Läs senare

IT är inte lösningen på skolans problem

av Mattias Axelsson
28 Okt 2016
28 Okt 2016

Foto: Anna-Lena LundvistEn del av min tjänst som gymnasielärare är vikt åt IKT-fortbildning för mina kollegor. Jag använder dagligen datorn på olika sätt i planeringen och utförandet av min undervisning. På min fritid skriver jag på och pratar i en handfull bloggar respektive poddar. Dessutom är jag dagligen aktiv på flera olika sociala medier. Utvecklingen av olika digitala verktyg är definitivt något som under bara de dryga tio år som jag jobbat som lärare förändrat mitt arbete positivt.
Ofta höjs det röster att skolan måste bli bättre på att omfamna den digitala revolutionen. Det sägs att vi ska använda fler av de digitala tjänster som finns. Eleverna lever ju stora delar av sina liv i den digitala världen så därför bör skolan också gå den vägen, sägs det.

Men jag är inte alls lika övertygad. Det finns flera forskningsrapporter som påvisar att sambandet mellan ökad användning av IT i skolan och kunskapsutvecklingen snarast är negativ. Elever med den högsta internet- och datoranvändningen i och utanför skolan presterar sämst i mätningar av kunskap. Vidare har man kunnat se att i länder med många ”extrema internet- och datoranvändare” är läsförmågan lägre än i andra länder. Och för mig som är en av dessa ”extrema internet- och datoranvändare” ter sig detta negativa samband som rätt självklart.

När mina elever i historia ska läsa en text om Koreakriget kan jag välja mellan en traditionell textbaserad lärobok eller en text som finns på någon webbsida. Kvaliteten rent innehållsmässigt på webbtexten kan vara utmärkt. Men de möjligheter till distraktion som finns – i form av exempelvis länkar i texten, banners på sidorna eller Youtubefilmen i tabben bredvid – är så stora att det, enligt mig, är överlägset att läsa i boken jämfört med att läsa från webben.

Även när eleverna ska anteckna från en föreläsning (jo, det finns faktiskt lärare – tack och lov – som ibland föreläser) är papper och penna oftast att föredra. Av delvis samma skäl som nämnts ovan.

Dock – och detta är en viktig invändning – finns det elever som på grund av exempelvis dyslexi gynnas oerhört mycket av de digitala verktygen. Elever som nu kan anteckna på ett sätt som varit omöjlig utan en dator. Vid speciella tillfällen – till exempel skrivandet av texter som lärare ska ge respons på och elever ska fortsätta att bearbeta – är datorn givetvis överlägsen papper och penna.

Men om vi ska vända på den svenska skolans sjunkande skolresultat så tror jag inte att mer IT är någon lösning. Snarare ska vi fokusera på mindre IT, men att använda den när den verkligen gör nytta. Det måste bli slut på försök från hurtiga chefer och IT-strateger att klämma in IT i vartenda litet skrymsle av undervisningen. Låt varje lärare själv bestämma hur de digitala verktygen ska användas och låt dem låta bli att använda dem när de inte behövs.

Mattias Axelsson

Gör: Undervisar i samhällskunskap, religion och historia på bygg- och anläggningsprogrammet.

Arbetsplats: Bräcke­gymnasiet i Göteborg.

Pedagogisk förebild: Min samhällslärare på gymnasiet för att han lärde mig att tänka själv

ur Lärarförbundets Magasin