Läs senare

Motorkärleken ger bränsle på lektionerna

Jag ♥ ämnetJan ”Pigge” Johansson köpte sin första hundkoja som sextonåring. Bilar och motorer är fortfarande hans stora passion – något han delar med sig av till sina elever.

av Björn Andersson
15 Sep 2017
15 Sep 2017
Motorkärleken ger bränsle på lektionerna
Liten och stor. Den röda hundkojan och en Ford 100 är två av Jan ”Pigge” Johanssons favoritbilar. Intresset för motorer började tidigt och det blir många sena nätter i garaget. Foto: Per Groth

Uppe på en bilbrygga hörs ett vinande ljud från kardanaxeln på en Mercedes 200. I en annan del av verkstaden byter en elev kylarslangen på en Porsche Cayenne. Två elever gör en fyrhjulsinställning på en Ford Escort och någon elev måste köra en nyservad Ford Taurus till kontrollbesiktning. I händelsernas centrum finns läraren Jan ”Pigge” Johansson. Nu tittar han på en datorskärm tillsammans med eleverna Josef Tony och Emin Dzonlagic. De skrollar ner på listan över olika Fordmodeller för att komma till Escort. Pigge Johansson har redan sett på bilens design och ramnummer att årsmodellen är mellan -95 och -01. Markören stannar på Comfort.
– Nej, det där är värstingmodellen. Den är fyrhjulsdriven och har 220 hästar, säger Pigge Johansson på en gång. Ni måste ner till vanlig Escort.

Pigge har lärt mig jättemycket. Han kan alla trix.

Så är det dags att balansera hjulen. Bultarna har rostat fast så eleverna får värma dem med den nya induktionsvärmaren. Pigge Johansson passar först på att visa mig och fotografen hur värmaren fungerar. Han håller en bult mellan pekfingret och tummen och värmer den i andra änden så att man ser hur den nästan smälter.
– Nu börjar den kännas lite varm, säger han och lägger tillbaka bulten på ett bord i verkstaden.

Eleverna fortsätter att justera hjulen så att det lyser grönt på datorskärmens fyra punkter, en för varje hjul. Bilen är klar!

Josef Tony går i tvåan här på fordon och transport i Enköping och trivs utmärkt med programmet och sin lärare.
– Pigge har lärt mig jättemycket. Han kan alla trix och han lär oss jobba snabbt så att bilen blir klar och kunden blir nöjd, säger Josef Tony, som har en egen Renault Megane hemma och som vill jobba på någon märkesverkstad efter gymnasiet.

Rätt inställning. Jan ”Pigge” Johansson förklarar för Emin Dzonlagic och Josef Tony hur man gör en fyrhjulsjustering. Foto: Per Groth

Pigge Johansson har flera bilar att välja mellan när han ska till jobbet på Westerlundska gymnasiet. I morse tog han sin stora Ford 150. Den står parkerad utanför skolverkstaden och glänser i solen. Ena halvan av bilen är orange och den andra grön. Motorhuven är lackerad med olika ränder, varav en gjorts efter ett spetsmönster från en gammal bordsduk.
– Det är roligt att blanda olika stilar och skoja lite. Man måste bjuda lite på sig själv, säger han.

Pigge Johanssons intresse för bilar och teknik började tidigt hemma i Enköping.
– Som åttaåring skruvade jag med mopeder. Min pappa jobbade som reservdelschef på Traktorcentralen i Enköping. Då var man där ibland och kollade på traktorer, tröskor och gräsklippare. Så jag har nog skruvat med det mesta, alla sorter.

Den först bilen köpte han som sextonåring. En hundkoja MK 2 årsmodell 1969. Priset var 600 kronor men den första turen blev ingen hit.
– Bilen gick sönder direkt så jag plockade ner den i molekyler. Så fick den stå så i tjugo år, men nu har jag plockat ihop den. Värdet på den bilen är nog uppe i hundratusen nu.

Det händer att jag är ute i garaget och skruvar till ett på natten.

