Läs senare

Fria kor kräver vård av klövar

Kor ska inte ha för långa klövar. Klövvårdaren är den som kortar dem och ser till att de är friska i övrigt. Den nya yrkesutbildningen i Skara är ettårig och leder till jobb för alla elever.

09 Dec 2013

Bild: Anna-Lena Lundqvist.
Den långbenta svartvita kon av rasen Holstein, råmar dovt och ett stråk av panik anas i de stora ögonen. Hon sitter nu fast i en så kallad verkstol, och hissas sedan upp en bit så att klövvårdaren får en bra arbetsställning. Därefter lyfts hennes ena klöv upp och ansas noga, eller verkas som det heter på fackspråk, med en vinkelslip. Flisorna ryker, det luktar som av bränt hår och den stora kossan har vid det här laget fogat sig. Det ångar från mulen och ögonen är nu lugnare. I detta fall upptäcker klövvårdaren ett sår på ena klöven och passar på att lägga ett bandage med trätjära i. Såret är ett tecken på fång, en sjukdom som både hästar och kor kan få.
 

På några minuter är hon loss och nästa kossa föses in och lyfts upp i verkstolen.

De blivande klövvårdarna, som utbildas inom yrkeshögskolan, undervisar i dag eleverna på Naturbruksgymnasiet Uddetorp i konsten att ta hand om kornas klövar. Ord som röta, läderhud, fång är vardag för klövvårdarna men kan ge naturbrukseleverna lite huvudbry.

De får under dagen se och delta i flera aktiviteter som klövvårdarna håller i: En lektion i klövens anatomi, verkningens grunder och verkning av slaktklövar. Därefter får de vara med och fösa korna till verkstolen, lära sig verkstolens funktion och hjälpa till med att lyfta ben och titta på hur verkning går till.

Dessutom är en professionell klövverkare på plats och förevisar hur man som djurskötare kan hjälpa till runt verkstolen och även hur klövskaderegistrering går till.Bild: Anna-Lena Lundqvist.
Ellika Anagrius, 21, är en av eleverna på klövvårdsutbildningen. Hon går andra och sista terminen och ska snart ut på sin slutpraktik. Ellika handhar den högljudda klövfräsen galant, iklädd overall, hörselskydd och skyddsglasögon. Hon, stadsbarnet från Stockholms förorter, som för bara ett halvår sedan äcklades av slaktklövarna och hade svårt att alls ta i dem då, hanterar dem idag som hon aldrig gjort annat.

– Jag älskar praktiskt arbete och föredrar djur framför människor, de är lättare att förstå, förklarar hon sitt yrkesval.

Hon blev intresserad av kor redan som barn på sommarstället. Valet att gå på naturbruksgymnasium var enkelt och därefter har hon jobbat på flera gårdar.

Utbildningen har hittills varit tillfyllest.

– Jag tycker till och med att teorin har varit OK, eftersom den hänger ihop med praktiken så tydligt.

Hon och klasskompisen Hanna Andersson, 19, sticker inte under stol med att lönen också lockar. Man måste vara egen företagare och köpa in en verkstol för runt 300 000 kronor, men det är inget som avskräcker. De säger att man kan jobba lite som anställd i början och spara ett tag för att få råd med den.

 

För att klara det fysiskt påfrestande arbetet med ibland obekväma arbetsställningar krävs det att klövvårdaren tar hand om sin kropp och tränar. För Hanna och Ellika är träningen en självklarhet.

De tycker att det är väldigt kul att få undervisa naturbrukseleverna här idag.

– Då känner man ju att man lärt sig något, säger Ellika Anagrius glatt.

Klövvårdaryrket är mycket mansdominerat och tjejerna har en del fördomar att slåss emot.

– En del bönder får en chock när de ser att det är en tjej som kommer, men de brukar hämta sig när de märker att man kan sina saker, säger Hanna Andersson.

