Ingår i temat
Förstelärare
Läs senare

Fyra röster om reformen

FörstelärareEn professor, en politiker, en tidigare utbildningsminister och en författare. Vad tycker de om förstelärarreformen, dess resultat och hur kan karriärvägarna förbättras?

12 dec 2019
Foto: Karl Gabor

Magnus Henrekson

Professor vid Institutet för näringslivsforskning:
– Vi har fått okontrollerad löneökning som upplevs som orättvis och det oroar mig. Inom näringslivet är man mån om att lönestrukturer uppfattas som rättvisa, annars anstränger man sig mindre. I det här fallet drabbar det både eleverna och samhället i stort.
– Jag är tveksam till individuell lönesättning i skolan. Det kräver motiverbara och formella kriterier. Sett ur statens perspektiv är alla lärare lika ”bra” om man är legitimerad. Men reformen har i princip inneburit att man säger att en lärare är bättre än en annan. Och vad ska man då säga till den klass som fick en ”sämre” lärare?
–  I Sydkorea är ingångslönen låg men lärarna har en bra löneutveckling och vet att arbetsgivare är villiga att betala för erfarenhet. Det vore en bättre lösning. 

När staten mer eller mindre slumpmässigt kastar ut pengar i sys­temet, och rektorer ska fatta beslut om vem som ska få stor löneökning, blir konsekvensen att lärare känner att det är orättvist. Per Kornhall

Roger Haddad

Vice ordförande i utbildningsutskottet (L):
– Vi står fast vid behovet av förestelärare men är emot kommunaliseringen och tycker att det uppstår en dubbelhet när staten lägger sig i lönefrågan men överlåter hanteringen till kommunerna. Samtidigt har det gjorts justeringar sedan införandet för att tydliggöra vilka förväntningar som ställs på en förstelärare. Exempelvis att man måste undervisa 50 procent och inte blir projektledare på kommunhuset, vilket vi tycker är bra.
–  Men vi vill inrätta fler karriärvägar för att fler ska få ta del av lönesatsningarna. Vi vill ha lektorer i skolan, med 10 000 kr i påslag och stärka ämneslärarnas roll genom att ge dem möjlighet att bli huvudlärare med en lön på 5 000 kronor mer i månaden. Och vi tror på förslaget om professionsprogram men det måste landa i något konkret.

Foto: Fredrik Hjerling

Gustav Fridolin

Folkhögskolelärare, utbildnings­minister 2014-2019:
– Det borde ha funnits tydligare kriterier för vem som kan bli förstelärare redan från början. Reformen har fungerat bra på vissa håll men väldigt många arbetsgivare har inte klarat av att utveckla tydliga kriterier och vilka arbetsuppgifter tjänsten ska innehålla.
– När det gäller lärarlönelyftet fanns det kriterier men många lyckades inte hantera implementeringen och fördela pengarna på rätt sätt. Men det ska också sägas att kritiken mot lärarlönelyftet minskade kraftigt när lärarna verkligen förstod att det var fördelaktigt för hela kåren. I nuläget är jag positiv till förslaget om ett professionsprogram. Alltså att man skapar ett nationellt system för vad det innebär att utvecklas i yrket. På så vis kan lärarna själva styra sin professionella utveckling.

Foto: Ewa Wernlid

Per Kornhall

Skolexpert och författare:
– Det finns bra delar: för lärarna som profession är det viktigt att det finns möjligheter att komma vidare i karriären. Men genomförandet blev helt fel. I botten ligger ett felaktigt sätt att se på lärarjobbet. Det som motiverar lärare är inte pengar utan det gemensamma arbetet med elever, de undervisar för att de tycker att det är roligt. Man kan inte belöna fram bättre lärare. När staten mer eller mindre slumpmässigt kastar ut pengar i systemet, och rektorer ska fatta beslut om vem som ska få en stor löneökning, blir konsekvensen att lärare känner att det är väldigt orättvist.
– Reformen landade illa eftersom vi inte har ett vettigt lönesystem i Sverige. Svensk skola har det mest individualiserade lönesystemet i OECD. Det finns inget som garanterar dig en löneökning om du jobbar kvar. Det är rektor som fattar beslut om din lön, punkt.

Alla artiklar i temat Förstelärare (6)

ur Lärarförbundets Magasin

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com