Läs senare

Normbrytande poesi

KulturI Blackout poetry utgår man ifrån en tryckt text – vanligtvis en romansida eller en tidningsartikel – och skapar en helt ny genom att stryka så många ord att bara några få finns kvar.

av Per Bengtsson
07 Apr 2017
07 Apr 2017
Normbrytande poesi

Skrivtekniken har fått spridning i sociala medier de senaste åren och en av förgrundsfigurerna är den amerikanska författaren Austin Kleon, som även gett ut boken Newspaper Blackout.

På senare tid har allt fler lärare testat arbetssättet i skolan. En av dem är Lilian Birath, förstelärare i Svedala kommun, som undervisar i svenska, svenska som andraspråk och religion.
– Jag tror att jag upptäckte Blackout poetry på Instagram eller någon lärarblogg. Det är ett bra sätt att skapa poesi utan att fastna i normer om hur en dikt ska vara. Mina elever tycker ofta att det ska rimma och handla om kärlek. Dessutom är de både läs- och skrivovilliga och då är det tacksamt att enbart behöva stryka för att skapa ett eget uttryck och göra andras ord till sina egna, säger hon.

Lilian Birath. Foto: Acki Berggren

Lilian Biraths första projekt genomfördes inom kursen Svenska 2 med en grupp elever på barn- och fritidsprogrammet. Hon kopplade de litteraturhistoriska momenten i kursen till ett pågående arbete om mänskliga rättigheter som skolan hade tillsammans Raoul Wallenberginstitutet. Hon blev tilldelad området ”rättigheten att förflytta sig” och valde ut två dikter, Flyttfåglarna av Esaias Tegnér och Flykten valde oss av Stig Dagerman.
– Först läste vi och tolkade dem tillsammans. Det var en fördel för de här eleverna att temat och budskapet redan fanns där. Vissa höll sig så nära originalen att det nästan blev en kortversion, medan andra strök enskilda bokstäver så att helt nya ord skapades. En grupp fick till slutklämmen: ”Vi valde frihet. Nu är vi Batman.” Jag tyckte att den superhjältemetaforen passade perfekt när man talar om förflyttning!

Redovisningen skedde i tre steg. Först lade Lilian Birath ut dikterna på ett Instagramkonto som skapades speciellt för klassen, sedan redovisade eleverna muntligt i ett poetry slam i klassrummet och därefter var de med i en utställning inom Raoul Wallenbergprojektet.
– Det var viktigt för dem att ha en verklig mottagare, säger Lilian Birath.

En stor pedagogisk vinst tycker hon var att eleverna släppte datorerna för en stund.
– De fick arbeta taktilt, med penna, papper och bildspråk. Känna glädjen i att läsa och skapa. Det är lätt att det glöms bort med alla våra matriser, kunskapsmål och centrala innehåll, där vi hela tiden poängterar vad vi gör och vart vi är på väg i lärandet. Här fick de skapa fritt!

Hon tror också att det skulle fungera i fler ämnen, till exempel religion:
– Vi kanske kan göra skapelseberättelsen som blackout!

ur Lärarförbundets Magasin