Ingår i temat
Hållbarhet
Läs senare

Har öronmärkt tid i sin lärartjänst

HållbarhetHållbarhetsfrågor bör byggas in i skolans organisation i stället för att hänga på enskilda eldsjälar. Det menar läraren Martin Flower som koordinerar temat på Spyken i Lund.

Har öronmärkt tid i sin lärartjänst
Perspektiv. Rebecka Rosenlind, Jack Nilsson, Balthazar Gras och Axel Brink ger utifrån olika tilldelade roller sin bild av hur världen skulle kunna se ut – eller hur den blev. Foto: Johan Bävman

I korridorerna på gymnasieskolan Spyken i Lund hänger FN:s globala mål uppsatta. Färgglada planscher upplyser om allt från visionen att utrota fattigdom och nå jämställdhet, till att klimatförändringar ska bekämpas. Utanför matsalen påminns besökaren om något mer lokalt.

Här står en tavla som redovisar resultaten i den matsvinnstävling som Spykenelever har tagit initiativ till och som nyligen pågått mellan de kommunala gymnasieskolorna i staden. Spyken hamnade tyvärr inte i topp, konstaterar geografi- och samhällskunskapslärare Martin Flower när han möter upp, men tillägger att det var ett konkret sätt att uppmärksamma frågan.
– Det är jätteroligt att det var eleverna själva som tog initiativ till tävlingen. Vi har jobbat på bred front med hållbarhetsfrågor i flera år nu och det är viktigt att allt inte kommer från oss lärare, säger han.

Martin Flower är en av tre lärare på skolan som fått tid i sin tjänst för att vara LHU-koordinator (där LHU står för lärande för hållbar utveckling). Spyken var nämligen 2016–2018 med i projektet Hållbara tillsammans i samarbete med Lunds kommun och Naturskyddsföreningen. Det blev startskottet för ett genomgripande hållbarhetsarbete.
– Skolledningen har valt att fortsätta prioritera detta, de praktiska förutsättningarna även efter projektperioden är viktiga, säger Martin Flower.

Det handlar om förmåga att se olika framtider.

Denna eftermiddag ska han ha geografilektion med klass SA17C. Efter lite småprat och stolsskrap blir läget lugnt. Allas blickar riktas mot Martin Flower. Det är dags för redovisningar. Under några veckor har klassen haft tema globalisering och Martin Flower har lektion för lektion försökt montera ner detta jättetema till något konkret och begripligt. Klassen har gått på djupet i områden som överbefolkning, råvarubrist, klimatförändringar, pandemier och brain drain. Men också satt sig in i vilka effekter internationella rörelser och globala avtal kan ge.

Nu ska temat avrundas och eleverna hålla var sitt tio minuter långt anförande i förutbestämda smågrupper i ett tänkt globaliseringsseminarium. De har tilldelats olika roller och scenarier i form av allt från en gammal människa som i ett dystopiskt år 2100 ska förklara de olika vägval som gjorts de senaste hundra åren för sina barnbarnsbarn, till en mer hoppfull bild där världen samma år stabiliserat sig och den gamla människan ska i stället förklara hur vi lyckades nå dit.
– Känner ni er redo? undrar Martin Flower och går runt och delar ut diktafoner.

Världsligt. Martin Flower har en geografilektion om globa­lism. Eleverna har förberett ett seminarium där de ska tänka på framtidsscenarion. Love Ritzén och hans klasskamrater går i klass SA17C.
Foto: Johan Bävman

På dem ska varje grupp spela in vad som sägs så att Martin Flower kan ha det som underlag vid bedömning. Elever sprider ut sig i korridorer och grupprum. Kvar i klassrummet stannar Rebecka Rosenlind, Jack Nilsson, Balthazar Gras och Axel Brink. De samlas runt ett bord och langar upp var sin tankekarta i form av ett A3-ark ur sina ryggsäckar. Där har de samlat fakta och argument inför rollen och scenariot som de ska ikläda sig, samtliga pappersark andas hög ambitionsnivå genom att vara fullklottrade.

