Ingår i temat
Lärare som leder
Läs senare

Ingen tvekan om vem som styr

LedarskapEleverna ska ha lätt att läsa av henne. Då gäller det att vara konsekvent och tydlig. Sara Lundgren är trygg med vad hon vill på varje lektion och med varje elev.

av Björn Andersson
13 Dec 2017
13 Dec 2017
Visar vägen. Läraren Sara Lundgren på Tumba gymnasium välkomnar alla elever vid dörren och stämmer av vad de ska göra på dagens lektion. Foto: Anna Simonsson

Klockan är tio på förmiddagen och Sara Lundgren ställer sig i dörröppningen för att möta eleverna en och en.
– Oraya, vad ska du göra i dag?
– Jobba med min reseberättelse.
– Hinner du bli klar?
– Jag tror inte det.
– Gariné, vad ska du göra i dag?
– Skriva om att resa.

Jag ska ge bra undervisning helt enkelt och de ska lära sig saker.

Så fortsätter hon tills de fem eleverna på introduktionsprogrammet kommit in och sitter på sina platser runt bordet. Sara Lundgren ställer sig sedan framme vid tavlan där hon har skrivit ner ramarna för lektionen i svenska som andraspråk. Hon söker ögonkontakt med eleverna när hon berättar att de ska skriva på sina texter från 10.05 till 10.25. Sedan är det tio minuters rast. Därefter är det skrivning igen innan det blir avslutning 11.00 till 11.05.

Hon skriver sedan ner namnen på eleverna i den ordning som de kommer att få respons på sina texter. På det viset behöver ingen sitta med handen uppe och vifta. Alla vet att de kommer att få tid med läraren.

Sara Lundgren. Foto: Anna Simonsson

Eleverna får också visa hur mycket hjälp de tror att de kommer att behöva med dagens uppgift.
– Räck upp höger hand. Visar du fem fingrar kommer det att gå bra, visar du tre fingrar kommer det att gå ganska bra och ett finger visar att du nog behöver mycket hjälp, säger Sara Lundgren.

Tre elever visar tre fingrar och två visar fem. Sedan sätter de i gång med att skriva på sina berättelser på temat resor.

Det är ett år sedan Sara Lundgren började som lärare här på Tumba gymnasium söder som Stockholm. Tjänsten lockade då hon hade hört att skolan har bra och tydlig struktur.
– Det passar mig som är en strukturerad person, säger hon utan omsvep.

Hon undervisar i svenska, religion och filosofi och har medvetet valt att ha såväl yrkesprogram som högskoleförberedande program och introduktionsprogram.
– Att ha olika grupper håller mitt ledarskap uppdaterat och levande. Egentligen är det ingen större skillnad i att undervisa på de olika programmen, möjligen att eleverna är mer följsamma på högskoleförberedande program.

Sara Lundgren menar att hon är konsekvent och tydlig. Det ska vara lätt för eleverna att läsa av henne. Att det är hon som är deras ledare.
– Jag ska ge bra undervisning helt enkelt och de ska lära sig saker och det säger jag också. Men det är inte i första hand jag som ska synas och ta plats.

Några centrala delar i hennes ledarskap är att vara tydlig, strukturerad, berömmande och relationsskapande.
– Med relationsskapande menar jag inte att jag ska sitta och lyssna på att någon gjort slut med sin kärlek, utan det är relationen med mig som lärare. Jag är personlig men aldrig privat. Jag har alltid förväntningar på mina elever och det kommunicerar jag. Dessutom lägger jag mycket tid på feedback och feedforward.

Sara Lundgren anser att elevinflytande är en viktig del i dagens lärarroll. Hon ser ingen risk i att stort elevinflytande minskar hennes auktoritet.
– En lärare i dag måste vara flexibel och lyssna på eleverna. Det kan handla om att flytta prov på elevernas begäran, examinera eleverna på olika vis eller arbeta varierat i klassrummet. Men det är alltid jag som har sista ordet.

