Läs senare

Här får allas behov styra

ReportageSmå klasser, korta pass, två undervisande lärare samtidigt och en genomtänkt miljö. ESS-gymnasiet i Stockholm präglas av specialpedagogiska anpassningar.

Här får allas behov styra
Digitalt. På väggarna hänger interaktiva skrivtavlor och allt material finns i elevernas datorer. Tomas Tiverman med eleverna William Möller, Christine Lenefors och Hanna Nordenfeldt. Foto: Marc Femenia

Emelie, är du medveten om att det är tolv dagar kvar av terminen? Tolv dagar! Och jag har jättemycket kvar att göra!

Vi kan alltid ge två perspektiv som gör att eleverna ser kopplingarna mellan ämnena lättare.

Plamédie Tshimwanga, 16 år, trampar runt i klassrummet. Klockan är några minuter i nio och förmiddagens första lektion ska snart börja. Emelie Sköld, lärare i svenska och religion, tar det med ro. Hon har just skrivit upp dagens planering på tavlan. Nu tar hon fram ett litet block med de färdigtryckta rubrikerna ”Vad?”, ”Hur?”, ”Varför?” och ”Vad gör jag sedan?” och skriver en individuell lektionsplanering som hon lägger på bänken framför Plamédie Tshimwanga. Det här ska nog gå bra.

ESS-gymnasiet vid Münchenbryggeriet på Södermalm i Stockholm är en gymnasieskola med specialpedagogisk profil. Här går elever som har någon form av svårighet, eller sårbarhet som skolan kallar det. En del har en diagnos men det kan också handla om psykisk skörhet eller skolfrånvaro i grundskolan.
– Press och stress är ett jätteproblem för många. Jag hade en elev som glömde bort hur man skriver en tvåa under ett matteprov, det bara låste sig, berättar Emelie Sköld.

Delar kunskap

  • ESS-gymnasiet har verksamheter på flera ställen i Stockholm. Münchenbryggeriet är störst med cirka 200 elever.
  • Skolan startade år 2000 som ett rent IV-gymnasium. Sedan 2011 finns här samhällsvetenskapligt program med beteendeinriktning, språkintroduktion, preparandutbildning samt individuellt alternativ, samtliga med special­pedagogisk profil.
  • ESS-gymnasiet är en så kallad navskola kring specialpedagogik. Skolan tar emot studiebesök och deltar i spridningskonferenser för att dela med sig av kunskap och erfarenheter.

På ESS-gymnasiet kan elever läsa samhällsprogrammet, språkintroduktion, preparandutbildning och individuellt alternativ, IA. Genomgående för skolan är att klasserna är ganska små, mellan 19 och 21 elever, och personaltätheten hög.
– Från början var vi ett renodlat IA-gymnasium men när våra elever blev behöriga och kom in på andra skolor märkte vi att den vanliga gymnasievärlden ofta var ett för stort sammanhang för dem, så nu har vi även ett nationellt program. Ambitionen är att skapa en så inkluderande och trygg lärmiljö som möjligt, säger Astrid Kratz, rektor för samhällsprogrammet.

För ett par år sedan blev skolan tillfrågad om den ville vara med i projektet ”Min skola” tillsammans med Riksförbundet Attention. Projektet riktar sig till elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, npf, och ett av syftena är att göra skolan mer pedagogiskt tillgänglig för eleverna.

För Astrid Kratz blev projektet ett kvitto på att skolan redan kommit långt i det arbetet. De flesta lärare har någon form av specialpedagogik i sin utbildning och stor erfarenhet av att jobba med olika anpassningar. Fokus ligger på att bygga relationer med eleverna men skolan gör också många konkreta förändringar i miljön.
– Det är inte den intellektuella kapaciteten som brister hos våra elever utan det handlar om att de har olika neuropsykiatriska svårigheter som gör att de till exempel kan vara extremt ljudkänsliga eller extremt ljuskänsliga.

Specialpedagogisk profil. På ESS-gymnasiet utvecklas verksamheten ständigt för att passa alla elever. Emelie Sköld och Thomas Tiverman har lektion med William Möller, Christine Lenefors och Hanna Nordenfeldt. Foto: Marc Femenia

Astrid Kratz är själv specialpedagog och har även undervisat lärare i specialpedagogik, erfarenheter som hon har haft nytta av i arbetet med att organisera och leda arbetet på ESS-gymnasiet. Det gamla Münchenbryggeriet är enormt men skolan förfogar över två våningar i mitten av byggnaden, fullt hanterligt och överblickbart. För att underlätta ytterligare för eleverna har alla ett hemklassrum.
– Många av våra elever har svårt att planera och genomföra saker och då kan just förflyttningar bli ett jättemoment. Vi har även fasta placeringar i klassrummet, precis som på lågstadiet. De är inte permanenta över hela året men initialt är det väldigt tryggt att slippa tänka på var man ska sitta varje dag, berättar Astrid Kratz.

Förbättringar och justeringar sker hela tiden. Förra året plockades alla skåp bort från korridorerna, nu står de i klassrummet i stället och är utrustade med en laddningsfunktion för elevernas datorer. Det hänger ljudabsorberande plattor på väggar och i tak, ljuset i lysrören är utbytt mot ett sken som liknar vanligt dagsljus och alla möbler har tassar.
– Det finns lärare som vill ha blommor och fina bilder i klassrummet men det går inte här. Jag har träffat elever som säger att de inte kan koncentrera sig för att det hänger en stencil på snedden. Visst kan det förekomma tillfälliga, planerade utställningar men våra väggar är vitmålade, det här är elevernas miljö, förklarar Astrid Kratz.

