Ingår i temat
Introduktionsprogram
Läs senare

Ny modell ingen succé

IntroduktionsprogramBara var femte elev som börjar på ett introduktions­program tar examen från ett nationellt gymnasie­program inom fem år. Ytterligare 8 procent får studiebevis. Framgångarna för gymnasiets ”nya” modell har uteblivit.

Hösten 2011 började den första kullen elever på något av gymnasieskolans fem nya introduktionsprogram. Målet var insatser som bättre tillgodosåg elevernas behov, var mer individanpassade och gjorde att fler gick vidare till nationella program eller tog ett rejält kliv in på arbetsmarknaden.

Man skulle skapa fem program och sortera upp människor i dem. Hela den idén blir jättekonstig.

Bakom sig lämnade gymnasiet det svällande individuella programmet (IV), där spridningen på eleverna var stor och de tidiga avhoppen många. Fem år efter starten på IV gick ungefär var fjärde ut med slutbetyg från ett nationellt program. Några år senare finns det inte mycket som talar för att de nya programmen har nått större framgångar än föregångaren när det gäller att slussa in till nationella program.
– Det är många som går kvar på en del av introduktionsprogrammen i tre år, och en alltför hög andel som inte alls uppnår programmens syften, säger Thomas Furusten, utredare på Skolverket.

Thomas Furusten.

Ingrid Henning Loeb, docent vid Göteborgs universitet, forskar om organisering av lärande bland annat på introduktionsprogram. Hon ser en förändring som hon tycker har medfört nya problem snarare än att lösa gamla.
– Man har skapat en byråkrati av vattentäta skott som de professionella ofta försöker kringgå för att möta elevens behov och möjliggöra genomströmning. Det går inte att säga att det har blivit bättre – det går det verkligen inte att säga, säger hon.

Det ska understrykas på en gång – jämförelser mellan dagens modell och gårdagens haltar och det ganska rejält. Att elevkullarna varierar år från år är bara ett av skälen. Men den som dristar sig att ändå jämföra, ser att andelen som tar sig igenom ett helt nationellt program ligger rätt stilla över tid. Nära var femte som började ett introduktionsprogram 2012 gick inom fem år ut gymnasiet med examen. Det är en lägre andel än eleverna med slutbetyg efter IV, vilket ungefär en av fyra fixade. Å andra sidan blir det i stort sett dött lopp om både examen och studiebevis vägs in.

Så många går ut nationellt program

Andel elever på de olika introduktionsprogrammen som tar examen respektive får studiebevis från ett nationellt program inom fem år.

Fotnot: Avser nybörjare 2012/2013.

Totalt för alla introduktionsprogram:

Källa: Skolverket.

En viktig skillnad från tiden före introduktionsprogrammen är att kraven för behörighet till nationella program har höjts. En annan är att tidigare IV hade en stor del elever som egentligen var behöriga till ett nationellt program, men som hade hoppat av eller aldrig börjat. Många gick IV för att läsa upp betyg och senare ta sig in på sitt förstahandsval. Dagens introduktionsprogram är till för obehöriga.

Oavsett förändringar och skillnader, känns många av de problem och svårigheter som tas upp med dagens system igen från tiden med IV. Det handlar bland annat om ett ökande antal elever, en blandning av ambitiösa och omotiverade, bristande förkunskaper, och en bred flora av skäl till ofullständiga eller dåliga betyg från grundskolan. Ett nytt problem är däremot att elever inte hamnar på rätt program från början. Det verkar i relativt hög grad gälla preparandutbildningen. Där ska behörighet till nationella program nås på högst ett år och utbildningen är bara till för elever som har förutsättningar att hålla tidsgränsen. Ändå klarar bara drygt hälften det. Var sjätte går kvar längre och byten till andra introduktionsprogram är också vanliga.

En del byten är däremot helt enligt planen. Elever på såväl individuellt alternativ som språkintroduktion kan exempelvis ha som mål att byta till yrkesintroduktion. Men byten från preparandutbildning och programinriktat individuellt val skvallrar snarare om att det ursprungliga valet inte har fungerat.
– Den höga andelen byten tyder väl på att det finns någon otydlighet eller oklarhet i det här. Det kan ju bero på att eleverna är osäkra på vad de vill från början och att de väljer fel. Skillnaden mellan programmen är inte uppenbar för eleverna och är svår att se även om man förstår och kan systemet, säger Thomas Furusten.

