Läs senare

”Elever på gymnasiet hamnar i skymundan”

ForskningFyra av fem gymnasieelever i behov av stöd får antingen för lite hjälp eller ingen alls. Det visar arbetsterapeuten Moa Yngve i en studie, som utgår från elevernas egen upplevelse.

Foto: David Einar

Varför har du studerat behovet av stöd i gymnasiet?
– Elever som inte får fullständiga betyg har svårare att bli etablerade på arbetsmarknaden och hamnar oftare i utanförskap. Jag ville hitta de faktorer som kan associeras med elever som har stort behov av anpassningar – och ta reda på om eleverna får det stöd de behöver. Den forskning som finns handlar oftast om yngre elever, medan den här åldersgruppen har hamnat i skymundan, säger Moa Yngve.

Det gäller att elevhälsan går till botten med problemet.

Hur gjorde du?
– Jag utgick från befintlig nationell data, där lärare fått identifiera elever som de ansåg hade behov av stöd. Sedan har jag sammanställt svar från 484 av de utpekade eleverna, som intervjuats utifrån ett känt bedömningsinstrument. Jag tog reda på inom vilka skolaktiviteter de upplevde behov av anpassningar samt hur många av dem som upplevde att de fått tillräckligt stöd. Jag har använt ett internationellt begrepp, ”special educational needs” (SEN), som till skillnad från många studier inte utgår ifrån en diagnos.

Vilka elever hade störst stödbehov?
– Hög skolfrånvaro var den bakgrundsfaktor med starkast samband till behov av stöd. Att gå på ett yrkesinriktat program eller att ha en neuropsykiatrisk diagnos, som adhd, var andra faktorer som stack ut.

Vem?

Moa Yngve är doktorand inom arbetsterapi vid Linköpings universitet. Hennes studie publicerades i European Journal of Special Needs Education.

Vad?

Studien Which students need accommodations the most, and to what extent are their needs met by regular upper secondary school?

Hur?

Bearbetning av nationell data, bestående av svar från 484 elever på gymnasiet, som intervjuats om sitt stödbehov.

Vad visade intervjuerna med eleverna?
– Majoriteten upplevde att de hade behov av stöd. ”Att komma ihåg saker” var svårast enligt dem själva, men också att göra läxor och prov samt läsa, skriva och räkna. 50 procent av dem som sa att de behövde stöd uppgav att de inte hade fått det. Runt 30 procent ansåg att de hade fått stöd men tyckte inte att det räckte. Bara 20 procent var nöjda.

Blev du förvånad över resultatet?
– Ja, det är uppseendeväckande att det är så pass många som inte har fått något stöd alls.

Vad hoppas du att din forskning ska leda till?
– Jag tror att kunskapen kan användas för att utveckla stöd och anpassningar som förbättrar förutsättningarna för en tillgänglig skolmiljö. Elevers svårigheter med att till exempel komma ihåg saker kan bero på att eleven har en diagnos, men ibland beror det på stress eller ångest. Det gäller att elevhälsan går till botten med vad som kan vara orsaken till problemet.

Hur ska du gå vidare?
– Min nästa studie tittar på hur anpassningar i form av teknikstöd – som gör det enklare att komma ihåg saker – faktiskt kan påverka betyg, närvaro och upplevelse av delaktighet. Nu följer jag upp hundra elever för att se vad de gör efter gymnasiet.

ur Lärarförbundets Magasin