Läs senare

”Inte lärares roll att rapportera till Säpo”

ForskningLärare ska inte behöva avgöra vilka som utgör hot mot rikets säkerhet. Det menar Christer Mattsson, som forskat om krocken mellan skolans demokratiuppdrag och nya förväntningar på att rapportera unga i riskzonen.

06 Apr 2018
Foto: Johan Wingborg

Hur beskrivs orsakerna till att unga radikaliseras i de policydokument du har studerat?
– Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism listar ett antal varningssignaler: att en elev tatuerar sig, byter klädstil, byter umgänge eller fritids­aktiviteter eller pratar om vissa saker. De sprider ytliga, rent av naiva idéer om att det är lätt att se vilka som kommer att utveckla våldsbejakande värderingar. De föreställningarna har plockats upp i en rad kommunala dokument om hur man ska arbeta med det som kallas Prevention of violent extremism (PVE). Men idén saknar stöd i forskning.

Du menar att två synsätt kring före­byggande arbete mot våldsbejakande extremism krockar med varandra i skolan. Hur då?
– Med PVE kommer idéer om att samhället måste skydda sig mot ­subversiva grupper och därför har anledning att så tidigt som möjligt ta reda på vilka som kan utgöra hot. På skolan väcks nu förväntningar, genom policydokument och kommunala handlingsplaner, att kontrollera och anmäla elever. Det krockar med den traditionella synen att skolan i och med demokratiuppdraget ska låta elever uttrycka tankar, perspektiv och värderingar som de har kring samhället. I stället ska nu vissa åsikter ses som varningssignaler som ska rapporteras.

Vem?
Christer Mattson är nybliven doktor i pedagogik vid Göteborgs universitet, lärare i historia samt biträdande föreståndare vid Segerstedsinstitutet.

Vad?
Avhandlingen Extremisten i klassrummet. Perspektiv på skolans förväntade ansvar att förhindra framtida terrorism.

Hur?
Granskning av policydokument, handlings­planer och metodmaterial samt intervjuer med nyckelpersoner.

Vad är problemet med det?
– Man får tatuera sig, man får byta klädstil och man får önska sig ett samhälle styrt av sharialagar, och vi har mötes-, yttrande- och organisations­frihet. Dessutom ska inte lärare behöva avgöra vad som kan vara hot mot rikets säkerhet och anmäla till Säpo, och polisen är inte heller intresserad av att få in rapporter om icke-kriminella ­människors icke-kriminella beteende.

Hur påverkar de här idéerna relationerna i klassrummet?
– Undervisning bygger på förtroende­fulla relationer men de urholkas! Det visar bland annat brittisk forskning, där man i många år haft ett program för rapportering i skolor.

Borde lärare protestera?
– Ja, jag har haft diskussioner med LR och Lärarförbundet om det. Det finns en risk att det sker justeringar i regelverk och lagstiftning som gör att skolan faktiskt får uppgiften att kontrollera, som i Storbritannien. Ska skyddet av den personliga integriteten försämras måste det vara väldigt väl påkallat och att dra in ännu icke brottsmisstänka tonåringar i denna diskussion är djupt oroväckande. Men i Storbritannien har man också sett att det finns lärare som uppskattar anmälningsprogrammet. Att ha män­niskor med extrema åsikter i sitt klassrum är jobbigt och utmanande. Det kan vara bekvämt att ha instruktioner att följa.

ur Lärarförbundets Magasin