Ingår i temat
Fokus: ämnesdidaktik
Läs senare

Yrkesläraren ställer fler frågor

Den ena mekar med bilar, den andra färgar hår och den tredje lägger om ett sår. Yrkeslärarens uppdrag är brett och didaktiken rymmer frågor om identitet, plats och redskap.

16 Sep 2016

Illustration: Andreas Samuelsson/Agent Molly & Co

Vad innebär det att vara yrkeslärare? Denna fråga intresserar Susanne Köpsén till max. Hon är docent i pedagogik vid Linköpings universitet och var med och utformade den nya yrkeslärarutbildningen där.

Susanne Köpsén blir glad när jag ringer och hon frågar skämtsamt om jag vill prata med henne i en vecka, inte bara en timme. En forskare som gillar att få prata om sitt ämne – inget konstigt med det, men också ett tecken på yrkesdidaktikens undanskymda roll.

– Intresset har väl inte varit jätte­stort, konstaterar hon om skolmedias intresse för boken Lära till yrkeslärare, som kom ut häromåret och som hon var redaktör för.

Låt höra, vad är speciellt med yrkesdidaktik?

– Den didaktiska frågan ser helt annorlunda ut för yrkeslärare. De ska lära ut en framtida yrkesidentitet till eleverna på yrkesprogrammen. Medan andra ämneslärare ägnar ämnesdidaktiken åt frågor som ”hur ska jag förmedla betydelsen av detta matematiska begrepp?” ska yrkeslärare lära ut hur eleverna blir bra byggare eller bagare.

Foto: David EinarEtt annat särdrag är att studenterna kommer till lärarprogrammet med en yrkesidentitet – som exempelvis frisör eller förskollärare. De ska nu skaffa sig en ny identitet som lärare och omvandla den kunskap som de fått i arbetslivet till något som går att lära ut.

De yrkesdidaktiska frågorna blir därför generella och breda: Vad innebär det att vara yrkeslärare? Hur förmedlas ett praktiskt kunnande? Tack vare generaliserbarheten går det bra att blanda blivande frisörlärare med ellärare och vårdlärare i yrkeslärarsalen, enligt Susanne Köpsén.

– Studenterna säger själva att det inte spelar någon roll att vi blandar dem. Som en blivande fordons­lärare sa till mig: ”Jag har sådan glädje av att arbeta med denna kurskamrat som ska bli frisörlärare. Vi har så många likadana frågor att det till slut har blivit underordnat att jag ska undervisa i att meka med bilar och hon i att klippa hår.”

De yrkesdidaktiska frågorna är också fler än de klassiska didaktiska frågorna vad, varför och hur, menar Susanne Köpsén och lägger till dessa två:

1. Var ska jag lära ut det här, i verkstaden eller i teorisalen? Eller lär eleven sig detta bäst på apl? Hur ska jag som yrkeslärare då instruera och följa upp detta med handledaren på arbetsplatsen?

2. Och med hjälp av vad, det vill säga vilka redskap och maskiner, ska jag lära ut detta?

En av yrkesdidaktikens grand old ladies, Viveca Lindberg, håller inte med om att yrkesdidaktiken framför allt är gemensam för alla yrkesämnen. Hon tror att det finns något specifikt didaktiskt för, låt säga, plåtslageri och serveringskunskap.

Viveca Lindberg är koordinator för två nationella forskarskolor, en i yrkesdidaktik och en i yrkesämnenas didaktik, vilket alltså antyder att det går att göra denna uppdelning.

– När vi ansökte om finansiering för forskarskolan i yrkesämnenas didaktik fick vi en del kritik från dem som tyckte att det inte finns något som heter yrkesämnenas didaktik. Det var ju just det vi ville undersöka: finns det en ämnesdidaktik för enskilda yrkesämnen?

Och – finns det?

– Det är omöjligt att svara på den frågan med stöd av så få studier. Men i forskarskolan har vi börjat få syn på hur yrkeskunnande tar form inom olika yrkesområden, vad som är likt och mindre likt. Vi behöver undersöka vidare hur undervisningen går till inom olika yrkesområden, både i skolan och i arbetslivet.

Sedan 2012 har 19 personer gått någon av de båda forskarskolor. De som skriver doktorsavhandlingar är visserligen inte klara ännu (se faktaruta sidan 29), men Viveca Lindberg är ändå redo att summera vad satsningen har betytt. Yrkesdidaktiken har låg status inom utbildningsforskning, och ett av syftena med forskarskolorna var helt enkelt att visa att yrkeslärare behöver en egen didaktik precis som ämneslärare behöver sin specifika ämnesdidaktik.

Foto: Lasse NohrstedtEnligt Viveca Lindberg har flera av studierna i forskarskolorna inte enbart blivit yrkesdidaktiska på ett generellt plan, utan också ämnesspecifika. Som exempel nämner hon Pia Lindströms licentiatuppsats om hur bedömning går till under elevernas första apl på vård- och omsorgsprogrammet (se sid 42), samt Magnus Fjellströms ännu inte färdiga avhandling om hur projektarbete används inom bygg- och anläggningsprogrammet.

Utöver det ämnesspecifika har forskarskolan fått syn på många yrkesövergripande frågor som engagerar Viveca Lindberg: Vad innebär det när branscherna tillåts påverka yrkesprogrammen i högre grad? Hur påverkas yrkeskunnandet av arbetsplatsens skiftande karaktär? En stor del av yrkeskunnandet utvecklas ju på arbetsplatserna och de utgörs av allt från småföretag till stora koncerner och offentlig sektor.

Forskarskolorna har helt enkelt gett mersmak. Nya uppslag, nya områden att beforska. Åtta av fjorton deltagare från lic-forskarskolan forskar nu vidare mot en doktorsexamen.

