Läs senare

Humlan stöttar när elevhälsan inte räcker

ReportagePanikångest, betygshets eller föräldrar som super. Humlan tar emot gymnasieelever som behöver hjälp att lindra psykiskt lidande.
– Det är en fruktansvärd press på unga i dag, säger Marianne Lahger, en av Humlans psykoterapeuter.

av Björn Andersson
27 Okt 2017
27 Okt 2017
Humlan stöttar när elevhälsan inte räcker
Hjälper unga. Mats Pihlgren och Marianne Lahger är psykoterapeuter på Humlan i Göteborg. Där möter de elever med psykisk ohälsa och försöker hitta vägar för att ungdomarna ska må bättre. Foto: Nicke Johansson

Humlan vänder sig till Göteborgs gymnasieelever. Här kan de få hjälp om de mår dåligt psykiskt. På Humlan finns psykoterapeuter som tillsammans med ungdomarna försöker formulera vad som orsakar psykiskt lidande och hitta en väg till att må bättre.

Mats Pihlgren är psykoterapeut och verksamhetschef. I hans arbetsrum finns två mjuka blå fåtöljer på var sin sida av ett litet bord. På bordet ligger en ask med mjuka pappersnäsdukar. Fåtöljerna i rummet går att snurra på.
– Det är bra då ungdomarna många gånger inte vill vara så fixerade ansikte mot ansikte under samtalen. Jag märker att de tycker att det är skönt att kunna vrida på sig, säger Mats Pihlgren.

De flesta som kommer hit har blivit rekommenderade av sin lärare, kurator, skolsköterska, speciallärare eller andra på skolan. Men det kan också vara så att eleven själv fått kännedom om Humlan och söker hjälp, eller att föräldrarna varit drivande.

Man ska vara snygg, prestera skitbra i skolan, ha jättemånga vänner och se bra ut på nätet.

Ett första möte kan de oftast få inom två veckor, men sedan är det kö på ett par månader för att få regelbundna samtal.
– Ibland kan det vara bråttom och då rekommenderar vi att de söker hjälp hos sjukvården. Till exempel om någon svälter sig eller har fastnat i droger. Vi jobbar i gränslandet mellan elevhälsan och primärvården, säger Mats Pihlgren.

Vi går upp på Humlans övre plan i det gamla tegelhuset i Vasastaden så att inte ljuden från oss stör ett pågående besök i ett av samtalsrummen. Efter en stund kommer Marianne Lahger, som också är psykoterapeut.

Hon berättar att vanliga orsaker till att eleverna söker sig till Humlan är stress, ångest, nedstämdhet och problem i familjen med alkohol eller våld. Omkring tre av fyra är unga kvinnor. Mobbning är något som många råkat ut för. Marianne Lahger har på senare år sett en allt vanligare orsak till att ungdomar mår dåligt. Hon kallar det för ”perfektionisttyranni”.
– Man ska vara snygg, prestera skitbra i skolan, ha jättemånga vänner, se bra ut på nätet och få många likes. Det är en fruktansvärd press främst på unga tjejer på grund av detta som egentligen ingen kan leva upp till. Till detta kommer betygspressen med kursbetyg som gör att man tidigt i gymnasiet kan få betyg som inte går att förbättra, säger hon.

Under hösten har vi kunnat läsa om att den psykiska ohälsan ökar bland barn och unga. Något som bland annat beskrivits av Bris. Mats Pihlgren och Marianne Lahger menar att psykisk ohälsa är ett vitt begrepp och att det därför är svårt med statistik över hur unga mår. Men de betonar att gymnasieåldern är en känslig period med nya skolkompisar, frigörelse från föräldrar, sökande efter kärlek och sexuell identitet. Därför är det viktigt att få tid till samtal med vuxna hemma och i skolan för att ventilera sina känslor.
– För lite tid till relationer med vuxna tror jag kan vara en betydande orsak till psykisk ohälsa bland ungdomar. Det saknas någon som finns där, någon som kan känna med dig utan bli rädd och utan att försöka fixa upp livet så himla fort. Det måste få finnas att det är motigt, att man är ledsen, att man inte vet vart man är på väg. Många ungdomar har i dag tv-serier som sin utvidgade familj. De kanske har sett Vänner 20 gånger och har serien som godnattsaga för att det är skönt att höra de där rösterna som man känner igen, säger Mats Pihlgren.

Tar emot 150 elever per år

  • Humlan har funnits i snart 30 år och är landets enda psykoterapimottagning som ingår i gymnasieskolans organisation.
  • Tillhör utbildningsförvaltningen i Göteborg och tar emot elever både från kommunala och fristående gymnasieskolor.
  • Totalt arbetar fem psykoterapeuter deltid på Humlan.
  • Under ett år tar Humlan emot cirka 150 elever. Omkring 80 procent av eleverna går på psykoterapeutiska samtal under ett par terminer.