Rebecka Rosenlind berättar att hon har läst delar av såväl rapporten från Framtidskommissionen som lite universitetslitteratur, vid sidan av läroboken och anteckningar från det Martin Flower har tagit upp på lektionerna.
– Det är mycket att sätta sig in i. Samtidigt gör det att jag förstår mer om hur allting hänger ihop, säger hon.

Rebecka Rosenlind frågar om det är okej att hon börjar, hon ska nu förflytta sig till år 2030 och förvandlas till Sveriges FN-ambassadör som ska tala sig varm för Agenda 2045 i generalförsamlingen. Jack Nilsson letar upp rätt knappar på diktafonen och Rebecka Rosenlind sätter i gång.
– Vi har uppnått de flesta av de mål vi satte upp i Agenda 2030, men nu står vi återigen inför ett vägskäl, säger hon.

Martin Flower.
Foto: Johan Bävman

Hon redogör för hur utbildningsnivån, särskilt bland flickor, blivit mycket högre. Fler länder har också blivit demokratiska och globaliseringen har släppts mer fri. Ojämlikheten mellan människor kvarstår dock till viss del och den ännu mer ökande transnationella handeln har gjort att klimatförändringarna fortsätter. Här föreslår nu FN-ambassadören strängare tag.

Martin Flower sitter i ett gemensamhetsutrymme, redo att ta emot elever om det dyker upp frågor. Det finns flera anledningar till att han väljer det här redovisningssättet.
– I forskning om undervisning ur ett LHU-perspektiv tas det upp vissa specifika nyckelkompetenser för hållbar utveckling. En sådan är ”framtidstänkande”, det handlar om förmåga att se olika framtider och hur vägar dit utvecklas över tid. En annan nyckelkompetens som jag har velat få med i den här uppgiften är systemtänkande, att elever utifrån olika perspektiv får en större bild av ett problem eller skeende.

Martin Flowers eget engagemang för hållbarhetsfrågor startade redan i tidiga tonåren. Han tog med sig frågorna in i läraryrket och säger att de alltid funnits närvarande i hans egen undervisning.
– Men det kan vara svårt att få till ämnesövergripande samarbeten och ett långsiktigt helhetstänk, hållbarhetstemat hamnar ofta på enskilda lärare som är eldsjälar. Därför har vi försökt bygga in det här arbetet i skolans organisation, säger Martin Flower och poängterar att de globala målen berör alla ämnen och även programmålen i läroplanen.

Det blir inte något betungande som plötsligt dyker upp och stör schemat.

Musiklärare Elisabeth Karlström har en kort paus mellan två lektioner och kommer förbi. Hon är en av de andra två LHU-koordinatorerna på Spyken, den tredje heter Ulrika Åkesson och undervisar i fysik och matematik. Genom sina karaktärsämnen representerar koordinatorerna skolans huvudsakliga programinriktningar: samhälle, natur och estetik.
– Tillsammans har vi en relativt bred insikt i de olika kursplanerna och kan ge konkreta förslag på material som kan passa i undervisningen. Vi har också överblick och kan inspirera till såväl större ämnesövergripande projekt som till mindre samarbeten eller enbart vad som kan ske i det egna klassrummet, säger Martin Flower.

Elisabeth Karlström berättar att hennes undervisning har påverkats mycket av att hon har fått en roll som LHU-koordinator. Tillsammans med musiklärar­kollegor och kollegor från mediaprogrammet, har hon exempelvis två år i rad varit med och ordnat en egen Musikhjälpen här på Spyken. Då håller eleverna i liveradiosändning med musik och gäster på samma tema som den nationella Musikhjälpen har.
– Estetiska uttryck har en otrolig sprängkraft och kan fungera som ett medel till förändring. På många håll i världen används ju estetiska uttryck som verktyg i aktivism. Hållbar utveckling är verkligen inte något som enbart berör samhällsvetenskap och biologi, konstaterar Elisabeth Karlström.

