Ingår i temat
Betyg & bedömning
Läs senare

Eleverna gör målen tydliga tillsammans

Betyg & bedömningKarl Stengård gör eleverna medvetna om kunskapskraven och låter dem lära av varandra. Till exempel genom att komma överens om hur de kan nå ett A i biologi.

av Erik Ignerus
14 Dec 2018
14 Dec 2018
Målinriktat. Roaiba Taniza, Teysir Ayadi och Assra Hashim försöker tillsammans hitta ett lämpligt ämne för sin provfråga.
Foto: Marc Femenia

– Eleverna frågar mig hela tiden hur de ska få ett A, så i dag ska vi försöka få dem att förstå vad som krävs, säger Karl Stengård på väg in i klassrummet.

Det är dags för biologi med en gymnasietrea. Dagens uppgift låter eleverna få känna på hur det kan vara att jobba som lärare. I grupper om tre till fyra ska de försöka hitta på en fråga på A-nivå till nästa prov.

Efter en kort introduktion av lektionsupplägget sätter eleverna i gång. De får femton minuter på sig, sedan ska de skriva upp sin fråga på tavlan.

Ibland lämnar jag klassrummet med flit när eleverna jobbar med saker för att de ska få tänka själva.

– Ni behöver bara hitta på en, men det kan faktiskt vara riktigt klurigt att komma på en bra A-fråga, säger Karl Stengård.

Eleverna vänder sig mot varandra i bänkraderna och börjar fundera tillsammans. Det märks att de är vana vid samarbete och det uppstår snabbt livliga diskussioner.

– Att beskriva någon slags process tror jag är en bra idé. Det skulle kunna vara att beskriva menstruationen steg för steg till exempel. Det gäller i alla fall att det inte blir en ren faktafråga, säger Patrik Johansson till Shahzod Umirov och Mingwei Huang som sitter bredvid.

Sedan flera år tillbaka har Huddingegymnasiet satsat på att få sina lärare att jobba formativt. De har fått avsätta tid för att läsa in sig på vetenskaplig litteratur och ägnat konferenser åt att utveckla sitt arbetssätt. De har även fått besöka varandras lektioner och diskuterat tillsammans hur man kan jobba formativt i olika ämnen.

För alla lärare har det lett till ett ökat fokus på att visa eleverna vad de ska lära sig och vad som förväntas av dem för ett visst betyg.

– Den största skillnaden är att eleverna är mer medvetna om vad som krävs av dem. Det försöker vi visa genom elevexempel, eller med den typen av uppgifter som vi gör i dag. Vi använder inte Skolverkets definitioner, utan har brutit ner kraven och gjort dem lättare att förstå för eleverna, säger Karl Stengård.

Redovisning. Efter en kvart är det dags för eleverna att skriva upp sina frågor på tavlan.
Foto: Marc Femenia

Han upplever att skolans satsningar har hjälpt honom i utvecklingen som lärare.

– Jag köper inte allt. Men en hel del har jag tagit till mig och mycket av det jag läst har fått mig att tänka till, säger Karl Stengård.

Under de senaste åren har han blivit tydligare i att visa eleverna vart de ska. Han har även dragit ner på tiden han spenderar på föreläsning, och i stället ökat elevernas tid ihop.

– De som vill lyssna på genomgången snappar det direkt, första gången, men de som inte gör det då gör det inte tredje gången heller. Så jag kör genomgången, och sedan får de arbeta med uppgifter som gör att de kan förstå varför de ska lära sig en viss sak, säger han.

Att låta eleverna diskutera uppgifter tillsammans, dela med sig av sina kunskaper och lära av varandra är inslag som Karl Stengård allt oftare utnyttjar i sin undervisning.

– Då letar de inte efter de lätta svaren hos mig. Jag själv brukar ofta fråga min fru var jag har lagt nycklarna, men om jag skulle vara tvungen att hålla ordning på dem själv skulle jag nog klara det till slut. Ibland lämnar jag klassrummet med flit när eleverna jobbar med saker för att de ska få tänka själva eller tvingas ta hjälp av varandra, säger han.

