Ingår i temat
Fokus: Avhoppare
Läs senare

Mobbning bakom många avhopp

Skolk. Inlärningssvårigheter. Mobbning.
Avhopp beror på många olika faktorer, menar forskaren Anders Lovén.

27 Maj 2016
Mobbning bakom många avhopp
Illustration: Aron Landahl

Varför hoppar en elev av egentligen? Pedagogikforskaren Anders Lovén vid Malmö högskola deltog för några år sedan i ett landsomfattande projekt där 120 unga mellan 21 och 23 år djupintervjuades. Samtliga hade åren innan hoppat av gymnasiet och hela syftet med projektet var att ta reda på varför de hade gjort det.
Anders Lovén kom fram till att avhopp ofta föregås av en långvarig process och att det inte bara beror på en, utan flera samverkande faktorer – alltifrån trassliga hemförhållanden till skolk och bristande stöd och hjälp i skolan.

– De jag intervjuade hade det inte alls så lätt för sig i skolan, säger han. I lågstadiet gick det okej, men sedan blev det stegvis allt svårare för dem att hänga med. Och svårigheterna expanderade i mellanstadiet, för att sedan explodera i högstadiet.

Det som emellertid förbluffade honom var att ungefär 40 procent av ungdomarna uppgav att de blivit utsatta för mobbning.

– Det rörde sig inte om en majoritet, men det var ändå tillräckligt många för att jag skulle bli väldigt förvånad.

Hur tog sig mobbningen uttryck?

– Det var allt från verbala glåpord och trakasserier till rent fysiskt våld. Många berättade riktigt hemska historier för mig, hur de tog långa omvägar till skolan för att slippa sina plågoandar.

– Men det som faktiskt chockerade mig mest var att flera av dessa plågoandar, de värsta till och med, utsågs till kamratstödjare eller blev invalda i antimobbningsgrupper av olika slag. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Vad fick de mobbade för hjälp?

– Enligt ungdomarna fick de inte mycket hjälp. Ofta blev de kallade till möten där de kände sig än mer utpekade. Som en uttryckte det: ”När någon sa någonting taskigt till mig, så var det jag som fick gå till rektorn.”

För en tonåring med stukad självkänsla – kombinerat med ett kanske otryggt hem – kan det vara extra svårt att planera inför framtiden. Det märks redan i valet till gymnasiet. De ungdomar som ingick i studien valde inte utbildning utifrån några rationella överväganden och jämförelser.

– Tvärtom, säger Anders Lovén. Till skillnad från sina jämnåriga kamrater, de 75 procent som sedan skulle gå ut gymnasiet, valde de bara något. På måfå, helt planlöst.

Valfrihet är han till viss del kritisk till, och han anser att dagens program och inriktningar är för många.

– Det är inte rimligt att man ska ha åtskilliga hundra alternativ att välja mellan. Det är ingen valfrihet, inte för de här ungdomarna i alla fall. De befinner sig i ett sådant kaos att de inte ser en bråkdel av alla alternativ som finns.

Anders Lovén har forskat inom området studie- och yrkesvägledning i många år och berättar att det alltid har funnits en grupp elever som inte fullföljt gymnasieskolan.

– Men skillnaden mellan exempelvis 70-talet och i dag, är att det numera inte finns någon annan möjlighet för 16-åringar än att studera. För dem finns det ingen som helst arbetsmarknad.

Vad kan en enskild gymnasielärare göra för att förebygga avhopp?

– Det är inte är lätt, men som lärare måste man på något sätt försöka skapa en bra relation med eleverna. Samtidigt som man också måste konfrontera dem och ställa rimliga krav.

– Men då måste läraren också ha tid och resurser för det, och det är tyvärr det stora dilemmat i dag.

Att registrera och följa upp all frånvaro är dock A och O, fortsätter han.

– Ju snabbare desto bättre. Som många ungdomar sa till mig: ”Vi kunde ju bara gå därifrån och ingen hörde av sig sedan.”

I dag, när Anders Lovén besöker en gymnasieskola och föreläser om de här sakerna, brukar han fråga lärarna: ”Har ni rutiner som ni alla följer?” ”Är ni överens om vad och hur ni ska göra?”

– Då börjar vissa skratta. Andra kommer fram efteråt och säger: ”Där sitter problemet, vi är inte överens!” Eller: ”Rektorn driver inte det här …”

Anders Lovén tycker att det görs för lite för att stävja avhoppen. Han får stöd av Skolinspektionens granskning från 2014 av yrkesprogrammen på 30 olika gymnasieskolor. Resultatet visade att samtliga hade brustit i sitt arbete med att ge eleverna det pedagogiska stöd som de behövde för att fullfölja utbildningen.

Till det kan även nämnas Skolinspektionens granskning av det kommunala aktivitetsansvaret, som nyligen visade att två av tre kommuner brister i stödet till ungdomar som varken studerar eller arbetar.

På den punkten är Anders Lovén inte ett dugg förvånad.

– Aktivitetsansvaret kallar jag en papperstiger. Över lag fungerar uppföljningen av de här ungdomarna väldigt olika och hanteras till stor del av eldsjälar. Enstaka tjänstemän, inte minst studie- och yrkesvägledare, som sliter på egen hand.

För att hejda avhoppen skulle Anders Lovén vilja att det redan i grundskolan infördes något som han kallar ”överrock”. En slags mentor, tänker han, med särskilt ansvar för att fånga upp de elever som är i farozonen.

– Jag kallar det överrock därför att den både ska vara varm men också sitta åt lite grand. Det vill säga en vuxen som både ser och bryr sig om eleverna men som också ställer rimliga krav.

Lite hårdare tag alltså?

– Ja. Ungdomarna som jag intervjuade gav mig faktiskt många exempel på lärare som hade tagit tag i dem och hur de sedan känt sig lättade när lärarna sa: ”Nu får det vara nog, nu gör vi såhär!”

Ett liknande system finns i Danmark, fortsätter han.

– Där arbetar man mycket mer intensivt och kraftfullt med att förhindra avbrott, där försöker man fånga upp ungdomarna direkt. Efter fem dagars frånvaro utan giltigt skäl ska ungdomarna kontaktas och ny åtgärd ska erbjudas inom 30 dagar.

– Men här i Sverige är det som sagt bara enstaka eldsjälar som arbetar med detta, samtidigt som politiker och förvaltningstjänstemän har inställningen ”vi litar på att ni sköter det här”.

Så säger unga om varför de hoppar av

Över hälften av ungdomarna i en undersökning från dåvarande Ungdomsstyrelsen uppgav att mobbning var den huvudsakliga anledningen till att de hade avbrutit sina studier. Rapporten gavs ut 2013 och bygger på intervjuer med 379 ungdomar som hoppat av antingen gymnasiet eller grundskolan. Andra vanliga orsaker till avhopp:

  • Brist på pedagogiskt stöd i skolan
  • Vuxna som inte bryr sig
  • Dåligt bemötande
  • Behov av mer praktik och mindre teori
  • Stökig skolmiljö
  • Fel programval
  • Neuropsykiatriska funktionsned­sättningar som inte upptäcks
  • Dåliga hemförhållanden

Rapporten 10 orsaker till avhopp går att ladda ner på temaunga.se.

Lästips

Anders Lovéns projekt Osäkra övergångar finns att läsa om i boken Karriärvägledning – en forskningsöversikt (Studentlitteratur, 2015).

ur Lärarförbundets Magasin