Läs senare

Intervallpass får fart på kemin

ReportageAnnika Andersson lägger upp kemi­lektionen som ett spinningpass – med uppgifter i inter­valler, peppande musik och energipåfyllning.

Peppar. Annika Andersson vill väcka elevernas motivation. Foto: Lotten Pålsson

Välkomna till ett svettigt träningspass! Vi kör först tre uppvärmningslåtar. Finalen blir tuff och ni kan få kämpa hårt och svettas mycket för att lösa de sista uppgifterna, säger kemiläraren Annika Andersson.

Energidepå. Alexandra Vigild-Nilsson hämtar pumpa- och solrosfrön. Foto: Lotten Pålsson

Hon ritar upp ett stapeldiagram på vita tavlan som visar uppgifternas svårighetsgrad. Eleverna kan också se när det är paus för genomgångar och de får en snabb överblick över lektionens struktur.
– Kör i gång! Glöm inte att hämta vatten och snacks om ni behöver fylla på med energi, peppar hon.

Annika Andersson trycker i gång den första låten på sin Spotifylista och Wake me up when September ends med Green Day ljuder genom datorns högtalare.

De 29 eleverna på naturvetenskapsprogrammets första år har fått var sitt häfte med sex uppgifter som handlar om kemiska bindningar, reaktionsformler och beräkningar. När musiken drar i gång kastar de sig över den första uppgiften.
– Vet du hur man ritar upp en elektronformel? Ska det vara punkter eller streck mellan atomerna? frågar Ali Eid sin bänkkamrat Elvira Vikbladh.
– Det ska vara punkter. När det är streck tror jag att det visar hur atomerna är bundna till varandra. Då är det strukturformel, svarar hon snabbt.

Glöm inte att hämta vatten och snacks om ni behöver fylla på med energi.

Annika Andersson står bredvid och lyssnar på resonemanget.
– Ni tänker rätt. Det är bra att ni läst igenom frågan ordentligt. Ett vanligt fel är att man blandar ihop hur de två formlerna ser ut, kommenterar hon.

Den första vårsolen letar sig in genom de runda vindsfönstren i den kombinerade teori- och laborationssalen på S:t Petri gymnasieskola i Malmö. Några elever jobbar på egen hand, men de flesta samarbetar. På ett bord längst fram i salen står karaffer med kallt vatten och skålar fyllda med rostade pumpa- och solrosfrön. Redan efter ett par minuter hämtar Lina Ahlberg plastmuggar med vatten och frön till sig och sina bänkkamrater.
– Hjärnan jobbar på högvarv, säger hon och balanserar muggarna genom salen.

Samarbete. Milton Ritzing och Edvin Lindell diskuterar olika lösningar. Foto: Lotten Pålsson

Plötsligt är låten slut.
–  Genomgång! Lyssna och titta hit! Kanske hinner ni vila lite också, säger Annika Andersson och går fram till tavlan.

Hon ritar upp olika formler och berättar om vanliga misstag. Uppgifterna till spinninglektionen har hon konstruerat utifrån fel som eleverna gjorde på det senaste kemiprovet. De rätta lösningarna kan vara viktiga att förstå till ett kommande slutprov.
– Det är jättemånga som krånglar till det i onödan. Tänk enkelt! uppmanar Annika Andersson.
– Men jag skruvar till det i mitt huvud. Vad är skillnaden mellan aqueous och liquid? utbrister Elvira Vikbladh när hon tittar på nästa uppgift i häftet.
– Liquid är flytande form och aqueous är löst i vatten, föreslår Mattias McMullin.
– Det stämmer. Men vi tar upp din fråga i nästa genomgång, när alla har satt sig in i uppgiften. Nu kör vi på för att inte tappa tempo, säger Annika Andersson.

Trumrytmen i technolåten Mota-Mota blir starten för nästa uppgift.

Annika Andersson fick idén att utforma lektioner som spinningpass när hon själv satt på träningscykeln på gymmet.
– Om någon sagt till mig i spinning-salen att jobba hårt själv i en timme, tror jag inte att jag skulle orkat särskilt länge. Men ett pass uppbyggt i intervaller, där jag vet när jag ska ta i och när jag får vila, gör mig mycket mer motiverad att jobba hårt. Jag tänkte att den strukturen, tillsammans med musik och någon som peppar en, borde funka även i skolan.

Vad tycker du om kemispinning?

Foto: Lotten Pålsson

August Haväng:

– Jag gillar att man först får testa att lösa en uppgift själv. Vid genomgången har man redan satt sig in i uppgiften och kan ta till sig mer information och fler lösningar.

Foto: Lotten Pålsson

Eliza Simeonidou:

– Jag blir motiverad. Jag vet att jag måste göra uppgiften direkt och bli färdig. På en vanlig lektion slappar man mer.

Foto: Lotten Pålsson

Michael Birkeberg:

– Tidspressen gör att jag jobbar raskt. Musiken triggar mig också, speciellt om det är housemusik. Då får jag en härlig känsla som gör det roligt att jobba. Vi samarbetar och diskuterar också mer än på vanliga lektioner.