Eleverna har också mycket större möjligheter att hjälpa varandra än vad han som lärare har.

– Jag har 86 timmar med klassen i den här kursen, så med genomgångar inräknat får varje elev kanske två och en halv timme med mig, det låter mycket men per lektion är det väldigt lite. Eleverna ses mycket mer och kan ha stor nytta av sina klasskamrater, den samlade kunskapsmassan i ett klassrum är enorm, säger han.

Och frågorna som kommer upp, de är bra alltså. Insulin, menstruation och stress, det känns väldigt relevant.

För att få vettiga diskussioner mellan eleverna är det viktigt att skapa ett bra klimat i klassrummet, anser Karl Stengård.

– De är jättebra på att hitta felen, både hos mig och hos andra. Men för att de ska kunna ha nytta av samtalen krävs en positiv relation. Jag som lärare måste visa att i stället för att vara dömande kan man poängtera det som är bra och tala om vad som skulle kunna gå att göra bättre, säger han.

Av den anledningen gillar han inte att använda begreppet kamratbedömning, i stället anser han att det ska handla om att eleverna hjälper varandra i lärandet.

– Dylan Wiliam säger att man ska ägna sig åt kamratbedömning, men jag ser på det som att man ska vara kamratresurser.

Liknande känslor hyser han för begreppet formativ bedömning.

– Jag är allergisk mot det! Vad är det som är formativt och vad är det som är bedömning? Den bedömningen jag gör är summativ och varje elev får ett summativt betyg, att då prata om formativ bedömning rör till det och jag tycker inte om det.

– Metoden är jag helt med på, att jag som lärare bedömer var eleverna står och lägger min undervisning utifrån det, men är det formativ bedömning? Eller är det formativ undervisning? Eller ett formativt arbetssätt? Att bedöma var eleven står någonstans är förresten också summativt.

Så småningom börjar diskussionerna i klassrummet att lugna ner sig, och när en kvart har passerat har alla sju grupper hunnit vara framme vid tavlan.

På den står frågor om insulin, stress, menstruation och diabetes.

– Det är vettiga frågor allihop, kommenterar Karl Stengård efter att läst upp dem högt inför hela klassen.

Tillsammans kommer de sedan överens om att fråga fem, som handlar om utebliven mens, är den de ska försöka besvara. Grupperna får femton nya minuter innan de gemensamt i klassrummet går igenom svaren och pratar om vad som krävs för att nå A-nivå.

– Det gick riktigt bra i dag, konstaterar Karl Stengård nöjt efter att han avslutat lektionen.

– Alla blev involverade i diskussionerna, ingen höll tyst eller försvann. Och frågorna som kommer upp, de är bra alltså. Insulin, menstruation och stress, det känns väldigt relevant.

Hur var det att få hitta på en egen provfråga?

Foto: Marc Femenia

Patrik Johansson:

– Uppgiften var ganska progressiv enligt mig. Den gav mig större insikt i vad som anses vara viktigt inom ämnet än vad många andra uppgifter gör. Jag lärde mig en hel del nytt. Både om hur läraren tänker och rena faktakunskaper.

 

Foto: Marc Femenia

Hene Aziz:

– Det var roligt och lätt att fokusera. Det är bra att få diskutera tillsammans med andra och jag tycker man lärde sig bättre genom att få byta plats med läraren och själv komma på frågor.

 

Foto: Marc Femenia

Hanna Kedeskog:

– Det var annorlunda jämfört med hur vi brukar jobba och gav oss en större förståelse för hur våra lärare tänker gällande A-frågor, för alla vill ju gärna nå ett A. Det var också bra att höra hur andra tänkte om svaren.

Alla artiklar i temat Betyg & bedömning (7)

ur Lärarförbundets Magasin