Tankekartor. Eleverna har fullklottrade A3-papper som stöd.
Foto: Johan Bävman

De tre LHU-koordinatorerna har byggt upp programöverskridande temadagar för hela skolan som upprepas cykliskt. Det börjar redan på hösten i ettan då alla elever som är nya för året får ett första intensivt ”bad” i hållbarhetsfrågor, som Martin Flower uttrycker det.
– I november ordnar vi en temadag om Agenda 2030. Att det numera ligger som ett återkommande arrangemang gör att alla lärare är införstådda med det. Det blir inte något betungande som plötsligt dyker upp och stör schemat.

Elevernas eget engagemang utvecklas också alltmer. Varje klass utser numera en hållbarhetsambassadör, som bland annat blir LHU-koordinatorernas länk för att förankra arbetet på elevnivå.

Tillbaka i geografi­klassrummet. Jack Nilsson redovisar och beskriver ett dystopiskt år 2100.
– Människan har skjutit sig själv lite i foten och medeltemperaturen är nu 4 grader högre. Det har gjort att många arter för evigt har utrotats.

I huvudförklaringen till varför det blev så här lyfter Jack Nilsson bristen på globalt samarbete.
– Flera länder har vägrat ingå olika internationella avtal, det började exempelvis med USA som inte skrev på Parisavtalet. I stället för att arbeta tillsammans har länderna börjar konkurrera med varandra.

Rebecka Rosenlind skjuter in en fråga och undrar om denna utveckling på något sätt hade kunnat undvikas.
– Troligen inte. Världen har hamnat i ett svårt geopolitiskt läge där samtalet blivit enormt polariserat. Det gynnar inte samarbete, konstaterar Jack Nilsson.

När alla är klara med sina redovisningar och tvingats utveckla sina resonemang genom stringenta frågor från gruppkompisarna, passar vi på att prata lite om hur eleverna själva ser på hållbarhetsfrågor. Balthazar Gras konstaterar att jo, han har nog blivit alltmer engagerad de senaste åren. Mycket beror på insikter han har fått här på Spyken.

Än så länge har det mest yttrat sig i personliga val. Han äter till exempel mindre kött och cyklar mer. Men han funderar på att gå med i någon förening. Kanske FN-förbundet, Amnesty eller Naturskyddsföreningen.
– Vi lär oss även mycket om hur vi kan engagera oss, vi kommer i kontakt med flera organisationer genom skolan. Det är bra, för något vill man ju göra.

Hur upplever du hållbarhetsarbetet på Spyken?

Amalia Hyltén, SA17C:
– Jag tycker hållbarhets­ambassa­dörerna gör ett bra jobb. De återkopplar hela tiden till klassen vad de lär sig. Annars har det hittills mest kommit in i samhällskunskapen, tycker jag, det berör ju verkligen det ämnet.

 

Anja Nikolic, SA17C:
– Det har gjort mig mer personligt medveten. Jag tittar exempelvis alltid i innehållsförteckningar när jag handlar numera och försöker undvika ämnen som palmolja. Jag försöker också äta mer vegetariskt.

 

Olle Pihl, SA17C:
– Jag tycker det är bra att skolan lyfter de här frågorna. Samtidigt känns det ibland lite som en upprepning. Gränsen mellan ämnena blir inte så stor och vi tar upp samma tema om och om igen, om än ur olika perspektiv.

 

Isabella Jern, SA17C:
– Jag håller med Olle. Det är bra, samtidigt som det ibland kan bli lite tjatigt. Men det är ju väldigt viktiga frågor, det tycker jag absolut.

Alla artiklar i temat Hållbarhet (8)

ur Lärarförbundets Magasin