Ingår i temat
Lärare som leder
Läs senare

De satsar på eget ledarlyft

LedarskapI Norrköping vässar alla gymnasie­lärare ledarskapet. Att analysera sitt eget beteende är både utmanande och utvecklande.

av Enikö Koch
13 Dec 2017
13 Dec 2017

De Geergymnasiets aula är fullsatt av gymnasie­lärare. I dag är det inte de som är ledare. I stället får de vara elever och lyssnar nu uppmärksamt på Marcus Samuelsson, forskare vid Högskolan Väst, som de senaste åren fördjupat sig i ämnet ledarskap i klassrummet. Det här är ett av flera moment i lärarnas kompetensutveckling inom området ”ledarskap och mentorskap” som de ägnar många timmar åt det här läsåret, precis som kollegorna vid alla Norrköpings gymnasieskolor.

Om läraren är tydlig från första stund, första dagen, så är det inga problem att göra olika.

Marcus Samuelsson ställer en fråga till publiken om vilka situationer som kan uppkomma i klassrummet som prövar ledarskapet. Flera händer åker upp i luften och läraren som får ordet säger:
– Om eleverna har tolv kurser möter de lärare med tolv olika förhållningssätt. Som ett exempel, det här med mat på lektionerna. Vi ser olika på det. Hos mig får de äta, hos min närmaste kollega får de inte det.

Flera kollegor runt om i rummet nickar med, viskar till varandra. Marcus Samuelsson märker engagemanget och låter flera komma till tals. Sedan svarar han:
– Om läraren är tydlig från första stund, första dagen, så är det inga problem att göra olika. Elever uppskattar variation mer än likformighet. De lär sig, även om de kanske testar först. Men sedan anpassar de sig.

Ivo Riiga.

Efter avslutad föreläsning är det paus inför nästa pass: en datorsimulering för utveckling av lärares ledarskap. Men först ställer sig lärarna i skolans foajé och småpratar över pausfikat.

Ivo Riiga har just fyllt på sin kopp och pustar ut lite. Han har varit lärare i 27 år, och den långa erfarenheten gör att mycket sitter i ryggmärgen, berättar han. Det går olika trender i det här med ledarskap i klassrummet också.
– Det handlar om en tidsanda. Och nu börjar det vända igen. Nu ska vi vara mer auktoritativa, men det har jag nog tyckt hela tiden, konstaterar han med ett leende.

Aktoritativt ska dock inte blandas ihop med auktoritärt, påpekar han. Man ska ta kommandot och vara ledare, men inte på ett maktfullkomligt och straffande sätt.
– Jag är nog rätt strikt och korrigerande. Har höga förväntningar på mina elever. Men jag berömmer dem mycket också. Försöker vara hjälpsam och ge dem inflytande.

Vilka utmaningar ser du för ditt ledarskap?
– Att hinna med alla elever och uppmärksamma dem, stötta dem på ett sätt som fungerar bra för dem. I vissa klasser har vi 32 elever. Då är det svårt …

Efter fikapausen samlas lärarna i aulan igen för att få instruktioner om nästa punkt i programmet: datorsimuleringen. Två och två går de iväg till egna rum och kopplar upp sig mot ett program via en länk.

Detta visar simuleringen

När simuleringen är klar får läraren ett diagram som visar vilken ledarstil, eller blandning av stilar, som hen har.

De fyra ledarstilarna:

  • Auktoritär
    Läraren styr med järnhand utan inflytande från eleverna.
  • Auktoritativ
    Läraren leder med en fast struktur som eleverna är delaktiga i.
  • Demokratisk
    Läraren delar beslutsfattandet med eleverna som på så sätt får stort inflytande.
  • Låt gå
    Läraren förmår inte leda utan följer i stället eleverna – som blir de styrande.

Källa: Marcus Samuelsson

Therese Retzman sätter sig tillrätta bakom skärmen, bredvid kollegan Marie Hellström. Nu ska de diskutera sig fram genom de olika situationerna som uppstår med de fiktiva eleverna. Beroende på vilka val de gör utvecklas scenariot på olika sätt. Varje val kan ångras och väljas om. På slutet kommer de att få reda på om de är ”demokratiska”, ”auktoritativa”, ”auktoritära” eller ”låt gå”-ledare, eller vilken kombination av dessa, utifrån sina val.

Berättelsen på skärmen handlar om en morgon när två elever kommer för sent till klassen. Lärarrösten frågar:
– Har någon av er sett Philip och Oliver i dag?

En elev svarar:
– Det här är första lektionen, vi har inte sett dem.