Ingrid Henning Loeb beskriver det som att IV var en sorts port in på utbildningen och att eleverna sorterades efter inträdet. Nu är det tvärtom, anser hon.
– Det man skulle inrätta var det man kallade tydliga utbildningsvägar. Man skulle skapa fem program och sortera upp människor i dem. Hela den idén blir jättekonstig, för ungdomar ändrar sig, säger hon.

Ingrid Henning Loeb.

Hon tar som exempel elever som ena veckan är väldigt motiverade att klara preparandutbildningen och absolut vill bli klara på ett år.
– Nästa vecka säger de ”men jag mår skitdåligt”. Ska de sättas in i en annan utbildning då? Det finns ingen lärare som håller på med såna tramsigheter, utan man grovsorterar och försöker pedagogiskt möta eleverna, som inte är någon lätt grupp – det finns många olika skäl till att de inte blivit behöriga för nationella program.

Resultaten varierar kraftigt mellan introduktionsprogrammen, när det gäller övergång till nationellt program. Sett till hela elevgruppen lyckas ungefär varannan med det, men det är bara preparandutbildningen och programinriktat individuellt val som har nationellt program som tydligt mål. På övriga program kan målet i stället vara etablering på arbetsmarknaden eller en så bra grund som möjligt för utbildning och längd, innehåll och syfte kan dessutom variera mycket för olika elever på samma program. En elev som lämnar gymnasieskolan efter individuellt alternativ, språkintroduktion eller yrkesintroduktion kan alltså ha betat av varenda del i sin individuella plan. Det syns bara inte lika prydligt i statistiken som en övergång till nationellt program eller examen.

Utifrån just dessa mått är det dock eleverna på programinriktat individuellt val som klarar sig bäst. Sju av tio går över till ett nationellt program och mer än var fjärde tar examen på bara tre år.

Språkintroduktion ligger sämst till när det gäller andelen elever som når nationellt program. Det klarar drygt var tredje. Men den sammantagna bilden av elever från språkintroduktion är lite falsk, anser Fredrik Lundholm, undervisningsråd på Skolverket.
– Det är väldigt stor skillnad på grupperna som var äldre respektive yngre när de kom. Många av eleverna kommer in i gymnasieskolan i en ålder där de inte rimligtvis kommer att hinna ta sig igenom ett nationellt program efter ett introduktionsprogram, säger Fredrik Lundholm.

Fredrik Lundholm.

Många äldre elever på språkintroduktion hinner bli 20 år innan de är klara med behörighet till nationellt program. Och då får de inte börja där. I gymnasieutredningen från 2016 föreslås att det ska gå att göra undantag från åldersgränsen för elever som är mycket nära att nå behörighet.

För elever som går yrkesintroduktion kan brist på platser för arbetsplatsförlagt lärande (apl) ibland sätta käppar i hjulet. Det här är ett problem som Skolinspektionen har uppmärksammat tidigare. Bristen på praktikplatser ses som extra besvärlig för elever vars mål är att gå direkt in på arbetsmarknaden.

Just när det gäller yrkesintroduktion, så ser den annars ganska kritiska Ingrid Henning Loeb en del positiva effekter av programmet.
– Det kom riktade bidrag att utveckla yrkesintroduktion och det var ett antal kommuner som nappade på det. Jag har sett ställen som med hjälp av de här pengarna har lyckats bygga upp en bättre organisation. Men det gäller verkligen inte på alla håll, säger Ingrid Henning Loeb.

Hon beskriver utifrån sina forskningsresultat hur upplägget med introduktionsprogram varierar väldigt mellan olika kommuner. Det gäller till exempel hur många elever som går ett visst program och Ingrid Henning Loeb ser det också som bekymmersamt att det saknas en nationell reglering och att en dyr utbildning kan ges i en kommun och saknas i grannkommunen, utan att elever har chans att söka dit. Hon anser också att övergången från IV har skadat en del tidigare välfungerande verksamheter och att utbildningen riskerar att bli fragmentiserad.