Foto: Lotten Pålsson

Lisa Enmark:

– Det är lekfullt. Men jag tycker att man tappar tid. I stället för att kunna räkna på och ha facit i läroboken måste man vänta på genomgång.

Hon testade arbetssättet för första gången på en kemilektion för tre år sedan. Efter det har kemispinningen återkommit en till två gånger per termin.
– De flesta elever tycker att det är roligt. I synnerhet första gången blir det en överraskningseffekt som gör dem nyfikna och väldigt motiverade.

Annika Andersson har utvärderat metoden sedan starten, bland annat genom att låta eleverna svara på enkäter. Hittills har det framkommit att många elever blir mer peppade och arbetar hårdare när de har kemispinning än under vanliga lektioner.
– De elever som gynnas mest av kemi-spinningen är de som annars kan ha svårt att hitta motivation och som behöver en extra puff för att orka jobba.

Hon menar att den tydliga strukturen på spinninglektionen och den snabba feedbacken i form av genomgångar efter varje uppgift hjälper många elever. Målen blir tydliga och eleverna kan själva göra en bedömning av vad de kan och inte kan.
– Men det har också visat sig att högpresterande elever kan bli understimulerade av arbetssättet. De kan inte jobba på i sin takt utan måste vänta in genomgångarna och en ny uppgift.

I utvärderingen framkommer också att en del elever kan ha svårt att koncentrera sig till musiken. Men de allra flesta uppger att de blir mer sporrade av att jobba till musik.
– Ingen metod passar alla. Det är därför som jag tycker att det är så viktigt med variation i undervisningen. Det här är ett sätt att göra något annorlunda och lekfullt. Och så är det kul.

Tidspress. Intensiteten ökar och Ellen Schuchert försöker räkna klart till genomgången. Foto: Lotten Pålsson

Erfarenheterna och resultaten från kemispinningen sprider hon vidare till andra lärare genom nätverket Vetenskap i skolan, som drivs av forskarutbildade lärare i Skåne. Annika Andersson arbetade som civilingenjör och forskare inom livsmedelsindustrin innan hon vidareutbildade sig till lärare för tio år sedan. För henne har det varit självklart att dokumentera och vetenskapligt utvärdera hur kemispinning har fungerat i de klasser som använt metoden.
– Jag är övertygad om att spinningen kan användas i fler ämnen än kemi. Det viktigaste är att nivån på uppgifterna anpassas till den klass man har. Eleverna ska vara bekanta med uppgifterna, men ännu inte riktigt behärska dem.

Nu har en kollega på skolan också börjat med kemispinning. Och Annika Andersson känner till en matematiklärare och en musiklärare på två andra skolor i Skåne som ska pröva arbetssättet.

Lektionen med kemispinning är slut. Annika Andersson låser salen och går nedför de långa stentrapporna till lärarrummet. Hon berättar att det ofta är vardagslivet som inspirerar henne till att utveckla undervisningen. De bästa idéerna hämtar hon från sin egen träning.
– Just nu funderar jag över om man kan ta efter handicapsystemet i golf på något sätt. Kanske konstruera ett system där eleverna tävlar mot sig själva för att få en extra morot i skolarbetet.
– Jag återkommer med den idén! säger hon entusiastiskt och rösten ger eko i trapphuset.

Så får du spinn på lektionen

När: Använd spinninglektionen som ett sätt att variera undervisningen på, 1–2 gånger per termin. Metoden kan med fördel användas som repetition inför prov.

Upplägg: Inled med några lättare uppgifter. Stegra sedan svårighetsgraden. Den näst sista uppgiften kan vara något lättare än de föregående, för att eleverna ska få chans till återhämtning. Den sista uppgiften ska vara den svåraste.

Uppgift: Välj uppgifter som eleverna är bekanta med, men som de ännu inte kan. I matematik, fysik och kemi kan det vara problemlösning. I språk till exempel grammatikuppgifter och i SO utredande kunskapsfrågor. I estetiska ämnen kan metoden exempelvis passa för att bygga upp musikackord eller utveckla danskoreografier.

Tid: Lektionen pågår i cirka 60 minuter. En uppgift tar 3­–10 minuter, beroende på svårighetsgrad. Mellan varje uppgift gör läraren en genomgång på cirka 5 minuter, utan musik.

Musik: Väljs av elever eller lärare och kan sättas ihop till en Spotifylista. En fördel med att låta eleverna välja musik är att de blir extra peppade när de jobbar. Samtidigt kan eleverna värdera varandras musikval och tappa fokus. Lärarens musikval kan uppfattas som mer neutralt. Välj korta låtar, cirka 3 minuter, till enklare uppgifter och långa låtar, cirka 5–10 minuter, för svårare uppgifter.

För vem: Passar bra för elever som har svårt att hitta motivation under vanliga lektioner. Metoden kan underlätta för elever som behöver struktur i undervisningen och snabb feedback

ur Lärarförbundets Magasin