Ingår i temat
Lärare som leder
Läs senare

Från disciplin till demokrati

LedarskapGårdagens lärare skapade ordning med hjälp av pekpinnar och hårda tag. Dagens lärare förväntas behärska konsten att leda. Men vad är ledarskap egentligen? En fråga om didaktik? Gruppdynamik? Eller sitter det helt enkelt i blicken?

Från disciplin till demokrati
Skiftande mode. Olika tider ställer olika krav på ledarskapet. Foto: Spektra

Ledarskap är en central del av att vara lärare. Många forskare hävdar att ett gott ledarskap är avgörande för elevernas lärande. Det spelar ingen roll hur goda ämneskunskaper du har om du inte når fram till eleverna, får dem att lyssna och bli engagerade.
– Ledarskap i klassrummet skiljer sig en del från ledarskap i andra sammanhang. Det handlar generellt om att skapa tillit i relationerna och motivation för uppgifterna. Men ”personalen”, alltså elevgruppen, är så mycket mer heterogen och deras uppgifter så mycket spretigare än på någon annan arbetsplats, säger Lars-Åke Kernell, lärarutbildare i didaktik vid Göteborgs universitet.

Lars-Åke Kernell.

Synen på lärares ledarskap har förändrats över tid. Fram till 1970-talet var det få som talade om att ledarskapet kunde påverka lärandet. Då var läraren ofta en auktoritär person som skapade ordning i klassen genom disciplin, pekpinnar och hårda tag. Eleven lämnades relativt ensam med sitt lärande.

Sedan tog det demokratiska förhållningssättet över. I dag ligger fokus på relationen mellan lärare och elev och det finns en större förståelse för att ledarskapet i klassrummet är komplext och att det är en mängd faktorer som spelar in. Oavsett var de enskilda eleverna befinner sig kulturellt, känslomässigt, kunskapsmässigt och oavsett hur motiverade de är ska läraren leda dem mot utmanande mål. Mål som det inte är säkert att de själva skulle föreslå.

Du behöver inte vara en karismatisk artist, du kan vara en lågmäld, reflekterande person.

För att lyckas med detta krävs undervisningsskicklighet och det är något som går utöver den generella ledarens kommunikationsförmåga. Det är delvis en fråga om att känna sig trygg i positionen som lärare och att kunna sitt ämne, menar Lars-Åke Kernell.
– Du behöver inte vara en karismatisk artist, du kan vara en lågmäld, reflekterande person och ändå ha en positiv inverkan på en gymnasieklass just i kraft av att du förvaltar ditt eget sätt att vara, säger han.

När Lars-Åke Kernell talar om ledarskap med sina lärarstudenter kan innehållet påminna om management och human relations. Men begreppen är hämtade från didaktiken som han menar är lärarprofessionens motsvarighet till social kompetens – den förmåga, den ”skill”, en lärare har att praktisera och presentera ämnesinnehållet för eleverna. En hel del ligger i blicken.
– Det går inte att frikoppla sitt eget beteende i klassrummet från ämnesinnehållet. Ju mer man hunnit planera och tänka igenom före lektionen, desto stadigare blick får man. Då kan man svara på elevernas frågor om de får jobba två och två. Då har man tänkt igenom om man kan klara av den här uppgiften, med den här gruppen, så här dags på eftermiddagen. Man lämnar mindre åt slumpen ju mer man lyckats förutse av överraskningar och invändningar från eleverna. Då blir man tydlig i sitt ledarskap, säger han.

Åsa Morberg.

Tyngdpunkten och förhållningssättet till ledarskap har skiftat under åren. En period var det metodiken som stod i fokus. Åsa Morberg, docent i didaktik och tidigare chef för lärarutbildningarna i Gävle, minns när hon själv utbildade sig till lärare på 1960-talet. Utan något egentligt stöd från forskningen sa metodiklärarna: ”Gör som jag så går det bra!” När hon tog examen hade hon med sig 14 pärmar metodik i bagaget.
– 14 pärmar! Meningen var att jag skulle kunna gå tillbaka till dem och söka svar, vad som än hände. Men när jag kom ut i klassrummet såg verkligheten ut på ett helt annat sätt – pärmarna funkade inte alls. Om jag däremot hade haft med mig ett vetenskapligt förhållningssätt kunde jag ha problematiserat det jag mötte.

Praktikern Åsa Morberg blev lärarutbildare och skaffade sig en vetenskaplig förankring. Sedan dess har en av hennes käpphästar genom åren i lärarutbildningen varit att koppla ihop studenternas teoretiska utbildning med praktiken.

Och precis som Lars-Åke Kernell lyfter Åsa Morberg fram didaktiken.
– Didaktiken är metodikens vetenskapliga överbyggnad. Det är ofta i didaktiken man plockar upp ledarskapsfrågor, säger hon.

Åsa Morberg berättar att hon aldrig träffat en nyexaminerad lärare som haft problem i klassrummet på grund av för tunn teoretisk utbildning. De hon stött på som haft problem har alla haft det på grund av bristande praktiska kunskaper. Och hon möter fortfarande studenter som gått halva utbildningen men ännu inte fått chansen att stå ensam framför en elevgrupp.
– En nyexaminerad lärare ska vara ”nyckelfärdig”, men så är det ju inte. Man kan bli galen av att det går så långsamt, säger Åsa Morberg som numera är ordförande för Association for Teacher Education in Europe och på inget sätt gett upp om lärarutbildningen.

