Läs senare

Hela skolan går i samma bokcirkel

ReportageAtt skapa nya läsare har varit målet med Jacobsskolans gigantiska bokcirkel som pågått under hösten. Alla, såväl elever som personal, har delat samma läsupplevelse.

Samhörighet. Tilda Persson, Izabell Ranehammar, Cornelia Sonesson och Tilda Hoff har boksamtal med sin lärare Christel Wadbro. Att hela skolan har läst samma bok ger större sammanhållning, tycker de. Foto: Jörgen Johansson

Hur doftar kärlek? Vilka konsekvenser kan ett felval få? I början av höstterminen var korridorerna på Jacobsskolan i Hässleholm fulla av affischer med ledtrådar. Varje vecka kom en ny upp.
– Det var ett sätt att skapa nyfikenhet på vilken bok som snart skulle delas ut till alla. Den som gissade rätt vann pris, förklarar Christel Wadbro, som är förstelärare i svenska.

Det gör något med gemenskapen när alla läser samma bok.

Hon har förberett och ansvarat för bokcirkeln tillsammans med svensk- och engelskläraren Tove Dahlén och skolbibliotekarie Maria Reppen. De berättar att de från början fick idén från Lunds kommun. Där arrangerade folkbiblioteken en massbokcirkel under fjolåret. En roman av Jonas Hassen Khemiri delades då ut gratis till alla som ville delta. Parallellt pågick program som på olika sätt berörde bokens tema runt om på biblioteksfilialerna.
– På vår skola har vi länge arbetat läsfrämjande och velat skapa ”nya” läsare genom olika projekt, men aldrig i en så stor omfattning som nu. Lunds koncept inspirerade, vi tänkte att det borde gå att genomföra här även om målgruppen är annorlunda. Det gör något med gemenskapen när alla läser samma bok, säger Christel Wadbro.

De enades om några kriterier inför valet av titel. Boken skulle innehålla mycket som gick att diskutera, författaren skulle ha möjlighet att besöka skolan och boken skulle finnas i såväl lättläst som ljudboksversion.
– Vi har 50 nyanlända elever på språkintroduktionsprogrammet. De har också deltagit. Och så har vi många elever som inte är vana att läsa eller har läs- och skrivsvårigheter. Då har ljudboken varit ett alternativ, säger Tove Dahlén.

Valet föll efter långa diskussioner på Jessica Schiefauers När hundarna kommer. Och de där ledtrådarna som prydde korridorerna i början av hösten, gav precis den effekt projektgruppen ville. Det började tisslas och tasslas på skolan. Det googlades. Såväl elever som personal gick till skolbiblioteket och tittade på bokryggar, bokvalet hölls nämligen hemligt för alla utom den innersta kretsen in i det sista.

Konstprojekt. Eleverna har fått jobba med bokens tema i många ämnen. Bland annat har varje klass fått skapa ett konstverk som både ska ta upp något ur boken och symbolisera det program de går. Foto: Jörgen Johansson

Vi ska snart prata mer om hela projektet, men först följer vi med Christel Wadbro in i klassrummet till årskurs 2 på vård- och omsorgsprogrammet. Den här gruppen hade nämligen praktik just de fem veckor då den aktiva bokläsningen pågick över hela skolan. Varje dag startade då med att alla klasser, oavsett ämne, satt i tjugo minuter och läste. Såväl elever som lärare satt böjda över böckerna, en viktig tanke var att alla vuxna skulle fungera som läsinspiratörer.
– Det var en del schematekniskt arbete för att få till det. Bokcirkeln ska inte kännas som ett straff, eleverna får inte uppleva att de får mer undervisningstid samtidigt som alla ämnen måste ha en viss lektionstid. Så innan projektet drogs i gång lade schemaläggaren in lästid på schemat utan att det påverkade undervisningstiden i de olika ämnena, säger Christel Wadbro.

Dessutom kom någon av ”boksamtalslärarna” ut till varje klass en gång i veckan för att leda diskussioner kring den senaste tidens läsupplevelse under trettio minuter av en lektion. Det var framför allt språklärarna som höll i detta, men även en del nyfikna yrkeslärare hoppade på.
– Vi som var ansvariga för bokcirkeln förberedde frågorna till boksamtalen och sedan använde övriga lärare sig av dem. I det språkfrämjandet arbetet är det viktigt att ge eleverna ett språk för att kunna tala om läsning. Dessutom ledde det till nya samarbeten oss lärargrupper emellan, säger Christel Wadbro.

Foto: Jörgen Johansson

Och det är dessa samtal som tvåorna på vård- och omsorgsprogrammet missade. Nu får de ta igen det. Christel Wadbro inleder med att fråga vilken som är den viktigaste relationen i bokens berättelse. Klassen enas om att det är den intensiva kärleksrelationen mellan Isak och Ester. Och så snirklar sig samtalet in i diskussioner om vad som kännetecknar en sund relation, vad som kan gå fel, när beroendet blir för stort, när allt i stället hamnar i något destruktivt. Hur mycket ska man som kompis lägga sig i om man ser att en vän inte mår bra? Det är många som vill prata. Cristina Furcoiu tycker absolut att man bör säga ifrån om en kompis hamnar i en osund relation.
– Annars är man ju ingen kompis.

