Läs senare

De lägger krutet på ämneslaget

Jag ♥ ämnetSom forum för konkreta undervisningsfrågor är ämneslaget svårslaget. Det anser lärarna i naturkunskap vid Björknäsgymnasiet.

av Per Hagström
15 Sep 2017
15 Sep 2017
De lägger krutet på ämneslaget
Spelhåla. Ett pedagogiskt brädspel om biokemi. Kan det vara något? Ämneslaget i naturkunskap testar. Från vänster: Lena Sellin Öberg, Erika Sundelin (med ryggen mot), Ulrika Pettersson, Monica Henriksson och Eva Jansson (med ryggen mot). Foto: Tomas Bergman

Det kallas för Naturvetenskapliga biblioteket men ska man vara ärlig liknar det mest ett överbelamrat förråd. Här har generationer av lärare proppat in gamla böcker, uppstoppade fåglar, labbutrustning och lektionsmaterial. Möblemanget består av vrakgods från vitt skilda epoker och domineras av en monstruös hörnsoffa i skinn. Den utgör basen för ett av de mest aktiva ämneslagen på Björknäsgymnasiet i Boden.

Man hamnar rakt i det didaktiska. Hur ska vi få eleverna att förstå proteinsyntesen?

Det är här som skolans lärare i naturkunskap träffas varje torsdag för att diskutera ämnesdidaktiska knivigheter – om nu inte mötestiden äts upp av akuta praktiska frågor. Den här torsdagen måste lärarna först avhandla utslitna kursböcker och krånglande gasolbrännare innan de kan komma in på rena undervisningsfrågor.

Dagens didaktiska nöt är hur mycket man egentligen kan ”tv-kocka” laborationer. Det handlar specifikt om laborationen ”Vem är tjuven?” där eleverna ska analysera dna-spår från en fiktiv brottsplats. Tv-kocka är kemilärarslang och betyder att läraren gör de mer tidsödande momenten i förväg för att laborationen ska rymmas inom ett lektionspass. Ofta är det oproblematiskt men det finns förstås en gräns för hur mycket man kan ta bort om eleverna ska förstå hela processen.
– När vi kör ”Vem är tjuven?” spelar det ingen roll att vi inte gör vartenda laborativt moment. Det viktiga är att de får klippa i dna:t, anser läraren Erika Sundelin.
– Ja, jag brukar ta fram färdig gel för man hinner inte med att köra en elektrofores. Det måste bli tid över för att analysera resultatet, instämmer kollegan Monica Henriksson.

Vissa av ämneslagen på Björnknäsgymnasiet lever en tynande tillvaro. Men lärarna i naturkunskap har utökat sitt kollegiala samarbete genom att delta i NT-lyftet – en fortbildningssatsning för lärare i naturvetenskapliga ämnen och teknik som Skolverket står bakom.
– För den krassa undervisningen är det så oerhört viktigt att vi har tid vikt för ämneslaget, tycker Monica Henriksson.

Erika Sundelin håller med.
– Man hamnar rakt i det didaktiska. Hur ska vi få eleverna att förstå proteinsyntesen? Jag gör gärna ett temaarbete tillsammans med svenskläraren. Men det driver inte ämnesdidaktiken på samma sätt.

Vill ses ofta. Naturkunskapslärarna Lena Sellin Öberg, Ulrika Pettersson och Monica Henriksson tycker inte att ämneslagsmötena räcker utan träffas även inom NT-lyftet. Foto: Tomas Bergman

De tycker att de har lagom mycket tid för möten med programarbetslaget. Men tiden för ämneslaget är snålt tilltagen, upplever de. Därför har träffarna inom NT-lyftet blivit ett viktigt komplement. Problemet är att merparten av träffarna måste ske på deras för- och efterarbetstid.
– Det är inte riktigt rättvist. Vi gör något extra men kompenseras bara till en liten del i timmar, kronor och ören, säger Erika Sundelin.

Belöningen är i stället egen utveckling och personlig tillfredsställelse, vilket hon samtidigt medger är ”ett typiskt idiotiskt lärarresonemang”.

Ämneslaget var en gång i tiden gymnasielärarens självklara hemvist. Monica Henriksson minns hur det var 1986 när hon tog examen.
– I början var det bara ämneslaget som gällde men efter hand blev det viktigare att träffas i programarbetslaget.

Fördelningen av arbetsrummen har följt samma trend.
– Numera ska man sitta programlagsvis medan det förut alltid var efter ämnen.

Trender är en sak men vad säger forskningen? Vilka kollegor ska man samarbeta med om man vill få maximal effekt på sin undervisning? De som har samma elever eller de som har samma ämne? Både och är förstås det enkla svaret. Men var ska läraren satsa mest tid och kraft?

I boken Skola på vetenskaplig grund ifrågasätter författarna Andreas Ryve, Kirsti Hemmi och Per Kornhall vad de kallar för arbetslagstrenden, alltså en tendens inom svensk skola att betona arbetslagens roll på bekostnad av ämneslagen. Det är en förskjutning som enligt författarna har genomförts trots starkt motstånd från många lärare, inte minst från lärare i högre stadier. Dessutom är det en utveckling som går stick i stäv med forskningen, enligt dem. Det finns nämligen studier som visar att specifikt ämnesinriktad fortbildning är mest effektiv och att det är viktigt för lärare att kunna ”diskutera och utveckla ämnesspecifika skickligheter och kunskaper”.

