Läs senare

Drömmen om idealeleven

ForskningEn gymnasieelev ska vara konkurrenskraftig. Det är den viktigaste egenskapen för att kunna bli en vinnare i vuxenlivet. Det visar Maria Ternings avhandling, där hon studerat politiska texter om skolan.

av Maria Ramnehill
09 Dec 2016
09 Dec 2016

illforksningDet har alltid funnits föreställningar i samhället om vilken typ av individer elever ska uppfostras och utvecklas till med hjälp av skolan. Långt tillbaka i tiden kunde det handla om att forma goda kristna eller demokratiskt medvetna medborgare. Men hur ser vår bild av drömeleven ut i dag? Hur har den förändrats och vilka är vinnarna och förlorarna? Det är några av de huvudsakliga frågeställningarna i Maria Ternings avhandling Myter om gymnasieeleven.

– Jag är intresserad av vilka föreställningar om eleven som dominerar under den här perioden. Och av hur olika idéer om eleven kan påverka utformningen av skolan och gymnasieelevens utrymme att styra över sitt eget liv, säger hon.

Svaren söks genom analyser av olika typer av politiska texter skrivna mellan 1990 och 2009. Exempelvis propositioner, offentliga utredningar och partipolitiska inlagor.

Vem?

Maria Terning arbetar på institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet och undervisar på ämneslärarprogrammet och yrkeslärarprogrammet.

Vad?

Avhandlingen Myter om gymnasieeleven – En diskursteoretisk studie av dominerande subjektspositioner i politiska texter 1990–2009. Stockholms universitet.

Hur?

Maria Terning har undersökt vilka föreställningar om eleven som framträder i politiska texter mellan åren 1990 och 2009.

– Man kan säga att det konstrueras och byggs önskvärda identiteter hos elever i de här texterna. Dels beskriver de vilka egenskaper och förmågor eleven ska ha, dels hur de ska utvecklas i skolan för att bli något specifikt när de går ut i arbetslivet.

Maria Terning har hittat tre föreställningar om gymnasieeleven som dominerar under olika perioder; ”tre myter om gymnasieeleven”, som avhandlingens titel antyder.

Den första myten, mellan åren 1990 och 1998, bygger på föreställningen om att alla elever har en inneboende kreativitet i form av företagsamhet och konkurrenskraft. Eleven ska vara självständig och modig med siktet inställt på att komma in på de bästa högskolorna. Målet är att starta företag och bidra till den ekonomiska tillväxten.

– Utgångspunkten är att alla har en kreativ förmåga, men ansvaret ligger hos individen själv. De som inte lyckas att utveckla den förmågan förväntas välja yrkesförberedande program, säger Maria Terning och konstaterar att de studerade texterna ger ett sken av att eleven ska kunna välja hur den vill vara och vilken samhällsgrupp den vill tillhöra.

Den andra myten, som dominerar mellan åren 1999 och 2005, utgår från en föreställning om att eleven formas av sociala, kulturella och ekonomiska uppväxtvillkor, och att det är de förutsättningarna som styr vad eleven kan bli. Samtidigt anses det vara viktigt att skolan ansvarar för att kompensera de sociala skillnaderna. Och att eleven är villig att förändra sig i linje med vad som ses som det ideala.

– Även här är konkurrenskraft viktig och det som styr vilka positioner eleven kan få. De som är duktiga har i uppgift att skapa ett samhälle som ska kompensera dem som inte är så duktiga.

Enligt den sista myten, som sträcker sig mellan åren 2006 och 2009, är varje elev unik och har en specifik fallenhet. Eleven är antingen teoretiskt eller praktiskt lagd.

Konkurrenskraften är återigen central. Men nu handlar den om att motsvara det som krävs för att bli så antagningsbar eller anställningsbar som möjligt, beroende på om det är yrkeseleven eller högskoleeleven man talar om.

Maria Terning tror att myten om eleven som antingen teoretisk eller praktisk fortfarande är dominerande, vilket hon har upplevt under sin tid som lärare på yrkesprogram och utbildare på yrkes­lärarprogram. Hon drar också slutsatsen att de föreställningar om eleven som framkommer i texterna som hon studerat till stor del bygger på nyliberala idéer, med fokus på konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt. Och att de idéerna påverkar och styr över det som uppfattas som syftet med gymnasieskolan.

– Det här synsättet kallar jag för ”en social fantasi”, alltså att vi inte kan förstå att det finns ett samhälle som skulle kunna styras på ett annat sätt än från ett marknadsekonomiskt sätt att tänka, vilket begränsar många elever att forma sitt eget liv.

ur Lärarförbundets Magasin