Vi tar en tur till bostaden i Vallby, knappt en mil från Westerlundska gymnasiet, för att titta på Pigges bilsamling. Han svänger in den stora Forden på tomten. I ett rött garage bakom huset står hundkojan. Det ryker först lite svart om bilen när Pigge backar ut. Den har stått still länge. Efter ett tag stannar motorn men Pigge bankar lite på bränslepumpen så att bensinen ska rinna till och så smattrar den lilla motorn igen. Lacken lyser röd och detaljer som sidospeglar långt fram på skärmarna och dragfönster visar att bilen har varit med länge.

Det finns också andra bilar här på gården. Hur många får jag inte riktigt svar på. Men jag gissar att det handlar om tolv, tretton stycken. I går kväll parkerade Pigge två bilar på en av grannarnas tomt och tre stycken på en annan tomt. Allt för att det skulle se mer städat ut inför vårt besök.
– Men det får du inte skriva, säger Pigge Johansson och skrattar.

Ett av de mer originella fordonen är en gammal Opel Ascona som är ombyggd till en slags dragster. Den gör noll till hundra på under fem sekunder.
– Jag har hittat grejer på skroten och byggt den själv. Den har en Chevas bakaxel.

Pigge Johansson. Foto: Per Groth

Pigge Johansson är i stort sett självlärd när det gäller bilar. Mycket har han lärt sig under sina sexton år på Ford i Enköping där han började 1989. Därefter arbetade han fem år på en annan verkstad innan han beslutade sig för att bli lärare. För åtta år sedan började han undervisa på fordonsprogrammet i Enköping, då var han 42 år.
– De som jobbade som lärare tipsade mig att söka mig till skolans värld. Jag hade nog fått ett gott rykte för mina jobb och vi hade ju praktikanter från skolan. Många gånger kände jag att våra praktikanter inte var riktigt förberedda så det ville jag försöka förändra.

Övergången från bilverkstaden till skolan innebar en stor omställning.
– Första året var hemskt. Jag gick ner åtta kilo. Jag var ju van att jobba hårt, prestera och leverera men nu skulle jag ha ett helt annat fokus på att utbilda. Jag tyckte att det gick lite för sakta och så kan jag känna fortfarande. Men nu trivs jag. Jag har nog gått upp åtta kilo igen. Jag brinner för fordonsämnena och jag trivs med eleverna.

Hans stora intresse för bilar och motorer tror han är en fördel när det gäller att motivera elever. Han försöker också ta till sig nyheter inom fordonsteknik, går på fortbildning när det erbjuds och läser böcker och tidningar om teknik och bilar.
– Om vi ska utbilda måste vi hänga med och ha det senaste vi också, annars går det inte.

Intresset från eleverna varierar. En del måste lära sig från grunden hur man mekar och skruvar.
– Några kan knappt byta kedja på cykeln, om de ens har någon, medan andra har mekat mycket.

Hans egna barn har ärvt intresset för motorer och teknik. Den yngsta ska börja andra året på fordon och transport och den äldsta har examen från samma utbildning. Redan som små fick de se att mycket kan göras bättre med kreativitet och färdighet. Pappa byggde om deras leksaksbilar och gav dem ibland ny lack. Även gräsklipparen på gården har fått någon extra hästkraft.
– Nästan så den stegrar sig, kommenterar Pigges fru Monica från glasverandan.
– Jo, mitt motorintresse kanske kan bli mycket ibland. Det händer att jag är ute i garaget och skruvar till ett på natten, säger Pigge som har en liten skiftnyckel som örhänge och ett tändstift i halskedjan.

Nästa projekt är en eldriven bil från 2001. En Citroën Berlingo, som just nu inte fungerar.
– Den ska jag försöka få fart på. Den kan vara bra att ha i utbildningssyfte också. Det blir ju fler och fler elbilar i framtiden.

Alla artiklar i temat Ämnet närmast hjärtat (8)

ur Lärarförbundets Magasin