Therese Retzman och Marie Hellström tittar uppmärksamt på alternativen de kan välja på:
– Då väljer vi att fråga om de har snappat med dem.

Så rullar lektionen vidare, lärarrösten säger:
– Nåväl, dags att starta upp lektionen. I dag ska vi jobba enskilt, precis som vi bestämde i början av arbetsområdet.

Daniel, en elevröst, frågar:
– Måste vi arbeta enskilt i dag igen?

Så ställs lärarna återigen inför fyra val och måste fundera. De tycker inte att något av alternativen riktigt matchar med det de själva skulle göra, men det blir en engagerad diskussion. De skrattar också mycket under övningen, både av igenkänning och när det bara går alldeles galet för läraren på skärmen.
– Men vad hände nu då? Nu måste vi tillbaka för att göra ett annat val.

Prövar ledarskapet. Forskaren Marcus Samuelsson låter lärarna testa sitt agerande i olika situationer genom en simulator. Foto: Magnus Andersson

När simuleringen är klar, och den fiktiva läraren på skärmen har fått ordning i klassrummet till slut, får Therese Retzman och Marie Hellström reda på sina ledaregenskaper. De är främst demokratiska och auktoritativa. Auktoritära är de nästan inte alls, men de har en del ”låt gå”-attityd. Resultatet förvånar inte Therese Retzman. Hon är lite fundersam över huruvida programmet egentligen passade gymnasielärare, eftersom frågorna var anpassade till situationer som är vanligare med yngre elever. Men det var ändå givande att diskutera med en kollega och märka av olikheterna i valen, tycker hon.
– Vi pratar om att det ska vara så likriktat, men vi måste också vara individer vi lärare. Vi ska absolut ha en gemensam grundsyn kring våra elever och vår värdegrund, men vi kan vara ledare på olika sätt.

Det uppstår alltid situationer som man kanske inte hanterar på bästa sätt, och då kan det vara bra att ha kollegor att bolla med. Kanske skulle hon vara med på kollegans lektion någon gång också för att få lite input?
– Jag skulle absolut kunna ta emot tips från andra och prova något som jag inte gjort förut.

Therese Retzman beskriver sig själv som en tydlig ledare som ger eleverna klara direktiv kring vad som gäller och förväntas.
– Jag har några få regler men de är jätteviktiga. Jag är tydlig med vad som ska göras och varför det ska göras. Och då uppstår problemet att det kan upplevas auktoritärt.

Vissa elever tycker nog att hon är dominant eller kräver orimliga saker. Kanske är några också rädda för att närma sig henne, funderar Therese Retzman. Det försöker hon möta genom enskilda samtal med elever som hon upplever svårigheter i kommunikationen med.
– Och är det så att jag gör fel någon gång kan jag be klassen, eller eleven, om ursäkt. Det är också ett tecken på att jag inte är auktoritär. Jag kan visa att jag också kan göra fel.

Magnus Johansson.

Även om ledarskapet är nära kopplat till lärarens personlighet, behöver det anpassas både till elevgrupp och situation. Och även ämnet, påpekar Therese Retzman.
– Det är stor skillnad på hur man är som ledare i klasser där eleverna undervisas i ett teoretiskt ämne och ska sitta på sina platser, eller i yrkesämnen där det kan bli ett mer varierat upplägg på lektionen.

När passet med datorsimuleringen närmar sig slutet kommer rektor Marie-Louise Adams in i rummet. Hon har varit runt hos de olika lärarparen som sitter utspridda för att snappa upp hur det går. Fler grupper har tyckt att programmet inte riktigt är anpassat till gymnasielärare, men det har ändå blivit en källa till många livliga diskussioner.

Marie-Louise Adams hoppas att satsningen på kompetensutveckling i ledarskap och mentorskap ska leda till att både lärare och elever hanterar vardagen lättare.
– Det kan vara 32 elever med olika funktionsvariationer som behöver fungera tillsammans i samma klassrum. Det ställer höga krav på lärarna. Jag hoppas att de blir stärkta i sin yrkesroll och i sitt möte med eleverna om de får arbeta mer med grupprocesser och motiverande samtal, säger hon.

Lärarna ska strax samlas i aulan igen för att avsluta dagen. Specialläraren Magnus Johansson tycker att dagen sammantaget har varit givande. Även om han har många års erfarenhet av att vara ämneslärare och speciallärare kan det vara bra att reflektera kring sitt ledarskap.

Vad tar du med dig från dagen?
– En sak är att jag gör många val hela tiden. Från att dörren går upp till att den slår igen. Jag kanske kan vara mer uppmärksam på vilka val jag gör.

Alla artiklar i temat Lärare som leder (8)

ur Lärarförbundets Magasin