Läs senare

Lär nytt från fältet

– Det här borde alla få göra! Morgan Johansson är en av de yrkeslärare som fått möjlighet att praktisera på en arbetsplats. Yrke har träffat tre lärare som använt bidraget för kompetensutveckling på lite olika sätt.

01 Okt 2013

 
Bild: Stig Dahlstrand & Christoffer Johansson.
Branschen man undervisar om utvecklas hela tiden, medan det egna yrkeskunnandet baseras på erfarenheter som plötsligt visar sig vara inaktuella. Att som yrkeslärare hålla sig uppdaterad i teorin är en sak, men att hänga med rent praktiskt en annan.
Hösten 2012 kom en ny förordning från Skolverket som ger yrkeslärare möjlighet att ta del av arbetsplatsförlagd kompetensutveckling. Syftet var att höja kvaliteten på undervisningen i yrkesämnena genom att låta lärare göra praktik på en arbetsplats eller gå särskilda kurser.Bild: Stig Dahlstrand & Christoffer Hjalmarsson.
Morgan Johansson har bara arbetat som lärare i matlagnings- och livsmedelskunskap på Kanalskolan i Töreboda i tre år, men redan förra hösten kände han ett stort behov av att vidareutveckla sig och komma ut i branschen.

– Jag bad min rektor om att få vara ute en dag i veckan under tio veckor och fick ok att vara på restaurang Glädje i Skövde. Jag ville inte vara där för att laga mat, utan för att se hur de arbetar.

Kort därefter annonserades statsbidraget. På restaurang- och livsmedelsprogrammet på Kanalskolan i Töreboda, en kommunal skola i norra delen av Västergötland, välkomnades bidraget med öppna armar. Här hade man redan tidigare använt sina apl-platser vid enstaka tillfällen, för att låta lärare kompetensutveckla sig. Nu kunde man erbjuda fler den möjligheten och framför allt fick lärarna chansen att vara ute fler dagar.

– De flesta yrkeslärare vill ju undervisa om det som är aktuellt, och de nya kurserna i GY11 gör att lärarna behöver en annan kompetens. Om de får komma ut i branschen får de nya infallsvinklar och gör ett bättre jobb sedan, säger Nils-Evert Kjellén, biträdande rektor på Kanalskolan.

 

Att skolan sökte kompetensutvecklingsbidraget både för hösten och våren, berodde kanske också på att det fanns en tydlig efterfrågan, åtminstone från en av restauranglärarna. För tio år sedan var Morgan Johansson själv elev på Kanalskolans restaurangprogram och han är nu kollega med flera av sina gamla lärare. Att bli yrkeslärare var något han siktade på längre fram, men efter ha jobbat som kock i sju år på olika restauranger i Skaraborg blev han rekryterad av skolans rektor.

– Som elev var jag nog ovanligt intresserad och nyfiken, och som kock har jag hela tiden försökt att vidareutveckla mig.

Morgan började även läsa in yrkeslärarexamen, men hoppade av efter en termin. Flummiga teorier bidrog inte till att han utvecklades som lärare, säger han, och han hoppas att utbildningen görs om framöver. Att komma ut på praktik på olika restauranger har gett honom betydligt mer.

Eddy Lundkvist driver restaurang Glädje i Skövde och tillsammans med sin kollega Karl-Johan Beckman satsar de på lokala och säsongsinriktade råvaror på lunch- och kvällskrogen. När han ser tillbaka på restaurangbranschens utveckling kan han konstatera att arbetssätten har förändrats radikalt, inte minst de senaste tio åren.

– Nu lagar man maten, och det är det folk vill betala för. Stressen är högre, men det ger också större tillfredsställelse att laga mat från grunden och baka eget bröd. Att arbeta med halvfabrikat är ju inte så kul, då kan man lika gärna jobba inom industri, säger Eddy Lundkvist.

 Bild: Stig Dahlstrand & Christoffer Hjalmarsson.
Men att vara kock innebär inte bara att laga mat, man är också en del i ett arbetslag där allt måste klaffa för att gästen ska få maten på tallriken. Eddy Lundkvist menar att det borde vara tvunget för yrkeslärare på restaurangprogrammet att fortbilda sig på restauranger två veckor per år, för att hänga med i det som händer i branschen.

– Många restauranglärare har jobbat i 20 år och då är de långt ifrån verkligheten.

När jag träffar Morgan Johansson har han just kommit tillbaka från sin senaste kompetensutvecklingsvecka. Under våren sökte han sig till stjärnkrogar, så kallad ”fine dining”, i Göteborg. Där fick han möjlighet att praktisera några dagar på Kock & vin, som är rankad som en av Sveriges bästa restauranger, samt en dag på Linnéa art, där köksmästaren blivit uttagen till kocklandslaget. Han gjorde även studiebesök på det exklusiva sushistället Vrå samt på det klassiska Sjömagasinet.

