Ingår i temat
Fokus: ämnesdidaktik
Läs senare

Saknar status på universiteten

När metodiken blev omodern föll konsten att undervisa mellan stolarna. I dag finns stora brister inom lärarutbildningen.

16 Sep 2016

Illustration: Andreas Samuelsson/Agent Molly & CoPå vissa håll är det väldigt bra men på andra håll glöms ämnesdidaktiken i princip bort, säger Isak Skogstad, ordförande i Lärarnas riksförbunds studerandeförening.

David Huss som sitter i styrelsen för Lärarförbundet student får samma signaler från sina medlemmar.

– Det vi framför allt får höra är att ämnesdidaktiken får lite utrymme i utbildningen och att kvaliteten varierar mellan olika studieorter och institutioner. Den ojämna kvaliteten är oroväckande och bör tas på största allvar, tycker han.

Han läser själv till gymnasielärare i samhällskunskap vid Uppsala universitet. Där är det ämnesinstitutionerna som står för lärarstudenternas ämnesdidaktik. David Huss och hans kurskamrater läser alltså både ämnet statsvetenskap och didaktik med inriktning på samhällskunskap vid den statsvetenskapliga institutionen. Han är väldigt nöjd med undervisningen i statsvetenskap, men ämnesdidaktiken har varit en besvikelse.

– Jag har haft lärare som tydligt visar att de inte är intresserade av didaktik och som helst bara pratar om statsvetenskap och olika aspekter av den.

Seminarier som ska handla om didaktik har ofta övergått till renodlad statsvetenskap.

– Det kan börja med att vi får höra att skolan ska förmedla demokratiska värderingar men sedan kommer det inget om hur det ska gå till. I stället blir det teoretiska perspektiv på olika styrelseskick och vad som rättfärdigar demokrati.

Ett lågvattenmärke var när studenterna fick i uppgift att planera en lektion för gymnasieelever om det statistiska begreppet konfidensintervall – trots att det inte ingår i undervisningen i gymnasiet.

Nils Hertting är studierektor på statsvetenskapliga institutionen i Uppsala. Han vet att det finns lärarstudenter som är kritiska och han tycker att det finns fog för kritiken. Men han lovar bättring.

– Det här ska inte vara något som görs med väns­terhanden. Vi har sökt och beviljats pengar för att utveckla ämnesdidaktiken och kommer att ta in kompetens utifrån för att fortbilda våra lärare.

Institutionens linje är att lärarstudenterna ska läsa samma kurser i statsvetenskap som statsvetarstudenterna och därmed få en lika hög ämneskompetens som dem.

– De ämnesdidaktiska inslagen tillförs sedan i en strimma vid sidan om, förklarar Nils Hertting.

En strimma ämnesdidaktik låter lite futtigt. Räcker det verkligen för studenter som ska bli samhällskunskapslärare?

– Det är ett dilemma att få utrymme för både en gedigen statsvetenskaplig utbildning och undervisning i ämnesdidaktik, säger Nils Hertting.

På sätt och vis är ämnesdidaktiken som gjord för att falla mellan stolarna. Den står trots allt med ett ben i didaktiken och ett i ämnesteorin. Den allmändidaktiska kompetensen finns på de pedagogiska institutionerna där lärarstudenterna läser utbildningsvetenskaplig kärna. Den ämnesteoretiska kompetensen finns på ämnesinstitutionerna. Det är där man hittar experter på allt från biokemi och musikteori till tysk litteraturhistoria och idrottsvetenskap.

På de gamla lärarhögskolornas tid fanns metodiklektorer som undervisade i konsten att lära ut ett ämne. Det var som regel erfarna gamla lärare som genom sitt yrke fått en kombination av ämneskunnande och didaktiska kunskaper. Däremot saknade de akademiska meriter och började fasas ut när lärarutbildningen blev en del av universiteten genom högskolereformen 1977. Deras ämne, metodiken, hade också fått hård kritik för att det inte var grundat på vetenskap eller beprövad erfarenhet. Det kom därför att ersättas av den mer vetenskapligt orienterade ämnesdidaktiken. Men många lärosäten verkar fortfarande kämpa med frågan om vilka som ska ta över stafettpinnen efter de gamla metodiklektorerna.

