Läs senare

”Balla gänget” vill styra allt

ExkluderingEn liten grupp lärare med hög status beter sig ibland som om de själva gick på högstadiet. Kollegan Josefin blir omväxlande road och illa berörd.

Illustration: Agnes Jakobsson

Josefin är NO-lärare sedan drygt 15 år, de tre senaste åren på en stor gymnasieskola i en större stad. Hon beskriver stämningen i kollegiet som generellt öppen, trevlig och hjälpsam. Gentemot eleverna arbetar man mycket med att skapa en trygg och inkluderande miljö, där ingen ska känna sig utanför.

– Kanske är det därför den här lilla grejen skaver och irriterar så mycket. Att det händer just på vår välfungerande skola och att det är lärare som beter sig så barnsligt.

Det handlar om hur en liten och sammansvetsad grupp lärare med hög status vill utmärka sig i sociala sammanhang, framför allt på personalfesterna. ”Inneklicken” är en grupp lärare i åldern 30 till 55. Josefin beskriver att de alla är utåtriktade, självsäkra och ser bra ut. Merparten tillhör samma arbetslag.

– Festerna är alltid genomtänkta och välplanerade. Vi brukar träffas två gånger per termin. Självklart är alla inbjudna, inklusive städare och kökspersonal. Men den här gruppen gör allt för att både visa upp sig och hålla sig för sig själva.

Hon berättar att det brukar hållas en informell förfest i det stora personalrummet, dit alla är välkomna.

– Men den här gruppen gör alltid sin egen grej. De samlas i köket så att alla kan se dem och blandar avancerade drinkar, men i stället för att delta i minglet tar de med sig glasen och går tillbaka sitt arbetsrum.

Josefin avbryter sig och skrattar.

– Det är som att resa tillbaka i tiden till högstadiet. Det är så tydligt att de verkligen vill synas. Här har vi coola gänget, liksom. De ser också till att bjuda in de unga och nyanställda, som får en ”chans” att vara med.

Gruppen ser alltid till att hamna vid samma bord vid middagen, även om bordsplaceringen är tänkt att ske via en rolig lek. Sent på kvällen tar de över dansgolvet, men lämnar det också unisont om ”fel” låt spelas eller ”fel” människor ansluter. Vid maskerader har de valt kostymer till ett perfekt samordnat tema.

– Det handlar om många och små subtila saker, säger Josefin. Men på senaste festen hände något som gjorde mig verkligt illa berörd.

En lärarkollega som är musiker skulle spela och sjunga till kaffet. Han framförde en egenkomponerad och starkt personlig låt.

– Det var verkligen modigt och naket. Då satt innegänget och skrattade och spexade under tiden. Kanske inte medvetet åt honom, men det var ändå så respektlöst. Han som sjöng berättade för mig efteråt hur utsatt och förnedrad han känt sig.

Josefin har inget att invända mot någon i gruppen yrkesmässigt.

– När man träffar dem en och en märks det här inte alls. De är professionella i sina roller som lärare. Samtidigt vet jag från en vän som delar arbetsrum med dem att de skvallrar väldigt mycket om andra kollegor och arbetslag. Folk döms ut som tråkiga eller konstiga.

Josefin trivs överlag väldigt bra på skolan, men känner sig kluven inför inneklicken.

– På ett plan är det bara så fånigt. Och lite skönt att känna att man själv är trygg nog att inte spela med. Men jag vet också att om jag varit 25 år hade det nog varit jobbigt att stå utanför, att inte få vara med.

Beteendet får också en ytterligare dimension just på en skola, menar Josefin.

– Hos oss är vi väldigt måna om att försöka blanda upp elevgrupperna och motverka hierarkier. Och så håller de här lärarna på så här själva …

Josefin heter egentligen något annat.

”Ta initiativet till ett samtal”

Monica Renstig.

I alla sådana här situationer är det bättre att försöka prata med varandra än att gå och omkring och vara irriterad, förklarar Monica Renstig, som har lång erfarenhet av karriärrådgivning och forskning inom arbetslivsfrågor.

– Oftast, är min erfarenhet, uppfattar den person eller grupp av personer som ”anklagas” för att bete sig på ett otrevligt sätt, inte alls att de beter sig otrevligt. De behöver bli upplysta om detta på ett vänligt sätt. Ett sätt kan vara att ta upp det med en av personerna i gruppen och säga något i stil med: ”Jag vet inte om jag uppfattat situationen rätt, men jag känner ibland att jag och andra lärare inte riktigt får vara med i ert gäng. Känner jag fel där? Kan jag själv bidra med något för att rätta till den situationen?” På det här sättet tar hon själv initiativ till att räta ut frågetecknen.

I det aktuella fallet handlar det om så diffusa saker att de i det här läget är svåra att ta upp med skolledningen, tycker Monica Renstig. Hon föreslår att man i intervjupersonens situation först prövar att vända på problematiken och försöker se situationen ur ”klickens” synvinkel.

– I alla sammanhang skapas tätare vänskaps­relationer mellan vissa personer. Är det säkert att de själva skulle beskriva situationen på samma sätt? Att en viss grupp människor trivs tillsammans kan ibland förväxlas med utestängning av andra.

ur Lärarförbundets Magasin