Läs senare

Eleverna sätter spår i huden

Jag ♥ ämnetMåleriläraren Satu Piirainen har tatuerat sig med två av sina avgångsklasser.
– Årets treor kommer också vilja göra en.
Motivet? Pensel och roller, så klart!

av Per Hagström
15 Sep 2017
15 Sep 2017
Eleverna sätter spår i huden
Klasstatuering. Fjolårets treor firade examen med en gemensam tatuering och fick läraren Satu Piirainen med på tåget. Från vänster: Mikaela Svensson, Satu Piirainen, Markus Johansson och Moa Andersson. Foto: Nicke Johansson

Vissa årgångar bleknar snabbt i lärarminnet. Andra gör bestående intryck. Satu Piirainen kommer aldrig glömma målarklassen som tog studenten 2011. Hon bär nämligen deras klasstatuering på underarmen – en pensel med examensåret på skaftet.
– Den påminner mig om glädjen, värmen och sammanhållningen som fanns i den klassen. De hade en väldigt fin gemenskap, minns hon.

Och ur gemenskapen föddes idén om en klass­tatuering. Eleverna ville fira att de snart var färdiga genom att tatuera sig tillsammans. ”Kan ni väl göra”, tyckte Satu Piirainen. Men eleverna ville ha mer än hennes godkännande. De ville att hon skulle vara med. Hon var ju ändå deras målerilärare och mentor.
– Det lät som en rolig idé så jag hakade på.

De började spåna på ett lämpligt motiv och fastnade för en pensel som en klassisk symbol för yrket. Satu Piirainens sambo gjorde skissen som de sedan tog med till tatueraren och förverkligade.

För Satu Piirainen blev tatueringen också ett uttryck för hennes dubbla yrkesidentiteter.
– Jag har ju två fantastiska yrken som målare och lärare.

Satu Piirainen. Foto: Nicke Johansson

Satu Piirainen jobbar på Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan. Hon var själv målarelev på skolan på 1980-talet. Efter studenten jobbade hon som målare i många år och trivdes väldigt bra med det. Hon gillade att hela tiden flytta till nya arbetsplatser så som målare gör och att träffa många människor.
– Och så får man så mycket uppskattning när man gör fint hemma hos folk, förklarar hon.

Men för tio år sedan blev det ändå ett kursbyte i karriären. Hon halkade in i skolans värld ”på ett bananskal”, som hon själv uttrycker det.
– Det var inte alls meningen. Jag skulle bara in och vikariera ett år här på skolan.

Men den dåvarande rektor såg en lärartalang i henne.
– Hon tyckte att jag passade för det här jobbet och uppmanade mig att läsa in pedagogiken så att jag kunde fortsätta.

Kontakten med eleverna gav också mersmak.
– Jag älskar att jobba med ungdomar och efter hand förstod jag att de tyckte om mig som lärare. De brukar säga att de trivs och har roligt här hos mig.

Hon har inte släppt målaryrket helt utan brukar sommarjobba på olika måleriföretag – inte sällan med gamla elever som kollegor.
– Det är viktigt att hålla sig à jour med vad som händer ute i verkligheten när man undervisar i ett praktiskt ämne, tycker hon.

Men på höstarna återvänder hon till skolan och lärarjobbet. Och för tre år sedan dök det upp en ny klass målarelever som hade mycket gemensamt med 2011:orna. De var få – bara sju stycken när de började ettan och sista terminen i trean återstod blott fyra. Men det var ett sammansvetsat litet gäng och de ville ha en klasstatuering precis som sina föregångare. Så i våras fick penseln på Satu Piirainens arm sällskap av en streckgubbe med roller och färgburk.
– En av killarna i klassen hade ingen tatuering sedan tidigare och han hade bestämt sig för att hans första tatuering skulle vara en streckgubbe.

Den lokala tatueraren fick i uppdrag att ta fram en skiss och det blev en glad gubbe med målarattiraljer.
– Eleverna tyckte att den blev kanon och en eftermiddag efter skolan gick vi i samlad trupp och tatuerade oss allihop.

Stolta och nytatuerade firade de med en fika på stan efteråt.
– Det var ingen som ångrade sig. Alla var jättenöjda.

Mycket talar för att det blir en ny tatuering för Satu Piirainen detta läsår. De nya treorna har pratat om en klasstatuering ända sedan tvåan.
– Det kommer bli svårt att säga nej, konstaterar hon.

Hon har nästan femton år kvar till pensionen så det lär bli trångt på kroppen om trenden håller i sig.
– Ja, mina vänner tittar på mig och säger att min arm kommer att bli full.

Alla artiklar i temat Ämnet närmast hjärtat (8)

ur Lärarförbundets Magasin