Marianne Lahger berättar att de på Humlan jobbar på lång sikt med återkommande samtal kanske under ett år. Något som primärvården oftast inte har möjlighet till.
– Vi lever i en tid då man ska lyckas på alla plan. Då vill man också ha snabba lösningar om man går till en psykolog eller vårdcentral. Därför passar det bra med den biologiska synen där man får ett piller eller kanske en diagnos. Men i psykoterapin jobbar vi under lite längre tid med ungdomarna och deras utveckling.
– Hos många ser man att resultaten förbättras i skolan efter samtal hos oss. Hos andra kanske insatsen inte hindrar att betygen sjunker men de mår bättre, tillägger Mats Pihlgren.

Noor, som egentligen heter något annat, är en av de ungdomar som har erfarenhet av Humlan. Hon kom till Sverige för tre år sedan. Här har hon sina föräldrar men saknar sina äldre syskon. Efter en tid i Sverige kände hon sig lite vilsen och ledsen och gick till skolans kurator.
– Jag fastnade med Youtube, Instagram och festade ganska mycket i stället för att satsa på skolan för att kunna nå mina mål. Jag kände att det var allvarligt och att jag måste ta tag i det, säger hon med lugn röst.

Kuratorn på hennes skola såg till att hon fick komma till Humlan. Noor gick på samtal i ett halvår. Nu ett drygt år senare mår hon bättre men hade egentligen hoppats på att få mer konkreta råd på Humlan.
– Jag pratade om mina svårigheter och blev ofta ledsen. Jag väntade på att få svar på mina frågor men psykologen undrade ofta vad jag tyckte själv om olika saker. Men kanske har samtalen hjälpt mig en del. Nu tittar jag på nätet där psykologer och andra ger råd. Det har fungerat bra.

Hon känner fortfarande att hon går upp och ner i sina känslor.
– Ibland känner jag mig jättestark och taggad och ibland som den mest deprimerade i världen. Det är något i min personlighet som jag måste kontrollera.

Hon läser på ett nationellt program och planerar nu sin tid bättre för att både hinna plugga och ha roligt på fritiden.
– Jag vill in på universitetet och jag mår bra när jag når mina mål. Att träna, dansa och lyssna på musik får mig också att må bra.

Mats Pihlgren och Marianne Lahger menar att den verksamhet som finns på Humlan inte skulle passa inom den ordinarie elevhälsan. Det finns en fördel med att ungdomarna kan lämna sin skolbyggnad när de går till en psykolog eller terapeut för att bland annat slippa kommentarer från kompisar. Samtidigt är det bra att verksamheten är knuten till gymnasieskolans elevhälsa och att ungdomarna inte behöver ha särskilda symtom för att kvalificera sig för kontakt med Humlan.
– Elevhälsan ska i första hand jobba hälsofrämjande och förebyggande, säger Mats Pihlgren. Psykoterapeutiska samtal som vi bedriver dem på Humlan kan ses som både en stödjande åtgärd och som förebyggande av ett större psykiskt lidande, säger Mats Pihlgren.

Marianne Lahger har arbetat på Humlan i 14 år. Hon märker att det i dag blivit svårare att få hjälp av socialtjänsten att ordna med basbehov. Till exempel en lägenhet om det är så stökigt hemma att det inte går att få studiero.
– Det är helt omöjligt nu. Ett annat exempel är att trösklarna blivit högre för att få hjälp av bup. De skickar hit ungdomar för att de inte längre har tid att jobba med samtal.

Personalen på Humlan ställer inga psykiatriska diagnoser utan gör en bedömning av stödbehovet utifrån ungdomarnas utvecklingsnivå. Eleverna berättar oftast om de har en diagnos eller så har föräldrarna eller elevhälsan meddelat det.

Mats Pihlgren ser en del problem med diagnostisering och framför allt vad som händer efter en diagnos.
– En del unga har för snabbt fått en diagnos bland annat på grund av att omgivningen har för bråttom att driva på. Det kan låsa och hindra identitetsutvecklingen. Vi får höra saker som att ”jag har adhd så jag kan inte läsa läxor”. Visst, det kan vara sant, men då behövs det stöd.

Snart är det dags för de båda terapeuterna att ha dagens första samtal, så jag lämnar Humlans gamla tegelbyggnad. Det har börjat regna ute. Ett sådant där ljummet regn.

ur Lärarförbundets Magasin