En lösning är att skapa särskilda institutioner för ämnesdidaktik inom ett visst område. På institutionen för språkdidaktik vid Stockholms universitet jobbar man med moderna språk, svenska och svenska som andraspråk. Det är ett sätt att samla både didaktik- och ämneskompetens på ett ställe. På många ställen ligger ämnesdidaktiken hos ämnesinstitutionerna. Argumentet är att det krävs djupa ämneskunskaper för att bli en duktig ämnesdidaktiker.

Men ett problem är att de didaktiska frågorna har låg status på en del ämnesinstitutioner. Det menar Staffan Andersson som är docent i fysikens didaktik på Uppsala universitet.

– På vissa institutioner sitter det personer i ledningen som tycker att ämnesdidaktik bara är ett slöseri med pengar. Deras inställning är att om man kan sitt ämne så kan man också lära ut det.

Han påpekar att det inte finns några formella krav för att få undervisa i ämnesdidaktik.

– Om jag ska hålla i en grundkurs i fysik så behöver jag ha en doktorsexamen i ämnet. Men för att få undervisa ämnesdidaktik kan det räcka att jag har visat något slags intresse för undervisning.

I värsta fall kan lärarstudenter möta högst ofrivilliga didaktiklärare. Karin Zetterholm forskar om judendomen vid Linnéuniversitet och undervisar i religionsvetenskap. Till arbetsuppgifterna hör också att utbilda blivande religionskunskapslärare i ämnesdidaktik. Men hon tycker inte att hon är rätt person för jobbet.

”Vi som undervisar i de religionsvetenskapliga ämnena på universitetet har inte haft klart för oss att det nu är vi som skall undervisa i didaktik”, skriver hon i ett mejl till Tidningen Gymnasiet.

Hon föredrog det tidigare systemet där blivande gymnasielärare skaffade sig ämneskunskaper vid universitetet och läste didaktik på lärarhögskolan. Hon påpekar också att hon, liksom de flesta av hennes kollegor, saknar lärarutbildning.

På matematikinstitutionen vid Umeå universitet är situationen en annan. Där var man tidigt ute med forskning inom matematikens didaktik, berättar Catarina Rudälv, studierektor med särskilt ansvar för institutionens lärarstudenter.

– Alla vi som undervisar lärarstudenter i ämnesdidaktik är själva utbildade ämneslärare i matematik. Och en övervägande andel har också forskat om matematikdidaktik.

Men hon tror inte att man kan ställa samma formella krav på alla didaktiklärare.

– Nej, det viktiga är att kunna sätta ihop ett arbetslag där lärarna bidrar med olika kompetenser: forskarutbildade inom ämnesdidaktik, lärarutbildade och personer med erfarenhet av att arbeta i skolan.

Vad kan man då göra för att få en jämn och hög kvalitet på ämnesdidaktiken inom lärarutbildningen? Isak Skogstad på Lärarnas riksförbunds studerandeförening tror på att koncentrera lärarutbildningarna till färre lärosäten.

– Det är inte konstigt att kvaliteten spretar när vi har så många lärosäten som vi har. Om blivande lärare ska möta de bästa lärarutbildarna så kan vi inte ha en utbildning i varenda buske, tycker han.

David Huss på Lärarförbundet student vill se skärpta krav på dem som håller i ämnesdidaktiken.

– Det ska vara personer med didaktisk utbildning och koppling till skolan, anser han.

Dessutom måste ämnesstudier och didaktik vävas tätare samman på lärarutbildningen, menar han.

– Det behövs en kontinuerlig diskussion om hur ämneskunskaper kan omvandlas till undervisning i skolämnena.

Detta är ämnesdidaktik

Ämnesdidaktisk kunskap är den kunskap som en lärare behöver för att guida eleverna till att förstå ett specifikt ämnesinnehåll och göra det meningsfullt. Det kan handla om att introducera nya begrepp, sammanhang och teorier för elever genom analogier och metaforer, förklaringar eller exempel. En viktig del av den ämnesdidaktiska kunskapen är också att förstå vad som gör det lätt eller svårt för eleven att lära ett specifikt ämnesområde.

Källa: Skolverket

ur Lärarförbundets Magasin