Läs senare

Samtal nyckeln till kunskap

Ämne och språk går hand i hand. Och läraren måste utgå från sitt ämne – oavsett om hen undervisar i fysik eller på vårdprogrammet, menar forskarna.

01 Apr 2016

Hur kan ämnesundervisningen bli mer språkinriktad? Och hur stöttar man bäst flerspråkiga elever inför den dubbla utmaning som de ställs inför – att både lära sig och undervisas i ett helt nytt språk samtidigt?

Detta är frågor som har engagerat Maria Rubin alltsedan hon arbetade som gymnasielärare i svenska som andraspråk.

– I det arbetet väcktes många tankar hos mig, säger hon. Och också en frustration, vilket är bakgrunden till att jag först vidare­utbildade mig till speciallärare och sedan började forska om de här frågorna.

Som doktorand på Malmö högskola har Maria Rubin följt fyra ämneslärare på vård- och omsorgs­programmet. Projektet ligger till grund för en avhandling som hon beräknar vara klar med hösten 2017, och syftet är att försöka utforska och främja språkinriktade aktiviteter tillsammans med dessa fyra lärare.

– Språklig stöttning kan ju se olika ut, beroende på om det handlar om att tala, skriva eller läsa. Men utgångspunkten är att stöttning behövs och att det också gynnar inhämtandet av ämneskunskaper.

Men, som hon tillägger:

– Det här med språkinriktad undervisning är ingen quickfix, inget man enkelt och snabbt kan implementera. Och det här handlar heller inte om en metod, utan om ett sätt att tänka så att möjligheter ges för elever att delta i aktiviteter som kräver interaktion och som innehåller kontextualisering och språklig stöttning.

Som lärare ska man alltid utgå ifrån både språk och ämne. Ty de sammanhänger med varandra, betonar Maria Rubin. Man kan inte skilja dem åt.

– Det kan handla om att börja med sådant som är välkänt för eleverna, det som man kallar för vardagsspråk, innan man introducerar ämnesspecifika begrepp.

Maria Kouns har forskat om fysik, med inriktning mot språkinriktat lärande i gymnasieskolan. Hon disputerade vid Malmö högskola med avhandlingen Beskriv med ord hösten 2014. I studien följde hon två fysiklärare under tre terminer.

Avhandlingen visar att en viktig funktion med elevernas samtalande och skrivande är att lärarna får insyn i vad eleverna förstår och inte förstår. Lärarna lyckades också väl med att integrera språkaktiviteter med själva fysikämnet. Bland annat genom att arbeta med skrivuppgifter och med strukturerade gruppsamtal för eleverna.

– Språkutvecklande undervisning är viktigt, även om det mest är språkfolk som för fram den synpunkten. Språkvetare och språklärare har drivit på men nu tror jag att ett skifte är på gång, säger Maria Kouns.

– Även ämneslärarna behöver äga frågan: vad behöver jag språkutveckla i mitt ämne?

Maria Kouns lyfter fram samtalet och lyssnandet som grundläggande i lärandet. Hon kan inte tänka sig en skolverksamhet utan samtalande.

– Men allt prat leder inte till lärande. Om man inte hjälper eleverna att utveckla en samtalskultur som gynnar lärandet är det bara rena turen om ett grupparbete har den funktionen som läraren tänkt sig.

För att samtalen mellan elever ska lyckas måste vissa sociala mönster brytas. Det handlar bland annat om att alla ska få ordet, att alla ska bidra och alla ska lära sig att ställa frågor som hjälper samtalandet och tänkandet framåt.

Det låter som höga krav?

– Jo, därför måste eleverna få möjlighet att lära sig de här förmågorna. Det är ett mer kritiskt sätt att tänka under samtalen.

Ja, att lära sig både ett språk och ett ämne är en parallellt pågående process som man som elev ställs inför i all undervisning. I stöttningsarbetet är det också angeläget, menar Maria Rubin, att lärarna – språk- och ämneslärarna – också pratar och samarbetar mer med varandra.

– Som ämneslärare är det ju inte alls självklart att man tänker på språk på samma sätt som man gör om man är lärare i svenska som andraspråk. Lika lite som en svensklärare kan veta vad som är mest centralt i ämnen som till exempel fysik eller medicin.

– Men för att kunna stötta eleverna språkligt är det alltså oerhört viktigt att lärarna ges möjlighet att göra det, att de får samverka med varandra.

Maria Rubin menar att alla ämneslärare borde betrakta språket som styrande i den egna ämnesundervisningen.

– Det är en central del av ett språk- och kunskapsutvecklande arbete över huvud taget, något som alla ämneslärare borde arbeta med hela tiden.

– Att vara medveten om språket när man förklarar ämnesnära begrepp och skeenden, och att eleverna ges möjlighet att vara språkligt aktiva och använda dessa, innebär att att fler elever förstår samt att kvaliteten i undervisningen blir högre.

Hittills har språkutvecklande arbete varit mer förekommande i grundskolan. Men Maria Rubin både hoppas och tror att det kommer att bli vanligare även på gymnasiet.

– I dag går ju de flesta på gymnasiet, varav en femtedel är flerspråkiga. Dessutom får vi allt fler nyanlända, de flesta i gymnasieåldern. Elever som alltså förväntas lära sig både svenska och skolans olika ämnen på kort tid, även om forskningen säger att det är process som tar åtskilligt mer tid.

Men den språkinriktade ämnesundervisningen gynnar alla elever – oavsett flerspråkighet, fram­håller Maria Rubin.

– I såväl Lgr 11 och Gy 11 står det ju dessutom att språket ska löpa som en röd tråd genom skolan.

ur Lärarförbundets Magasin