Ingår i temat
Digitalt
Läs senare

Säkrare att gräva med joysticken

DigitaltBränslesnålt, miljövänligt och tryggt. När eleverna på byggprogrammet körtränar i virtuell miljö kan hjullastare och grävare arbeta för fullt året runt.

27 Okt 2017
Naturtroget. Den stora skärmen och möjligheten att vrida bilden 360 grader gör att Wilhelm Eriksson har full koll på sin omgivning när han tränar enkel körning i hjullastarsimulatorn. Foto: Per Groth

Klockan är 8.30 när fyra andraårselever på bygg- och anläggningsprogrammets inriktning anläggningsmaskinförare samlas i en ovanligt liten lektionssal. Den är inrymd i en blå barack mitt emot maskinhallarna i Ekeby grusgrop strax utanför Eskilstuna, ett par kilometer från Rekarneskolan. Klassen utgörs egentligen av åtta elever, men de övriga fyra är ute på praktik.

Det är verklighetstroget och man lär sig väldigt mycket på kort tid.

Läraren Conny Schedin går snabbt igenom dagens planering, delar ut arbetsordrar, kryssar i vad var och en vill äta till lunch och meddelar att det numera finns kaffefilter i köket. Han avslutar med att påminna William Celing och Philip Petersson, som ska ut och köra verkliga maskiner, att klä sig i skyddsskor och varselväst, och att göra daglig tillsyn av fordonen.

Några sådana direktiv får inte Wilhelm Eriksson och Ayoob Qadir som har simulatorträning på schemat. De beger sig till en angränsande barack och tar plats vid spakarna till den virtuella världen.
– Eleverna varvar mellan simulatorerna och de riktiga maskinerna. Meningen är att var och en ska få lika mycket tid inne som ute i verkligheten, säger Conny Schedin.

I baracken står tre simulatorer: en hjullastare och två grävare. Utöver stora bildskärmar utgörs de av öppna förarhytter med joysticks och en ansenlig mängd reglage. Hytterna är monterade på kolvar så att förarna utsätts för naturtrogna lutningar och rörelser under träningen.

Conny Schedin. Foto: Per Groth

Wilhelm Eriksson loggar in i hjullastarsimulatorn med sitt personliga lösenord. Bredvid honom ligger arbetsordern – ett antal övningar i punktform. Var och en av dem ska genomföras och godkännas.
– Programmet ger poäng, och man måste ha 30–40 procent rätt för att kunna börja med nästa moment. Har man inte tillräckligt många rätt så säger programmet stopp, och man får börja om från början, säger Wilhelm Eriksson och inleder med momentet enkel körning.

På skärmen kan han se hjullastarens front och den omgivande miljön. Kör han fel och tappar bort sig kan han vrida bilden 360 grader för att exakt ta reda på var han befinner sig.
– Det är verklighetstroget och man lär sig väldigt mycket på kort tid. Dessutom är det roligt, säger han.

Ayoob Qadir, som sitter intill och rattar en grävare, har som första uppgift att flytta stora stenbumlingar från ett ställe till ett annat. På skärmen kan han se precis hur maskinen beter sig när han drar i spakarna, liksom hur stenarna faller när han tippar skopan. Och tack vare att hytten rör sig kan han känna av konsekvenserna av varje manöver.
– Man vågar testa gränserna eftersom man vet att inget kan hända. Det vågar man inte i en riktig maskin. Det känns tryggt att öva så här. Och får man problem när man tränar i en riktig maskin kan man gå in och träna i simulatorna tills just det momentet sitter, säger han.

Enligt Conny Schedin är just tryggheten i undervisningen en av de stora fördelarna som simulatorerna medför.
– Att de får inleda sin träning i simulatorer innebär att de har koll på tekniken och kan känna sig trygga när de sätter sig i en riktig maskin första gången. Man kan göra bort sig i en simulator men inte i en fysisk maskin, då kostar det pengar och man kan göra sig illa.

Skolan sparar mycket i bränslekostnader. Och för miljön innebär det färre utsläpp.

Han berättar att efterfrågan på maskinförare är stor och att simulatorerna gör att han kan utbilda i snabbare takt.
– I den här gruppen är de åtta. Hade vi bara haft de fysiska maskinerna att tillgå så skulle de bara varit fyra. Fler maskiner har vi inte, säger han och tillägger att det också innebär att eleverna blir bättre förare som i slutändan blir mer anställningsbara.
– De har möjlighet att träna året om i grävaren, även när marken är frusen. De får också betydligt mer träning på svåra moment som de inte skulle kunna utsätta sig för i verkligheten.

Att eleverna får mindre tid i riktiga maskiner ser han inte som någon nackdel.
– Det har ingen betydelse. Simulatorerna väger upp det tappet, säger han.

För Wilhelm Erikssons del är simulatorträningen en bonus. Hans plan är att utbilda sig till markanläggare, och till det krävs egentligen bara en spade.
– Tack vare simulatorerna finns det utrymme för mig också. Och det är toppen eftersom det är lättare att få ett jobb som anläggare om man har utbildning på maskiner, säger han.

Praktiskt. Ayoob Qadir ska flytta stora stenar från marken till ett lastbilsflak. Conny Schedin delar med sig av knep som gör arbetet enklare. Foto: Per Groth

Det är Conny Schedin själv som programmerar simulatorerna och bygger upp arbetsordrarna.
– Jag utgår ifrån ämnesplanen och matchar ihop det bit för bit. Och det fungerar bra. Det enda jag inte kan erbjuda är träning i samtliga jordarter.

Inifrån rummet intill hörs prat och skratt. Det är eleverna som diskuterar och skojar.
– Härinne har de möjlighet att bolla saker med varandra. Och det är bra. Det lär man sig mycket på, säger Conny Schedin.

Han framhäver att det inte bara är lärare och elever som har fördel av simulatorer i undervisning.
– Gamla och tunga maskiner drar mycket diesel. Här kan skolan spara mycket i bränslekostnader. Dessutom blir det inte lika stora slitage på maskinerna. Och för miljön innebär det mindre belastning i form av färre utsläpp.

Conny har räknat ut att simulatorerna har används totalt 155 timmar mellan mitten av november 2015 och slutet av januari 2017. Det ger en besparing på 955 liter diesel, vilket i sin tur bidrar till en utsläppsminskning på 2 513 kilo koldioxid.

På frågan om det finns några nackdelar med att använda simulatorer i undervisningen funderar han en stund innan han svarar.
– Jo, jag kan nog tycka att de är lite onödigt svåra att programmera, och att en del grafik är lite svår att tolka. För övrigt ser jag bara fördelar.

Conny Schedin har arbetat med fordon och maskiner i 40 års tid och anställdes som lärare på Rekarnegymnasiet 2002. År 2014 lades utbildningen till anläggningsmaskinförare dock ner. För att tillgodose branschens behov startades den åter hösten 2015. Det var i samband med det som skolan fick erbjudandet om att köpa de tre simulatorerna begagnade.
– Vi fick dem för 800 000 totalt. Det var ett bra erbjudande, så skolan slog till. Nya skulle de kosta cirka 500 000 vardera. På köpet fick vi installation och utbildning, säger Conny Schedin.

Alla artiklar i temat Digitalt (8)

ur Lärarförbundets Magasin