stil med: ”Det är en av de saker jag jobbar med, att sänka kraven på mig själv. Jag är aldrig rädd att be andra om hjälp.” Då skulle jag ändå tala sanning.

Men några sådana frågor kom aldrig. Däremot ville rektorn veta varför han lämnat sitt tidigare arbete så snabbt.
– Jag sa att tjänsten hade varit för omfattande, att jag ville närma mig läraryrket i lugnare tempo.

Jakob trivs på den nya skolan och med jobbet.
– Men jag är fortfarande inte riktigt bekväm med att inte kunna prata öppet om min sjukskrivning. Det händer att jag får bita mig i tungan.

Sigrid och Jakob heter egentligen något annat.

Karriärrådgivaren Monica Renstig tycker att båda intervjupersonerna har agerat rätt i de här fallen.
– Vi måste tänka på att vi står oss själva närmast och att en anställningsintervju är en säljsituation, säger hon.

Jakobs svar på frågan om varför han lämnat sitt tidigare arbete var väl avvägt, menar Monica Renstig.
– Du har ingen skyldighet att ge en heltäckande bild av ditt liv. Det är upp till arbetsgivaren att ställa frågor, ringa tidigare arbetsgivare eller rent av kräva att arbetssökande gör psykologiska tester. Ingen människa är helt och hållet perfekt, och du kommer dessutom att bli helt olika bedömd beroende på vem som råkar sitta mitt emot dig.

Det finns heller ingen juridisk skyldighet att berätta om exempelvis sjukskrivningar eller kommande förändringar i ens livssituation, förklarar Monica Renstig.
– Det skulle i så fall handla om att du suttit inne för mord eller begått sexuella övergrepp mot barn. Men annars, absolut inte. Din enda skyldighet är att berätta varför de ska anställa just dig.

ur Lärarförbundets Magasin