Struktur. Plamédie Tshimwanga får hjälp av Thomas Tiverman att sortera och prioritera arbetsuppgifterna. Foto: Marc Femenia

Förutom den lilla kom-i-håg-lappen som Emelie Sköld lägger på elevernas bänkar förekommer ytterst få böcker och papperskopior, här använder lärarna digitala läromedel. Alla klassrum har interaktiva skrivtavlor så att eleverna via sina datorer har tillgång till allt material som används och produceras. I klassrummen finns också ett trådlöst digitalt högtalarsystem. När eleverna har hörlurar på hör de bara lärarens röst, sorl och störande ljud sorteras bort.

När klockan slår nio börjar lektionen. Alla dagar följer samma tidsschema, start klockan nio, slut klockan tre och med lunch och raster på samma tider. Ett lektionspass kan vara långt men en genomgång får aldrig vara längre än tio minuter, sedan behövs en paus av något slag. Över huvud taget anstränger sig lärarna för att skapa dynamik och variation i lektionerna. I klassrummen finns också tidtagarur för att eleverna ska kunna ha koll på tiden. Men många elever har svårt att sitta still eller kan drabbas av låg energi. För att de ska ha möjlighet att höja sina dopaminnivåer är flexibiliteten stor. Behöver man ta fem minuters bensträckare, stoppa in ett tuggummi eller gå och ställa sig vid ett ståbord är det okej. I klassrummet finns också en BINI-låda – Because I Need It. Här ligger stressbollar av olika slag, piprensare att pilla med och andra avledande bra-att ha-saker.

Just den här morgonen, i slutet av vårterminen, är det lite extra rörigt i klassrummet. Många har, precis som Plamédie Tshimwanga, uppgifter att göra färdigt och stressen gör en del elever lite stirriga. Så långt det går planerar lärarna på ESS-gymnasiet så att eleverna ska hinna göra uppgifterna på lektionerna, läxor vill de undvika.
– För många elever är det svårt att rent fysiskt ta sig till skolan, de kan bli helt dränerade på energi. Det fungerar inte om de dessutom måste göra läxor när de kommer hem, säger Thomas Tiverman, lärare i musik och kommunikation, och snart behörig även i historia.

Att vara i klassrummet är det bästa för många, anser han. Där kan eleverna få hjälp att komma i gång, att upprätthålla arbetet och att avsluta.

Tydlighet. Alla lärare är noga med att skriva upp på tavlan vad lektionen handlar om. Foto: Marc Femenia

I klassrummet finns det dessutom för det mesta två lärare tillgängliga hela tiden. Skolan arbetar efter en pedagogisk metod som kallas TÄD, tematisk ämnesintegrerad duoundervisning. Två lärare, i två olika kurser, planerar och undervisar tillsammans i klassrummet. Två och två bildar lärarna så kallade duos. Under planeringen presenterar de det centrala innehållet för varandra, vilka förmågor eleverna ska utveckla och går igenom vilka träffar de har i sina respektive kurser. För att göra det lättare att hitta träffarna har skolan utvecklat särskilda planeringsmallar.
– Kurserna på samhällsvetenskapsprogrammet har mycket gemensamt. Ta källkritik, identitet och muntlig framställning, det återkommer ju på många ställen, säger Emelie Sköld som är en av lärarna som ansvarar för TÄD på skolan.

Thomas Tiverman håller med och tar ämnen som svenska och historia som exempel.
– På en traditionell skola sitter eleverna och skriver en massa på historielektionen, sedan går de till svenskan och där ska de också skriva. Här skriver eleverna i ämnet historia och då finns svenskläraren där samtidigt, säger han.

Att jobba två och två har bara fördelar, menar lärarna. Flera av eleverna har diagnosen add och behöver någon som hjälper dem att komma i gång och att avsluta, ett stöd som är mycket enklare att få till med två lärare i klassrummet. Har eleverna kunskapsluckor kan en lärare ta sig tid att fylla i det som behövs för att förstå och komma vidare.
– Och så kan vi alltid ge två perspektiv som gör att eleverna ser kopplingarna mellan ämnena lättare och svarar mer nyanserat, säger Emelie Sköld.
– Det är fantastiskt att vara två, fortsätter hon. Vi hinner mer, lektionerna blir mer dynamiska och det är tryggare för oss lärare, man känner mindre press.

För att få tid för de gemensamma planeringarna ska lärarna vara på skolan samtidigt, resonerar rektor Astrid Kratz. Ingen startar i ottan, ingen jobbar kväll – alla börjar 8.30.
– Intentionerna med den arbetsplatsförlagda tiden var ju att lärarna skulle samarbeta kring eleverna. Jag ser det som en kvalitetssäkring. När lärarna är på plats samtidigt har de möjlighet att diskutera elevernas lärande. Alla får samma vetskap om vilka behov som finns och det är klart att det blir bättre för eleverna.

I klassrummet har Plamédie Tshimwanga just höjt sitt skrivbord. Hon stampar lite med foten i takt med musiken i hörlurarna, ser nöjd ut. Det ska nog gå bra det här.

ur Lärarförbundets Magasin