Läs senare

Tar texten till nästa nivå

ReportageRomaner, noveller, film – eller datorspel. När läraren är en inbiten litteraturnörd spelar det ingen roll hur berättelserna når eleverna.

Letar ledtrådar..Carolina Falk Olivera och Hannah Nilsson i 1C snokar sig fram genom rummen i spelet Gone Home.
Foto: Anders G Warne

Sent en regnig kväll i juni kommer 21-åriga Kaitlin Greenbriar till sitt föräldrahem i amerikanska Portland efter ett år utomlands. Men i stället för att bli välkomnad av sin mamma, pappa och yngre syster upptäcker hon att huset är tomt och övergivet. Familjen flyttade in i den stora, gamla villan under tiden Kaitlin var bortrest så hon vet i stort sett inget mer än adressen. Nu måste hon ta reda på vad som har hänt.

Så här inleds äventyrsspelet Gone Home. Till skillnad från många andra datorspel förekommer det inga svärd eller vapen och det finns inga liv att förlora. Gone Home har kallats spelnovell eftersom det är berättelsen om familjen Greenbriar som står i fokus.

Det egna utforskandet gör att man kommer närmare berättarrösten.

Mathias Rosenqvist är lärare i engelska och spanska på Mediagymnasiet i Nacka. Han älskar litteratur. Så mycket att han kallar sig nördig. Men berättelser måste inte komma till oss genom skönlitteratur eller film, menar han. De senaste åren har han använt datorspel i undervisningen.
– Jag älskar det skönlitterära berättandet och jag tycker att man kan lära sig väldigt mycket av att analysera berättelser, det ger en förståelse för andra, främjar empati och ett kritiskt förhållningssätt. I Gone Home finns flera narrativa trådar och för mig är det en slags läsning, i en vidgad bemärkelse, säger han.

Romananalys. Eleverna dissekerar spelet på samma sätt som vilken annan text som helst.
Foto: Anders G Warne

Spelaren tar rollen som Kaitlin och genom att undersöka det okända huset, leta efter ledtrådar, snoka i byrålådor, läsa dagböcker och lyssna av telefonmeddelanden ska hon försöka få klarhet i vart hennes familj har tagit vägen och vad som hänt under året hon varit borta.

En viktig poäng är att Gone Home utspelas år 1995. Precis på gränsen till vår digitala nutid när det ännu inte fanns mobiltelefoner, Facebook och Skype. Det är alltså fullt naturligt att Kaitlin inte är uppdaterad på det senaste om familjen.

Nu är det en klar februaridag 2017 och Mathias Rosenqvist har just släppt in klass 1C i salen. Eleverna är mitt i arbetet med Gone Home och med att försöka analysera all information de hittar när de söker sig fram genom de mörka rummen. De har fått välja att följa spåren efter mamma Janice, pappa Terrence eller syster Samantha. I hörlurarna mullrar åskan och brutal, punkig riot grrrl-musik. Undergroundrörelsen riot grrrl bildades i mitten av 1990-talet och hade ett starkt fäste just i Portland, vilket gör spelets soundtrack till ett tidsdokument i sig.
– Nej, nu stänger jag av den här jävla musiken, utbrister Hannah Nilsson.

Hon och kompisen Carolina Falk Olivera delar på ett par rosa hörlurar och försöker koncentrera sig på att hitta ytterligare ledtrådar om Samantha.
– Här har vi väl varit redan? Vi vänder om och går ditåt i stället. Kolla här ligger siffrorna till kodlåset, skriv ner dem!

Under tiden eleverna grupparbetar vid sina datorer finns Mathias Rosenqvist till hands i klassrummet.
– In english, please, påminner han.

Läs mer om spel i undervisningen

www.larvikt.no/gone-home-spill-i-undervisningen/

Paul Darvasis blogg­inlägg om Gone Home i undervisningen: ludiclearning.org

Facebookgrupperna Spil i Skolen och Spelbaserat lärande är båda bra forum för spel i skolan.