Fast alla lärare och skolor verkar inte lägga så stor vikt vid att anpassa verksamheten efter introduktionsprogrammen.
– På vissa ställen tror jag att man nästan struntar i det. Man jobbar på i stort sett som tidigare och löser de problem som man har att hantera, säger Ingrid Henning Loeb.

Språkintroduktion

Antal elever i årskurs 1:

25 738

Mål med programmet: Utbildning

Kvinnor: 21% 
Utländsk bakgrund: 100%
Går över till nationellt program: 36%

Syfte: För nyanlända. Fokus på svenska språket för att elever sedan ska komma vidare till ett annat introduktionsprogram, nationellt program eller annan utbildning.

Beskrivning: Det i särklass största introduktionsprogrammet, som fram till 2016/2017 också växte mycket snabbt. I höstas minskade dock antalet elever i årskurs ett.

Språkintroduktion har lägst andel elever som tar sig vidare till nationellt program av alla program. De elever som tar det steget klarar sig däremot bättre än elever från alla andra introduktionsprogram utom programinriktat individuellt val. Ungefär fyra av tio tar då examen. En hel del äldre elever hamnar i stället på komvux.

Individuellt alternativ

Antal elever i årskurs 1:

5 811

Mål med programmet: Utbildning/arbete

Kvinnor 40%
Utländsk bakgrund 39%
Går över till nationellt program 40%

Syfte: Leda till yrkesintroduktion, annan utbildning eller arbetsmarknaden. I första hand för ungdomar med stora kunskapsbrister och svag motivation eller elever som vill ha en förberedelse för annan utbildning.

Beskrivning: Det näst största introduktionsprogrammet. Meritvärdet från grundskolan snittar på runt 80 poäng.

Ungefär var tionde elev är behörig till ett nationellt program, men går ändå här – trots att behöriga elever egentligen inte ska göra det. Snittet på alla introduktionsprogram är att
3 procent är behöriga till nationellt program.

Yrkesintroduktion

Antal elever i årskurs 1:

3 825

Mål med programmet: Utbildning/arbete

Kvinnor 34%
Utländsk bakgrund 57%
Går över till nationellt program 41%

Syfte: En yrkesinriktad utbildning för att kunna söka till yrkesprogram eller få jobb.

Beskrivning: Elevantalet varierar något mellan åren. Tidigare hade utbildningen lägst meritvärde av alla från grundskolan, men 2016/2017 lyftes snittet till 81,8 poäng. Andelen som går mer än ett år är hög. Brist på platser för arbetsplatsbaserat lärande (apl) är ett problem.

Programinriktat individuellt val

Antal elever i årskurs 1:

3 368

Mål med programmet: Utbildning

Kvinnor 47%
Utländsk bakgrund 46%
Går över till nationellt program 49%

Syfte: Att så snart som möjligt ge behörighet för ett nationellt yrkesprogram.

Beskrivning: Det introduktionsprogram som har högst andel kvinnor. För att få börja krävs godkänt i bland annat svenska eller sva, matematik och engelska. Meritvärdet från grundskolan är högst av alla introduktionsprogram, 126,1 poäng 2016/2017. En hög andel elever går mer än ett år.

Både elevantalet och andelen elever som läser programmet ligger ganska stilla.

Preparandutbildning

Antal elever i årskurs 1:

1 872

Mål med programmet: Utbildning

Kvinnor 43%
Utländsk bakgrund 63%
Går över till nationellt program 7%

Syfte: Ge behörighet till yrkesprogram eller högskoleförberedande program inom högst ett år. För studiemotiverade elever som snabbt vill bli behöriga.

Beskrivning: Minst av introduktionsprogrammen och antalet nybörjare sjunker. Trots att utbildningen ska avslutas inom ett år, går en del elever kvar år två och till och med år tre.
Det genomsnittliga meritvärdet från grund­skolan är relativt högt, 110,2 poäng 2016/2017.

På den här utbildningen klarar sig män och elever med utländsk bakgrund bäst.

 

 

Alla artiklar i temat Introduktionsprogram (9)

ur Lärarförbundets Magasin