Läs senare

De kan inte lita på kollegan

YrkesetikVad gör man när en kollega underpresterar eller missköter sitt jobb? Susanne och Daniella har drabbats av både extraarbete och samvetskval när det hänt.

14 Sep 2018

Han kommer aldrig på möten, är ständigt försenad till lektioner och ”glömmer” ofta andra viktiga arbetsuppgifter. Susanne arbetar som svensklärare på en gymnasieskola i Mellansverige. I hennes arbetslag finns en idrottslärare som är både opålitlig och underpresterande.
– Generellt gör han bara det allra nödvändigaste innan han försvinner iväg någonstans. Han deltar aldrig i vår planering eller våra pedagogiska diskussioner.

Alla i arbetslaget är sedan länge vana vid situationen.
– Någon annan måste alltid räkna med att göra den här personens uppgifter och vi har alltid en ”plan b”.

Men att ange en kollega till skolledningen är otänkbart, menar Susanne, om det inte handlar om exempelvis kränkningar eller trakasserier av elever. Idrottsläraren ifråga har dessutom ett trumfkort på hand. Tack vare sin specialkompetens inom en viss sport är han mycket populär bland eleverna.
– De tar hans beteende med en klackspark. ”Äsch, han är ju bara sådan”, kan de säga. Han utnyttjar verkligen sin ställning.

Lärares stora kollegiala lojalitet är oftast en tillgång, menar Susanne, men den ställer också höga krav på skolledningen.
– Rektorerna behöver känna till vilka maktstrukturer som finns i arbetslagen, vilka som alltid ställer upp och driver viktiga frågor – och vilka som bara snackar. Men tyvärr är de sällan ute i verksamheten.

Daniella är lärare i matematik och NO och har arbetat länge på en populär skola med motiverade elever. Hon ser sina kollegor som mycket kompetenta, ändå är det vanligt att elever söker upp henne och klagar på undervisningen.
– Ibland har eleverna rätt i sin kritik, men oftast inte. ”Han är dum” eller ”hon är värdelös på att förklara” kan det låta. De är tonåringar, brukar jag tänka, och det viktigaste är att de får prata av sig och att jag lyssnar. Jag försöker lugna dem: ”Vi väntar en vecka och ser hur du känner då”.

Om samma klagomål återkommer ofta, och även från föräldrahåll, måste man däremot ta det på allvar. Just ett sådant undantag har blivit aktuellt på skolan de senaste åren. Det gäller en äldre och mycket kunnig lärare i ett estetiskt ämne, som Daniella beskriver som tillhörande ”den gamla stammen”.
– Problemet är att hon inte har lyckats följa med i tiden och pedagogiken. Det handlar om ett praktiskt ämne som normalt är väldigt populärt bland eleverna, men den här läraren fokuserar bara på de teoretiska aspekterna. Hon vill att eleverna ska läsa tjocka kompendier och plugga genom oerhört tråkiga instuderingsfrågor. Examinationerna ska ske genom jättesvåra prov. Jag har flitiga och begåvade elever som kommit till mig och gråtit i förtvivlan.

Daniella har lagt ner mycket arbete på att hjälpa ”sina” elever med ämnet. Hon har även försökt hjälpa läraren ifråga med en coachande inställning.
– Jag har stöttat och uppmuntrat, frågat hur hon har tänkt kring upplägget av ett visst arbetsområde och så vidare, men det går inte att nå fram. Att säga rakt ut vad jag tycker går inte. Det är så väldigt känsligt att kritisera en kollega som kämpar hårt.

Till sist bedömde Daniella att hon måste gå till skolledningen och framföra elevernas synpunkter.
– Det var tvunget att bli ett personalärende. Jag gissar att den här problematiken finns på alla arbetsplatser, men här drabbar det ju i slutänden eleverna.

Efteråt kände hon en stor lättnad.
– Rektor sa bara: ”Nu tar vi över.” Det var oerhört skönt. Nu har jag förstått att de ska anställa en kompletterande lärare i ämnet.

Susanne och Daniella heter egentligen något annat.

”Alla har ett ansvar att reagera”

Att en kollega på olika sätt missköter sitt arbete, som i de här fallen, är inte enkelt att hantera, menar Jesper Rehn, ordförande i Lärarnas yrkesetiska råd.
– Men generellt har vi som lärare i första hand ett eget ansvar att reagera och tala med den aktuella kollegan.Samtalet bör inte ske i form av direkt kritik, utan som en konstruktiv diskussion.

Tycker man att även det känns jobbigt kan man prata med andra kollegor först, tipsar han. ”Hur upplever ni det här? Har ni samma bild som jag?”
– Det handlar inte om att gadda ihop sig, utan att stämma av. Agerar man inte alls är det samma sak som att acceptera situationen.

Får man sedan inte gehör måste man gå vidare och låta det bli en chefsfråga.
– Det är inte att skvallra. Som lärare har vi ett ansvar för vår yrkesetik där vi förbinder oss till vissa saker, som att alltid sätta eleven i centrum och att värna den professionella yrkesutövningen. Vill vi vara en profession, måste vi också motverka alla tendenser som hotar den, säger Jesper Rehn.

ur Lärarförbundets Magasin