Mathias Rosenqvist återkommer till att Gone Home är ganska lite spel. Poängen är att bryta upp den linjära berättelsen genom att spelaren, eller läsaren, antar egenskapen av agent.
– Det är det egna utforskandet jag gillar, det gör att man kommer ett steg närmare berättarrösten och situationerna. När eleverna går runt och snokar så uppstår luckor som de måste diskutera och fylla i själva genom en slags förståelseanalys. Jag tror det öppnar för eleverna att utveckla en analytisk nyfikenhet, säger han.

Mathias Rosenqvist låter eleverna ta sig an spelet som om det vore en roman genom att använda litterära begrepp och verktyg. Hur framställs karaktärerna? Vilken stämning och vilka känslor förmedlas? Vad finns det för bakgrundsmönster? För att diskutera och analysera berättelsen, utan att det blir för svepande, måste eleverna kunna göra hänvisningar. I en romananalys är det naturligt att plocka ut citat. Här tar eleverna skärmdumpar av de ledtrådar de hittar. Och för att de inte ska lockas att gå för fort fram i spelet måste de inledningsvis, redan när Kaitlin kommer in i hallen, ta så många som tio–tolv stycken.
– Jag försöker förklara att det ofta ger väldigt mycket om de stannar upp och gräver djupare i det de hittar, säger Mathias Rosenqvist.

När eleverna i Nacka valt vilket spår de vill följa ska de dels skriva en recension av spelet, individuellt, dels presentera sin berättelse tillsammans i en slutprodukt. Och då är det dags att koppla på ytterligare en dimension. I flera år har Mathias Rosenqvist samarbetat med en grupp gymnasielärare på Nordahl Grieg VGS i Norge som också använder spel i undervisningen. De byter idéer, lektionsupplägg och erfarenheter.
– Vi har till och med haft livesända hangouts, som videokonferenser. För mig är det både tidsbesparande och utvecklande, säger han.

Kollegialt. Mathias Rosenqvist samarbetar ofta med lärare i Norge, något han tycker är utvecklande både för honom själv och för eleverna.
Foto: Anders G Warne

Just nu, under de här vinterveckorna i februari, spelar de norska eleverna Gone Home samtidigt som de svenska och beroende på vilket narrativt spår eleverna väljer att analysera bildar de grupper på Facebook.
– Det blir ett slags kollektivt förståelsebyggande som jag tycker är intressant. Och så är det kul för eleverna att prata med andra som inte går här på skolan, säger Mathias Rosenqvist.

Diskussionerna över nätet handlar också om på vilket sätt eleverna ska redovisa sin berättelse, till exempel som en podd, en videoanalys eller som en tryckt tidning, en så kallad zine.
– Som språklärare tycker jag det är viktigt med autenticitet. Språk är levande och det krävs en mottagare av elevernas arbete. Det får vi här tack vare vårt samarbete med Norge.

Den som först började använda Gone Home som litterär text i undervisningen var den kanadensiske engelskläraren Paul Darvasi. Även han och hans elever har varit med i samarbetet med Sverige och Norge. I år funkade det inte schemamässigt men Mathias Rosenqvist hoppas få till det igen.
– Just det samarbetet gör det hela ännu mer autentiskt eftersom de kanadensiska eleverna har engelska som modersmål, säger han.

Mathias Rosenqvist tycker att det är viktigt att söka sig utanför klassrummet. Nyligen skickade han ett mejl till spelutvecklarna och frågade om de hade möjlighet att chatta med eleverna och svara på frågor.
– Jag fick svar häromdagen och de lät väldigt positiva. Förhoppningsvis får vi till en videochatt framöver. Ett sådant tillfälle kan man ju säga motsvarar ett författarbesök, säger han.

Eleverna Filippa Hempelmark och William Paavidainen sitter och funderar på hur de ska presentera sin slutredovisning. En podd kanske, eller en power point? Det är första gången de använder spel i undervisningen och de tycker att det är spännande.
– Det är liksom vår grej och det gör att man blir mer engagerad. Och så är det kul att samarbeta med norrmännen, säger de.

På skärmen framför dem har Albin i Norge just postat ett inlägg: ”Hi, I’m doing a study on Janice Greenbriar. I’m going to do a critical video. Feel free to join, both norwegians and sweeds.”

ur Lärarförbundets Magasin