– Vi som har hållit på med yrkesdidaktik hittills är ju mest 60-plussare, vilket har varit ett bekymmer. Nu är flera yngre människor på väg in. Så jag vill säga att läget är hoppfullt. Vi har också fått ett betydligt intensivare samarbete mellan lärosätena och vi har flera gemensamma projekt på gång. Det internationella samarbetet, med bland annat Norge och Danmark, har också ridit vidare på vågen, säger Viveca Lindberg.

Men även om forskning nu fortgår på några lärosäten finns ett smolk i bägaren. När lärosätena år 2013 ansökte hos Vetenskapsrådet om en förlängning av forskarskolorna, fick de nej, bland annat med argumentet att det skulle saknas behöriga sökande.

– Vi hade definitivt kunnat anta en grupp till, säger dock Viveca Lindberg.

Ännu är yrkesutbildningen mycket lägre prioriterad i Sverige än i exempelvis Tyskland och Australien.

– Vi har en hel del kvar att göra, konstaterar Viveca Lindberg.

Tillbaka till Susanne Köpsén som träffar yrkes­lärarstudenter till vardags. Tycker studenterna att de får med sig tillräckligt konkret ämnesdidaktik ut i lärarlivet? Eller lämnar de utbildningen och tänker att ”vad sjutton, varför lärde jag mig inte mer om hur jag undervisar i plåtslageri eller serveringskunskap?”

Nej, så tänker inte studenterna, inte mot slutet av utbildningen i alla fall, tror Susanne Köpsén.

– När de börjar studera tror de möjligen att de ska få gå en kurs i ”hur man gör”. De vill ha en verktygslåda. Då säger vi att det är meningslöst att bara ta verktygen utan att förstå varför de ska välja ett specifikt verktyg i en viss situation. Visst kan studenterna till en början tycka att det är kämpigt med kurslitteraturen i pedagogik och didaktik, men sedan brukar polletten trilla ner: man behöver teori som grund för att kunna välja vad som är bäst att göra – och på vilket sätt, säger Susanne Köpsén.

Kopplingen mellan teori och praktik finns där hela tiden genom att studenterna alltid, i exempelvis hemuppgifter, applicerar teorierna på sina egna yrkes­ämnen; hur gör jag detta bland mina restaurangelever?

– I någon mån kan man säga att nästan hela yrkeslärarutbildningen är en enda lång kurs i didaktik, resonerar Susanne Köpsén. 

Licentiatuppsatser från forskarskolan i yrkesämnenas didaktik

Barn- och fritidsprogrammet:

Martina W Johansson, Göteborgs universitet: Gymnasieungdomars erfarenheter av hur yrkeslärande bedöms

Åsa Mårtensson, Linköpings universitet: Handledare och handledning – gymnasial yrkesutbildning på förskola

Hantverksprogrammet:

Eva Klope, Stockholms universitet: I skuggan av ett yrke – om gymnasieelevers identitetsskapande på hantverksprogrammet frisör

Ruhi Tyson, Stockholms universitet: Vocational Bildung in action. A case study of the vocational education biography of master craftsman Wolfgang B (om bokbinderi, red:s anmärkning)

Jessica Wallin, Linköpings universitet: Entreprenörskap i skolan. Formulering och transformering av GY11 inom gymnasieskolans hantverksprogram

Anna Öhman, Karlstads universitet: Cykler och loopar i salongen – En studie av återkoppling i frisörklassrummet

Mediaprogrammet (numera Estetiska programmet):

Ola Lindholm, Karlstads universitet: Ögonblick i klassrummet. Samtal och interaktion om elevers fotografier på gymnasiet

Vård- och omsorgsprogrammet:

Maria Christidis, Södertörns högskola och Stockholms universitet: Ämnesintegrering på vård- och omsorgsprogrammet utifrån ett verksamhetsteoretiskt perspektiv

Gunilla Berg Christoffersson, Stockholms universitet: Digital dialog som redskap för utveckling av yrkeskunnande – en studie vid APL på gymnasieskolans vård- och omsorgsprogram

Ingela Leibring, Karlstads universitet: Metodrumsundervisning – En kvalitativ studie av simulering inom vård- och omsorgsutbildning

Pia Lindström, Stockholms universitet: Bedömning av yrkeskunnande vid APL – Redskap och situationer inom vård- och omsorgsprogrammet

 

Licentiatuppsatser som i stället blir/blivit doktorsavhandlingar

Bygg- och anläggningsprogrammet:

Magnus Fjellström, Umeå universitet: bland annat om projektarbete på bygg- och anläggningsprogrammet. Förväntas disputera under 2017.

Naturbruksprogrammet:

Karolina Muhrman, Linköpings universitet: Inget klöver utan matematik. En studie av matematik i yrkesutbildning och yrkesliv.

 

Kommande doktorsavhandlingar från forskarskolan i yrkesdidaktik:

Handels- och administrationsprogrammet:

Per Kristmansson, Umeå universitet, om gymnasiala lärlingar

Handels- och administrationsprogrammet samt Hotell- och turismprogrammet:

Ingela Andersson, Göteborgs universitet, om gymnasiala lärlingar

Hantverksprogrammet (även data från vuxenutbildning):

Camilla Gåfvels, Stockholms universitet – om bedömning av floristens yrkeskunnande

Vård- och omsorgsprogrammet:

Enni Paul, Stockholms universitet, om text och textbruk bland gymnasiala lärlingar

Vuxenutbildning (privat):

Eleonor Bredlöv, Linköpings universitet: Om normativitet och makt inom skönhetsutbildningar för vuxna

ur Lärarförbundets Magasin