Läs senare

”Ingen mirakelkur kan bota rasismen”

ForskningRasistiska uttalanden från elever och kollegor kan bemötas med en motfråga. I en ny bok ger forskaren Emma Arneback tips på hur lärare kan motverka rasism i skolan.

Foto: Linda Harradine

Varför har ni valt att skriva boken?
– Vi vill göra vår och andras forskning mer tillgänglig för praktiker. Alla professioner i skolan har genom lagar och styrdokument ett uttalat uppdrag att motverka rasism. Men ofta när vi är runt och pratar om temat får vi frågor om hur.

Vad är ert svar på det?
– Det finns ingen mirakelkur. I boken vill vi beskriva rasismens komplexitet och hur den kan komma till uttryck på en rad olika sätt och nivåer i pedagogisk verksamhet. Innan man letar svar på hur man ska jobba behöver man ställa diagnos: vad är egentligen problemet och vilka orsaker ser vi? Annars är det lätt att arbetet leder till enskilda brandkårsutryckningar eller rentav blir kontraproduktivt.

Hur då, menar ni?
– Om man till exempel har elever på skolan som uttrycker rasistiska åsikter, finns gott om exempel på verksamheter som dragit i gång temadagar om mänskliga rättigheter. Men det kan få motsatt effekt. Eleverna kan känna sig än mer utpekade och att skolan inte är för dem. Då finns risken att de i stället blir stärkta i sin övertygelse och egna gemenskap.

Vem?

Emma Arneback, lektor i pedagogik, och Jan Jämte, lektor i statsvetenskap. Båda arbetar vid Örebro universitet men har en bakgrund som gymnasielärare.

Vad?

Vill ge lärare förståelse för hur rasism kan komma till uttryck i skolan och ge konkreta tips på hur man kan arbeta för att motverka det.

Hur?

Med boken Att motverka rasism i förskolan och skolan (Natur & Kultur).

Hur kan man tänka i stället?
– Det finns en rad olika arbetssätt. Ett är med kunskap, men man ska komma ihåg att de här eleverna inte behöver vara okunniga. De kan förlita sig till annan information än den som lärare är vana att förhålla sig till. Något annat som är viktigt är att arbeta relationellt. Att se eleverna, bygga relationer till dem och erbjuda alternativa gemenskaper.

Man behöver alltså arbeta på flera olika plan, menar ni?
– Precis. Vi vill ge en bred palett av verktyg eftersom varje situation är unik. I fall där individer ger uttryck för rasism kan man också använda sig av transformerande samtal, att ställa motfrågor som ger tillbaka ansvaret för påståendet till den som uttalade det. Det kan man använda både i förhållande till elever och om en kollega säger något fördomsfullt om en viss grupp elever i personalrummet. Ett enkelt ”Hur menar du nu”, kan i vissa fall räcka för att få personen i fråga att tänka ett varv till.

Ni lyfter fram att fördomar finns hos oss alla och är något vi ständigt måste arbeta med. Berätta mer om det.
– I Sverige har rasism ofta förknippats med en ideologisk föreställning om biologiska rasers existens och olika värde, både i skola och samhälle. När man frågar elever vad de fått lära sig om rasism i skolan så hänvisar många till undervisning om andra världskriget och Förintelsen. Och det är så klart jätteviktigt. Men vi vet också att rasism kan komma till uttryck på en rad andra sätt. Inom forskningen talar man i dag inte om en rasism, utan om rasismer. Gemensamt är den konsekvens de får, att människor sorteras och att vissa grupper stängs ute.

Kan du ge exempel på en sådan situation i skolan?
– Som lärare kanske man har olika förväntningar eller föreställningar om elever beroende på deras bakgrund. Man kan också titta på hur man utformar sin undervisning, förutsätter den att eleverna kommer från vissa förhållanden eller ger den alla likvärdig möjlighet? Här kan man behöva medvetandegöra sig om strukturerna genom ett normkritiskt eller frigörande förhållningssätt. Man kan också arbeta med så kallad interkulturell pedagogik. Vi ger tips på arbetssätt, övningar och litteraturreferenser.

ur Lärarförbundets Magasin