Berättarglädje. Efter ett nedskrivet schema får eleverna komma fram en och en för att få respons på sina texter. Här går läraren Sara Lundgren igenom Gariné Kouzikojakians reseberättelse. Foto: Anna Simonsson

Sara Lundgren ser sig inte som en ledare utanför jobbet. Hon har inget behov av att ta tag i taktpinnen i olika sociala sammanhang. Men hon menar att ett ledarskap är kopplat till personligheten och att det till viss del handlar om en talang.
– Jag skulle inte kunna vara en lärare med vad jag kallar tröskelpedagogik. Att man kommer på vad man ska göra när man går över tröskeln till klassrummet. Jag tror på att eleverna ska ha tydlighet, veta vad de ska göra och varför. Det ger den där lugna känslan och det passar min person.

Början av ett läsår innebär dock alltid en liten prövning. Då ska hon erövra rollen som ledare. Åter handlar det då om att vara konsekvent och tydlig med vad hon vill med varje lektion.
– Folk betalar skatt för att jag ska lära ungdomar att uttrycka sig och att få en trygghet i sitt språk, muntligt som skriftligt. Mina elever ska kunna röra sig både i slott och koja efter tre år med mig som svensklärare.

Efter totalt 17 år som gymnasielärare känner hon sig trygg i sin ledarroll. Men så var det inte i början.
– Det tog lång tid att formulera mitt ledarskap för mig själv. Att våga gå på den linjen jag tror på, våga gå min egen väg i klassrummet. Men jag har alltid varit prestigelös i klassrummet, vilket nog hjälpt mig att hitta mitt ledarskap.

Det är stor skillnad på Sara och min förra lärare som var mer sträng.

Hon tycker också att hon blivit mer effektiv. Bättre på att skala av uppgifter och se helheten, vad eleverna ska ha med sig när de går från hennes lektion.
– Om man bara river av en massa olika moment så blir det ingen styrka i ledarskapet. Det är mycket man ska hinna som lärare så man får ha uppgifter som kan visa flera förmågor. Har man skapat en god relation så är eleverna lyhörda och införstådda med vad de ska göra och vad som ligger på dem. Till exempel att de tar reda på vad som togs upp på en lektion som de missat, att de håller deadline, att de bär det yttersta ansvaret för sitt eget lärande.

På dagens lektion har det blivit dags för respons. När Sara Lundgren går igenom texterna sitter hon på samma ställe i klassrummet och eleverna får komma fram. Hon vill inte hänga över eleverna vid deras bord. Den här stunden ska bara handla om personens text.

Nu har Oraya Yantaphan satt sig bredvid sin lärare.
– Du har ett bra språk. Försök att ge exempel på det du skriver, till exempel vilken slags musik du lyssnar på när du reser. Dela in texten i mindre stycken. Och fortsätt som du börjat, det ser bra ut, säger Sara Lundgren till Oraya Yantaphan, som ser nöjd ut när hon går tillbaka till sin plats.

Olika hjälpbehov. Oraya Yantaphan, Gariné Kouzikojakian och Maryam Al-Kadihmi visar med antalet fingrar hur mycket hjälp de tror att de behöver med sina texter. Foto: Anna Simonsson

Plötsligt ringer det i en mobiltelefon.
– Får jag ta det här samtalet? undrar Kayainat Farroq.
– Ja, men då får du gå ut från klassrummet en kort stund och prata, svarar hennes lärare.

Gariné Kouzikojakian tycker att det går bra att jobba på lektionen och att det är viktigt med lugn och ro.
– Det är stor skillnad på Sara och min förra lärare som var mer sträng. Men då visste man inte lika bra vad man skulle göra. Det är viktigt att läraren förklarar noga och att alla i klassen får komma till tals. Här respekterar alla varandra och man skrattar inte åt någon, säger hon.

För att få ett bra gruppklimat har Sara Lundgren några få men tydliga regler. På lektionen får man inte prata om andra lärare eller andra elever.
– På lektionen arbetar vi, du är viktig, det är viktigt att du går framåt i svenskan. Det ska eleverna känna. Jag diskuterar aldrig andra elever eller kollegor i mitt klassrum. Det finns inget utrymme för att vädra åsikter på det viset.

Snart är det dags för ny lektion och nytt ämne: religionskunskap, där Sara Lundgren har en lärarkandidat som ska hålla i lektionen.
– Min ledarstil är samma med honom. Han vet vad jag kommer att titta på, säger Sara Lundgren och försvinner i korridoren med datorn under armen.

Alla artiklar i temat Lärare som leder (8)

ur Lärarförbundets Magasin