Läs senare

Gör ett bra jobb – brinn inte till aska

av Mattias Axelsson
23 okt 2019
23 okt 2019
Foto: Anna-Lena Lundqvist

En sökning efter lediga lärarjobb på Platsbanken i september 2019 visar att det finns 319 tjänster ute där det förväntas att du som sökande ”brinner för” ditt jobb.

Vallentuna kommun söker en fransklärare som brinner för att ”vara en del av elevernas framgång”. Förskolan Näktergalen i Mark letar efter någon som ”brinner för IKT, filmskapande, drama, musik, utomhuspedagogik eller andra estetiska uttrycksformer”. Sjölins gymnasium i Stockholm vill ha en lärare som ”brinner för skolutveckling”. Att vilja ha brinnande lärare är snarare regel än undantag bland svenska skolor numera.

Att vilja ha lärare som brinner för eleverna, för skolutveckling, för IKT, för kollegialt lärande och liknande är möjligen en fin tanke. Medarbetare som vill lägga ner sin själ i sitt arbete är något som varje arbetsgivare drömmer om. Och missförstå mig rätt nu, om du som lärare känner att du brinner för ditt jobb och dina elever – good for you! Däremot tror jag inte att det är bra för oss som lärarkollektiv att ha en massa lärare som brinner.

Lärare som brinner så mycket att de kan undervisa ytterligare en grupp blir de som håller ihop det sjunkande skeppet.

Personligen så brinner jag verkligen inte för mitt jobb som gymnasielärare. Jag tycker oftast att mitt arbete är ganska roligt. De elever jag undervisar är helt okej. Mina kollegor är på det hela taget rimliga människor som jag kan tillbringa ett par timmar med varje dag. Vissa dagar är till och med väldigt roliga, men som helhet är det just ett jobb.

Och anledningen till att jag går till jobbet varje dag är inte elden i mitt hjärta, det är för att jag får betalt och de pengarna behöver jag till mat och hyra. Jag brinner för en massa saker – mina barn, IF Elfsborg, att göra historiska poddar och att lära mig mer om varför svenskar tar av sig skorna när de är på besök hos någon.

Mattias Axelsson

Gör: Undervisar i samhällskunskap, religion och historia på bygg- och anläggningsprogrammet.

Arbetsplats: Bräckegymnasiet i Göteborg.

Pedagogisk förebild: Min samhällslärare på gymnasiet för att han lärde mig att tänka själv.

Just nu är den svenska skolan i sin värsta kris, kanske någonsin. Underskottet på utbildade lärare är enormt. Fler och fler lärare väljer andra karriärvägar då resurserna minskar och kraven ökar varje termin som går.

Att kommunerna och friskolorna i detta läge vill ha lärare som brinner för sitt jobb är inget konstigt. Lärare som brinner så mycket att de kan ta några extra mentorselever, undervisa ytterligare en grupp eller ställa upp obetalt på kvällstid för att hålla i ett föräldramöte blir de som håller ihop det sjunkande skeppet.

Jag tror att den svenska skolan (och välfärdssektorn över huvud taget) skulle fungera betydligt mycket bättre om vi hade fler som såg sitt jobb just som ett jobb. Som i stället brann för att plocka svamp, läsa tjocka romaner eller spela brädspel med sina vänner.

Det som kommer att hända med en kår som brinner är att det i slutändan bara blir en hög med aska av utbrända lärare kvar. Visst vore det i stället bättre med en lärarkår som är bra på sina jobb och faktiskt orkar göra det de ska?

För övrigt anser jag …

… att den mest oroande nyheten de senaste veckorna är att bara 11 procent av landets artonåringar läser dagligen.

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com