Ingår i temat
Fokus: ämnesdidaktik
Läs senare

Experten är inte bästa läraren

Lärare behöver mer ämnesdidaktisk kunskap snarare än fler högskolepoäng i sina ämnen. Det säger författaren och skoldebattören Per Kornhall.

16 Sep 2016

Foto: Eva Lindblad

Blir man en bättre lärare ju mer man vet om sitt ämne? Nej, det är inte självklart. Skolforskaren John Hattie hittade inget sådant samband när han sammanställde internationell forskning i studien Synligt lärande år 2009. Djupet i lärarnas ämneskunskaper hade försumbar påverkan på elevresultaten, enligt studien.

En förklaring kan vara att Hatties statistik byggde på lärare som åtminstone hade grundläggande kunskaper i sitt ämne. Internationellt sett är det ovanligt att lärare undervisar i ett ämne som de inte har någon utbildning i, konstaterar Per Kornhall i sin bok Förstelärare – En handbok.

– Du kan inte undervisa i franska utan kunskaper i språket. Men man har inte sett att elever får bättre resultat ju fler högskolepoäng deras lärare har i sitt ämne, förklarar han.

Vad är det då som är kärnan i den skickliga ämneslärarens kunnande?

Frågar man Per Kornhall, som själv är legitimerad gymnasielektor och tidigare undervisningsråd på Skolverket, så blir svaret den ämnesdidaktiska kunskapen.

– Den är så oerhört mycket viktigare än ämneskunskaperna eftersom undervisning handlar om så mycket mer än att bara presentera fakta.

Det handlar om att förstå vad som händer när man försöker undervisa, enligt Per Kornhall. I den ämnesdidaktiska kunskapen ingår att känna till vad elever har för bakgrundskunskaper och att veta vilka typiska missförstånd som uppstår när elever lär sig ett nytt ämnesinnehåll. Kunskapen om hur man lägger upp en sekvens av lärtillfällen för att fördjupa elevernas förståelse är en annan del av ämnesdidaktiken.

En lärare behöver självklart också allmänpedagogisk kompetens, till exempel kunskaper om ledarskap i klassrummet och metoder för återkoppling. Men det räcker inte för att lyfta elevernas resultat, enligt Per Kornhall. Han hänvisar till de stora studier som har gjorts om fortbildning av lärare, inte minst i USA.

– Det finns en konsensus om att det är avgörande för resultatet av fortbildning att den ligger väldigt nära ämnena, att den är ämnesdidaktiskt specifik. Den typen av fortbildning har visat sig ha störst positiv effekt på elevernas resultat.

Per Kornhall menar också att lärares ämnesdidaktiska kunskaper blir allt mer avgörande ju högre upp i åldrarna eleverna kommer.

– För att skapa förståelse om svåra specialfrågor inom till exempel matematiken är det avgörande hur du lägger upp undervisningen.

Men trots den kunskap som finns om ämnesdidaktikens betydelse så är det fortbildning i det egna ämnet som efterfrågas av de gymnasielärare som Per Kornhall träffar när han är ute och föreläser.

– Jag tror att det är för att gymnasielärare i allmänhet har sett så lite bra ämnesdidaktisk fortbildning.

Han är även kritisk till ämnesdidaktiken inom lärarutbildningen. Utbildningen har blivit allt för teoretisk och den konkreta ämnesdidaktiken lyser ofta med sin frånvaro, enligt honom. Framför allt saknas metodiken som han menar har blivit ett fult ord på utbildningen.

– Det är besvärande för lärarutbildningen att så många av dem som går ut uppfattar att de inte har fått verktyg för att undervisa.

Samtidigt tycker han att det finns skäl att se ljust på framtiden.

– En av de saker som Jan Björklund gjorde bra var att inrätta forskarskolor i ämnesdidaktik. Nu har vi rätt många doktorer och doktorander i ämnesdidaktik. Det fanns nästan inga om vi går tillbaka tio år i tiden. 

ur Lärarförbundets Magasin