– Vilken precision det var på allt! Köket på Linnéa art var tip top. Det kommer jag ta med mig till eleverna, när jag försöker lära dem att hålla rent på sin arbetsplats och de bara tycker att jag är en pina, berättar Morgan Johansson.

Han tycker också att yrkeslärare borde vara ute i arbetslivet regelbundet, i den mån det är möjligt. Men han förstår att lärare som varit länge på skolan kan dra sig för det.

– Många är kanske rädda för att komma ut och bli som elever igen, men det får man svälja. Jag kom ju inte till Kock & vin för att tillföra något, utan för att se och lära.

 

Statsbidraget ger lärare möjlighet att lära på olika sätt. På Stadsmissionens gymnasieskola, i stockholmsförorten Gröndal, valde man en annan väg för lärarna på vård- och handelsprogrammen när man i höstas sökte statsbidraget. Här var det i stället kärnämneslärarna, som även undervisar i något yrkesämne, som fick möjlighet att komma ut på de vårdinrättningar och butiker där eleverna gör apl.

Vi valde den vägen för att bättre kunna integrera yrkesämnena med kärnämnena, berättar Maria Berndtsson, yrkeslärare på vårdprogrammet. Man behöver exempelvis se hur mattelärarna kan få in vården i matematiken: Hur sätter man ihop ett fungerande schema? Hur mycket personal behövs på morgonen? Hur många lakan måste man beställa?

– Många ämneslärare har inte varit på en vårdavdelning tidigare. Vi som är vårdlärare vet ju hur arbetslivet på en vårdavdelning ser ut, men de har ju ingen aning!

 Bild: Stig Dahlstrand & Christoffer Hjalmarsson.
Emilia Ramsin Barlas är lärare på vård- och handelsprogrammen, där hon undervisar i svenska och servicekunskap. Hon åkte runt och besökte sina handelselever på deras apl-platser. De fick visa henne runt och berätta om vad de gjorde i butikerna och hon stämde också av hur det gick med den studie av arbetsklimatet som varje elev skulle göra. I mina öron låter det som ett helt vanligt praktikbesök för en lärare, men med en viktig skillnad.

– Jag som svensklärare gör aldrig praktikbesök annars, det har ju bara legat på yrkesläraren, förklarar Emilia Ramsin Barlas.

– Det är just det här som vi har använt pengarna till. Det är helt nytt att även kärnämneslärare är ute nu, säger Annette Fredberg, arbetslagsledare för vårdprogrammet.

Hon menar att det är extra viktigt att låta kärnämneslärarna komma ut på arbetsplatserna när många av eleverna går lärlingsprogram.

– Lärlingarna gör ju halva sin utbildning ute, och då måste alla lärare som undervisar på yrkesprogrammen kunna relatera sitt ämne till verkligheten där ute.

Statsbidraget gav skolan möjlighet att ta in vikarier för lärare som besökt arbetsplatser. Tanken på att involvera kärnämneslärarna mer i yrkesämnena hade funnits redan innan, men det har inte funnits resurser att frigöra lärarna förrän bidraget kom.Bild: Stig Dahlstrand & Christoffer Hjalmarsson.
Och responsen har varit positiv. Eleverna har stolt visat upp sig som yrkesmänniskor, vissa i uniform, och lärarna har fått möta en helt ny värld. Men det har även kommit några negativa signaler från vårdinrättningarna, som plötsligt fick ta emot en helt ny kategori människor.

Maria Berndtson, som är yrkeslärare, fick via statsbidraget tillfälle att gå en kurs om kost, måltid och munhälsa, anordnad av Livsmedelsverket. Syftet med den var att öka samarbetet med skolans kök för att utveckla skolmåltiderna.

– Vi jobbar på att göra maten både god och näringsriktig, men också på hur vi ska få eleverna att vilja äta rätt. Maten blir ju inte näringsriktig förrän de fått den i magen!

På Stadsmissionens gymnasium ser man gärna att kompetensutvecklingsbidraget ökar, 5 000 kronor per lärare räcker inte så långt. Nils-Evert Kjellén på Kanalskolan hoppas framför allt att statsbidraget kommer att fortsätta ett antal år framöver.

– Jag skulle vilja vara säker på att det fortsätter för att kunna göra en långsiktig plan för att kompetensutveckla våra yrkeslärare.

ur Lärarförbundets Magasin