Samtidigt finns det starka förespråkare för att lärare främst ska samarbeta i arbetslag. Egil Gry, gymnasiechef för Hulebäcksgymnasiet i Härryda, är en av dem. Han ser betoningen av arbetslaget som en logisk konsekvens av den kursutformade gymnasieskolan.
– Med så många olika kurser behöver lärarna i olika ämnen arbeta tillsammans. Kurserna måste färga av sig på varandra för att utbildningen ska kännas som en sammanhållen helhet för eleverna.

Därför är lärarna på Hulebäcksgymnasiet organiserade efter vilket program de undervisar på.
– Ämneskonferenser förekommer också men lärarna tillbringar mest tid med arbetslaget, förklarar Egil Gry.

Han uppskattar att de har ämneskonferenser ungefär 15 timmar per läsår, jämfört med 80 timmar i det programbaserade arbetslaget. Och han upplever att lärargrupper med blandade ämneskompetenser blir mer dynamiska.
– Om man sätter ihop 15 mattenördar i en grupp så blir det lätt lite fyrkantigt. I en blandad grupp får du en atmosfär som gynnar alla.

Lärare i ett visst ämne har sin ämneskompetens gemensamt men när det gäller metod och pedagogik har de lika stort utbyte av lärare i andra ämnen, enligt Egil Gry.
– Då kan fysikläraren lära sig av idrottsläraren eller språkläraren och vice versa.

Riskerar inte ämnesdidaktiken att hamna i skymundan då?
– Om man ska generalisera tror jag att tanken om att lärare ska fördjupa sig i sitt ämne främst gynnar de duktigaste eleverna som strävar mot spetskompetens i det ämnet.

Ulf Blossing. Foto: Torsten Arpi

Varför då?
– För en elev med särskilda behov är det viktigare att lärare i olika ämnen samarbetar kring eleven och lyssnar av varandras metoder.

Enligt Ulf Blossing, docent i pedagogik vid Göteborgs universitet, finns det ingen forskning som visar att framgångsrika skolor satsar på ämneslag framför arbetslag eller tvärtom.
– Det de framgångsrika skolorna har gemensamt är att de har en rik kommunikation mellan lärare i olika grupper om hur undervisningen på skolan ska utvecklas.

Skolor där ansvaret för att utveckla undervisningen ligger helt på den enskilda läraren hamnar däremot ofta i en negativ spiral med sjunkande resultat och täta rektorsbyten.

Ulf Blossing tycker inte att man ska ställa just ämneslag mot arbetslag som om det vore de enda alternativen. Skolor kan behöva kollegialt samarbete i fler konstellationer än så. Om ämneslaget utgår från ämnesperspektivet och programlaget från elevperspektivet så behöver till exempel läroplansperspektivet eller det övergripande skolperspektivet diskuteras i andra grupperingar.

Ämneslagsmötet på Björknäsgymnasiet lider mot sitt slut. Sista punkten är ett nytt pedagogiskt brädspel på temat biokemi som Erika Sundelin ska demonstrera för kollegorna. Det är ett slags bingo där man spelar på aminosyror. Den som får ihop tillräckligt många för att bilda ett protein vinner.
– Det här kan nog vara ett bra sätt för eleverna att nöta in begreppen, tror Erika Sundelin.

Tyvärr hinner de inte testa spelet.
– Vi får väl träffas över ett glas vin och spela igenom det här ordentligt någon kväll, skämtar kollegan Lena Sellin Öberg innan de skiljs åt.

Vad är viktigast för din undervisning – arbetslaget eller ämneslaget?

Ann-Christine Norman, lärare i svenska som andraspråk på Björknäsgymnasiet:
– För mig är det tveklöst ämneslaget för det är där man kan diskutera kursplanen, metodiken och samverka för en rättssäker bedömning i ämnet.

Hur borde tiden fördelas tycker du?
– Jag tycker att vi skulle kunna ha ett arbetslagsmöte i månaden och två i ämneslaget. I dag är fördelningen ungefär hälften/hälften.

 

Anna Lindmark, vård­lärare och specialpedagog på Björknäsgymnasiet:
– Jag vill inte säga att det ena är viktigare än det andra. I ämneslaget har vi större kunskap om varandras kurser men i arbetslaget får vi in kollegor med ett utifrånperspektiv och det kan vara bra för att undvika hemmablindhet.

Är det något du skulle vilja ha mer av?
– Jag tycker vi ses lite för sällan i programarbetslaget. Jag har arbetsrum med tre ämneskollegor så jag får mycket av diskussionen kring ämnet genom informella möten.

 

Katarina Nooij, lärare i svenska och engelska på Björknäsgymnasiet:
– Ämneslaget är nog viktigast för min undervisning. Där kan man jämföra olika uppgifter och hjälpas åt att bedöma. Tyvärr är det sämre uppslutning på mötena i ämneslaget än i arbetslaget.

Vad beror det på tror du?
– I arbetslaget finns mina närmaste kollegor som jag sitter tillsammans med, fikar med och som jag inte vill svika. Det är också där vi planerar hela tillvaron kring eleverna på programmet.

Alla artiklar i temat Ämnet närmast hjärtat (8)

ur Lärarförbundets Magasin