Rebecca Jonsson tycker att det var sorgligt att läsa om hur balansen blev allt mer sned: att Ester blev mer och mer kär i Isak medan han brydde sig allt mindre.
– Då är det bättre att vara ärlig och göra slut. Det borde Isak ha gjort. Att tala sanning tror jag är det viktigaste i en relation, säger hon.

Christel Wadbro frågar om föräldraroller. Om eleverna tänkt på att Isaks och Esters föräldrar har helt olika sätt att förhålla sig till sina barn. Hur ska en förälder vara? Hur mycket ska de lägga sig i? Och upphör ansvaret när barnet fyller 18? Vad har eleverna för egna upplevelser? Och var det föräldrarnas fel att Anton, Isaks lillebror, till slut gjorde det där förskräckliga? Som avslutning får eleverna i uppgift att skriva ett nytt slut på en mening i boken.

Många av eleverna här har fått höra genom hela skolgången att de inte är bra på läsning.

Efter lektionen säger Lorrayne da Silva att hon tyckte det var jättespännande när författaren kom på besök. Eleverna fick i förväg lämna in lappar med frågor som lästes upp i aulan.
– Och det har varit så roligt att det varit tävlingar hela tiden. Vi har haft tipsrundor och efter varje boksamtal utses den mest engagerade läsaren.

Sofia Åberg och Tilda Roos tycker att det har varit en speciell känsla att så många över hela skolan pratat om boken. Att den gett många tankar.
– Det var ett bra val, boken är lätt att falla för. Men annars är det lite som att man inte ska gilla att läsa.

Foto: Jörgen Johansson

Rebecca Jonsson håller med. Och hon tillhör en av alla dem som är negativ till böcker, säger hon. Men den här gillade hon. Fast på frågan om hon nu kommer att börja läsa hemma, blir svaret nej. Det är ju så svårt att hitta bra böcker, tycker hon. Sedan är hon tyst ett tag och tänker.
– Fast det förstås, kanske kanske kommer jag att läsa något mer just av den här författaren.

Christel Wadbro och Tove Dahlén jublar när de får höra det när vi ses i sofforna utanför kafeterian efteråt. För det är just den inställningen som de har velat komma åt med bokcirkeln, att få eleverna att bredda sin syn på sig själva.
– Många av eleverna här har fått höra genom hela skolgången att de inte är bra på läsning. Och det man inte ser att man har någon chans i, det ger man ofta upp. Om vi kan få dem att identifiera sig som läsare åtminstone lite grann, att de kan säga att de i alla fall läst en hel bok, då har vi nått vårt mål, säger Christel Wadbro.

De har lagt mycket tid på att förbereda bokcirkeln. Förutom allt praktiskt behövde de sponsorer, såväl kommun som lokala företag har gått in för att finansiera bland annat inköpet av nästan 600 böcker samt diverse småpriser. Det har gett en budget på 60 000 kronor i en tid när alla på skolan har sparkrav på sig.
– Varenda krona kommer att gå åt. Det har varit väldigt viktigt med priserna, att eleverna ska få känna att det är festligt och speciellt. De har vunnit presentkort på lokala kaféer och annat som vi vet att de gillar. Som sista tävling kommer de som vill få skriva ett alternativt slut, en fanfiction, säger Christel Wadbro.

Fängslande. Efter varje boksamtal utses den mest engagerade läsaren, det har varit tipsrundor och skrivtävlingar. Lorrayne da Silva tycker att tävling­arna har varit ett kul inslag i projektet.

De berättar om elever som glänst av stolthet. Att för första gången få pris för sin insats i läsning, när de aldrig annars uppmärksammats i teoretiska ämnen. Att någon berättat att hon fått sin mamma att läsa boken, att det startat litterära samtal i familjer.

Och Tove Dahlén berättar om en händelse häromdagen som har etsat sig fast hos henne. Det var gymnasiemässa i staden och hon stod i informationsmontern tillsammans med två killar från byggprogrammet. Hon överhörde deras samtal kring den ena killens dilemma i sin kärleksrelation. ”Men du, du är ju som Isak ju, skärp dig mannen”, sa den ena till den andra efter ett tag, berättar Tove Dahlén.
– Jag tyckte att det var fantastiskt. Dels att de var så öppna mot varandra men också att de kunde referera till en av karaktärerna i boken som båda hade läst och på så vis lägga situationen utanför sig själva, se den i ett annat ljus. Jag tror alla samtal kring boken har öppnat upp mycket för många.

ur Lärarförbundets Magasin