Läs senare

Till försvar för faktakunskaper

av Mattias Axelsson
13 Dec 2017
13 Dec 2017
Foto: Anna-Lena Lundqvist

Världen i dag – när mina barn går i skolan – och världen för trettio år sedan – då jag gick i skolan – är väldigt olika. Många saker har förändrats, men internet är troligen den största förändringen och den som mest radikalt påverkar vår vardag. I dag har jag (och för den delen mina barn) tillgång till all världens information i fickan, bara några knapptryck på en telefon bort. Vill jag veta vilken ö som är Tysklands största kan jag ta reda på det inom tio sekunder. Vill jag veta vilken ordning Norrlands älvar rinner i är det lika lätt.

Med sekundsnabb tillgång till hela världens samlade information, är det verkligen meningsfullt att traggla faktakunskaper? Är det inte bättre att vi i skolan låter eleverna utveckla sina förmågor, förmågor som rustar dem att bli medborgare i 2000-talets globaliserade värld?

Min erfarenhet visar att det snarare är tvärtom. Aldrig har det varit så viktigt att ha en solid bas av faktakunskaper att falla tillbaka på. Ska mina elever kunna utveckla förmågor av olika slag är det oerhört viktigt att de först tillgodogör sig faktakunskaper – annars står de lika nakna som kejsaren i HC Andersens saga.

Förmågorna blir själva lärandet och så tänker vi att fakta kan komma sedan.

Jag har många elever som är väldigt bra på att ”uttrycka olika ståndpunkter” (som det står i kursplanen för samhällskunskap årskurs 7–9) men som inte grundar sina ståndpunkter i någon form av kunnande i ämnet de diskuterar. De har alltså (om jag nu raljerar något) en god ”kommunikativ förmåga” men saknar substans.

Låt mig ta ett annat exempel. Om du inte vet något om arbetslöshet så kan du inte heller analysera problemet arbetslöshet. Du kanske kan analysmodellen med orsak, verkan och åtgärder men om du inte först vet vad arbetslöshet är och vilka olika förklaringsmodeller som finns så blir analysmodellen meningslös.

Mattias Axelsson

Gör: Undervisar i samhällskunskap, religion och historia på bygg- och anläggningsprogrammet.

Arbetsplats: Bräckegymnasiet i Göteborg.

Pedagogisk förebild: Min samhällslärare på gymnasiet för att han lärde mig att tänka själv.

Utsagan kan tyckas okontroversiell, men är det tyvärr inte i dagens svenska skola. Alltför ofta får vi som lärare höra att det är elevernas ”förmåga att analysera” som ska stå i centrum. Och det kan ju givetvis låta lockade – visst vill vi väl ha elever som är duktiga på att analysera, tänka kritiskt och själva värdera olika typer av argument. Problemet är att vi inte sällan hamnar i att jobba med förmågor frikopplade från innehåll. Förmågorna blir själva lärandet och så tänker vi att fakta kan komma sedan, eller ännu värre – att fakta finns i mobilen.

När jag själv gick på lärarutbildningen och under mina första år som lärare var jag oerhört kritisk till faktarabblande – jag hade till och med en debatt med Jan Björklund på Göteborgs-Postens insändarsida om det. Men ju mer erfarenhet jag fått som lärare, desto mer har jag märkt hur vilsna eleverna är när de saknar grundläggande faktakunskaper.

ur Lärarförbundets Magasin