Läs senare

Jag har tänkt om – alla lärare är språklärare

av Mattias Axelsson
02 Jun 2017
02 Jun 2017
Foto: Anna-Lena Lundqvist

Jag är en av alla Youtubelärare. Till dags dato har jag lagt upp närmare hundra pedagogiska klipp som förklarar allt ifrån franska revolutionens förlopp till vilka rättigheter du har som konsument. Syftet är givetvis att underlätta för mina och andras elever. Genom att se ett klipp på tio minuter om nazisternas väg till makten behöver eleven inte läsa sexton sidor ganska komplicerad text i läroboken.

Det går så klart att argumentera för att hur eleven tillägnar sig kunskap inte är det viktigaste, om det sker genom att läsa sexton sidor i en lärobok eller om det sker genom att titta tio minuter på Youtube. Huvudsaken är väl att eleven tar till sig de grundläggande fakta som förmedlas i respektive medium.

Sedan jag tillsammans med mina SO-kollegor började med fortbildningen Läslyftet har jag tänkt om kring detta. Tesen att ”alla lärare är språklärare” är faktiskt inte så dum. Även jag som historielärare har ett ansvar för att elever tränar på läsning.

Som gymnasielärare är det lätt att skylla på att lärarna i årskurs 7–9 inte har gjort sitt jobb.

Vi vet att läsförmågan bland elever i dag bitvis är katastrofal, jag har skrivit om det i en tidigare krönika. Till exempel har mer än var fjärde 15-årig pojke så dåliga läskunskaper att han inte kan läsa en vanlig dagstidning med behållning – då är det ändå elever som har börjat gymnasiet.

Som gymnasielärare är det lätt att skylla på att lärarna i årskurs 7–9 inte har gjort sitt jobb. Och jag gissar att de lärarna tänker samma sak om lärarna i de lägre årskurserna. Men det hjälper ju knappast eleverna. I stället måste jag som historielärare kavla upp ärmarna och tvinga (ja, tvinga) mina elever att läsa, läsa och läsa.

Mattias Axelsson

Gör: Undervisar i samhällskunskap, religion och historia på bygg- och anläggningsprogrammet.

Arbetsplats: Bräckegymnasiet i Göteborg.

Pedagogisk förebild: Min samhällslärare på gymnasiet för att han lärde mig att tänka själv.

En elev som har svårt med ett moment ska inte få mindre tid för det. En elev som har svårt att läsa ska givetvis läsa mer. Det enda sättet att bli bättre på att läsa är att lägga mer tid på läsningen. Och att läsa olika typer av texter. En roman läser du inte på samma sätt som du läser en historisk faktatext. Därför måste du träna på olika typer av texter.

Det är här jag som historielärare också blir en språklärare – min uppgift är att utsätta mina elever för texter som är typiska för mitt ämne. Att läsa en text från en historielärobok handlar till exempel om att kunna förstå när orsakssamband beskrivs eller att förstå olika tolkningar av ett historiskt skeende.

Men mina snart hundra Youtubeklipp då? Är det bara bortkastat material? Nej, det tycker jag ändå inte. Att en elev inför läsning av kapitlet om kalla kriget tittar på en kort informationsfilm underlättar i sin tur läsningen. För ju mer du kan om ett ämne, desto lättare är det att sedan läsa en text om det.

Men vi får som lärare i SO-ämnen aldrig släppa läsningen och säga att eleverna lika väl kan lära sig genom att kolla på Youtubeklipp. Alla lärare är språklärare och har därmed ett ansvar även för läsningen.

För övrigt anser jag …
… att alla elever i Sverige bör få i hemuppgift över sommarlovet att läsa, läsa och läsa lite till.

ur Lärarförbundets Magasin