Där eleverna är socialt­ kompetenta lyckas lärarna mycket bättre med sitt ledarskap.

När vi talas vid är hon på väg till Bryssel och ett möte med den svenska utbildningsministern. Med i väskan ligger boken Becoming a teacher educator av Anja Swennen från Nederländerna, en bok som just handlar om vikten av lärarutbildarnas praktiska erfarenhet.
– Den ska jag visa för Gustav Fridolin, säger hon hoppfullt.

Och möjligen står vi inför en förändring. I Skolkommissionens slutbetänkande som kom i våras efterlystes mer kunskap om klassrumsledarskap och att de teoretiska och praktiska inslagen i lärarutbildningarna behöver knytas närmare varandra. Kort sagt: nya lärare måste bli bättre i sitt ledarskap.

Terje Ogden.

Flera nya böcker om ledarskap i klassrummet har också kommit den senaste tiden. En av dem är Ledarskap i klassen av Terje Ogden, professor i psykologi vid Oslo universitet och forskningschef vid Atferdssenteret Unirand (Norwegian Center for Child Behavioral Development). Han menar att vi länge fokuserat för mycket på den enskilda eleven med individualiserad undervisning, individuella kunskapsplaner och lagt för stor vikt vid elevernas olikheter. Allt detta har skett på gruppens bekostnad.
– Det är viktigt att vi inte bara ser enskilda elever utan ser klassen som en grupp och att den utvecklar en dynamik. Det här samspelet, mellan elever och mellan lärare och elever, är viktigt för lärarna att förstå och även förstå att det är något som de kan påverka.

Oavsett hur krävande en klass är så måste läraren jobba med gruppen och de sociala strukturerna. Det behöver inte handla om ytterligare ett moment som läraren behöver föra in, menar Terje Ogden. Det är mer en fråga om förhållningssätt. Hur man talar till eleverna, hur man svarar på deras frågor, hur man lyckas lösa problem, hur vänlig man är. Att stå i dörren och ta emot, adressera hela klassen innan man tar sig an enskilda elever, komma överens om klassrumsregler.

Och precis som Lars-Åke Kernell är Terje Ogden inne på lärarens förmåga:
– Ledarskap i klassrummet handlar om lärarens kompetens att hålla ordning och skapa arbetsro i samarbete med eleverna.

För det är inte den goda relationen mellan lärare och elever som är målet, hävdar Terje Ogden. Det är däremot en viktig utgångspunkt för att bedriva undervisning. Målet är att eleverna utvecklar en social kompetens, en positiv självbild och ett intresse för sitt fortsatta lärande. På så vis medverkar eleverna till att skapa ett gott ledarskap i klassen och därmed ett gott klassrumsklimat. Det här gäller inte minst i gymnasieskolan där lärare har mindre tid med eleverna än i grundskolan.
– Där eleverna är socialt kompetenta lyckas lärarna mycket bättre med sitt ledarskap. Då kan elevernas och lärarnas roller komplettera varandra på ett bra sätt, säger han.

För att lärare ska få en uppfattning om hur deras ledarskap fungerar behöver de återkoppling, både från elever och lärarkollegor, menar Terje Ogden. Att be eleverna fylla i en anonym enkät är ett bra sätt att få syn på styrkor och brister. Eller att kollegor besöker varandra i klassrummet och gör observationer som man sedan kan diskutera tillsammans.
– Man ska inte överteoretisera lärarnas ledarskap i klassrummet men man måste ta sig tid att reflektera över och diskutera sina färdigheter, hur man gör och hur man kan bli bättre.

Klassiska ledartyper

En av de mest kända ledarskapsteorierna utvecklades på 1930-talet av den tysk-amerikanska professorn i psykologi, Kurt Lewin. Han lyfte fram två typer av ledare:

1 Den auktoritära

Vet bäst, styr hårt, håller distans och rådgör sällan med gruppen.

 

2 Den demokratiska

Gör medarbetarna delaktiga, förväntar sig eget ansvar och hävdar grundläggande värden och gruppens mål.

 

Experiment visade att det demokratiska ledarskapet fungerar bäst, bland annat för att de demokratiskt ledda grupperna presterar bra även när ledaren inte är där, till skillnad mot de auktoritärt ledda grupperna där medlemmarna snabbt slutar tänka själva.

Inom skolan brukar man dessutom tala om ytterligare två ledartyper:

3 Handledaren

Följer verksamheten lite vid sidan, låter eleven söka själv och undviker att stå som förebild. Skapar ofta vilsenhet.

 

4 Coachen

Tar egna och administrerar andras initiativ, förlitar sig på samarbete och formulerar tydligt regler och förväntningar. Skapar tillit och engagemang.

 

Källor: Natur & Kulturs Psykologlexikon samt Lars-Åke Kernell.

Alla artiklar i temat Lärare som leder (8)

ur Lärarförbundets Magasin