Den professionella klövvårdaren som också är här i dag har fullt upp med att verka skolkornas klövar. Han och de andra erfarna i yrket kan verka upp till 120 kor om dagen om de har flyt. Korna här på Uddetorp har varit med om detta förut och är tämligen fogliga. Någon enstaka kossa sprattlar i början men inser efter ett tag att hon sitter fast som i ett skruvstäd och ger upp.

Bakgrunden till den nya yrkesutbildningen på BYS, Biologiska Yrkeshögskolan i Skara, är att alltfler kor hålls i lösdrift och att besättningarna blir större och större. Lösdriften kräver fler och delvis andra klövvårdande insatser. Klövvården handlar om att förebygga det komplicerade problemet hälta med effektiv förebyggande hantering, diagnos av eventuella problem och kontinuerlig utvärdering av djurens klövhälsa. I och med detta ökar efterfrågan på kompetenta klövvårdare.

Maud Albrektson är utbildningsledare och tillika lärare i kurserna anatomi, utfodring och kommunikation. Hon säger att näringslivet och branschen är ense om att lönsamheten för mjölkproduktionen bland annat handlar om vikten av god klövvård.

– Utbildningen är resultatet av ett nära samarbete med näringens och yrkesverksamma klövvårdares företrädare och Jordbruksverkets representanter.

Hon berättar också att det är stor brist på utbildade klövvårdare idag. Den gamla stammen yrkesmän, som fick sin utbildning som en del av hovslagarutbildningen, är nu på väg in i pensionsåldern.

En ko väger runt 600 kilo och säkerheten är viktig i utbildningen. Eleverna måste lära sig att hantera den tekniskt avancerade verkstolen och den farliga klövfräsen. Att använda skyddsglasögon, hörselkåpor och stövlar med stålhätta är obligatoriskt.

Korna sparkar framåt och kan faktiskt bli aggressiva, även om de flesta är snälla.

– Det är viktigt att se till att man som klövvårdare har en reträttväg så att man inte blir klämd, säger Maud Albrektson.

 Bild: Anna-Lena Lundqvist.
Björn Wiklund, 23, från Robertsfors i Västerbotten är nästan född in i yrket; hans pappa arbetar som klövvårdare sedan många år.

– Jag har fått hjälpa honom från det jag var i tolvårsåldern, säger han.

Han undersöker just nu en klöv och konstaterar att denna ko har ett klövsulesår. Då gäller det att verka klöven på ett särskilt sätt – allt för att avlasta den.

Björn Wiklund ser fram emot att så småningom kunna bli certifierad i yrket. Nyligen hölls Svenska klövvårdsföreningens årsmöte och då certifierades för allra första gången klövvårdare i Sverige. Föreningen vill höja statusen på yrket genom att vid certifieringen kräva såväl teoretiska som praktiska kunskaper som kvalitetssäkrar klövvården.

För att bli certifierad krävs dels ett godkänt teoretiskt och praktiskt prov dels att man under senaste året verkat och klövhälsoregistrerat 2 000 kor.

Vad kan du lära dig på denna utbildning som du inte redan kan?

– Alla har sina tekniker och genom att träna så lär man sig sin egen, svarar Björn Wiklund.

Klövvårdsutbildningen på Biologiska Yrkeshögskolan

Skolan har Västra Götalandsregionen som huvudman. BYS har riksintag och studenterna kommer från hela Sverige. Klövvårdarutbildningen är en yrkeshögskoleutbildning på heltid i 40 veckor; ett års heltidsstudier.

Metodiken som används på skolan är problembaserat lärande. Teori varvas med praktik, 20 veckor består av Lärande i arbetslivet. Utbildningen finns i Skara, på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU campus). Utbildningen leder till en yrkeshögskoleexamen som Klövvårdare. I dag finns endast en likande utbildning i Nordeuropa och den ligger i Tyskland.

För att komma in krävs det grundläggande behörighet för yrkeshögskolestudier och teoretiska kunskaper från området lantbruk och djurvård, helst från naturbruksgymnasium eller motsvarande. Minst ett års yrkeserfarenhet/praktik i mjölk- och/eller nötbesättning är också ett krav.

ur Lärarförbundets Magasin