Läs senare

De bygger upp självförtroendet

ReportageSvetsa och snickra, och mellan varven plugga matte, engelska och svenska. Med flexibelt schema och mycket praktiskt arbete får eleverna tillbaka tron på sig själva.

De bygger upp självförtroendet
Framtidstro. Moise Elambi hoppas få jobb som svetsare efter studenten i vår. Foto: Andreas Nilsson

Ett lysande gnistregn, bränd doft, öronbedövande maskingnissel. Snart 20-åriga Moise Elambi står högt upp på en byggställning och svetsar ihop bordläggningsplåtar på en långkölad segelbåt av stål.
– Du måste ha öronproppar här inne, förmanar han mig och återgår till arbetet.

När jag fick veta att jag hade både adhd och dyslexi fattade jag varför allt varit en sådan röra.

Ja, att den här skolan heter På rätt köl är en ordlek som handlar både om eleverna och om att stora delar av utbildningen kretsar kring båtbyggande. Det här skrovet har de jobbat på i fyra och ett halvt år nu, och det tar antagligen två år till innan den sextio fot långa och tjugofem ton tunga båten kan sjösättas och göra sin jungfrutur i Umeå skärgård.
– Då bjuder vi in alla elever som varit med och byggt den, säger läraren Nils Holm.

I en annan del av lokalerna – ett före detta slakteri – står Andreas Nygren, 18, och skär ett myggnät i remsor som han häftar fast på hålslagna furuplankor. De hör till vindsventilationen på det arkitektritade, osymmetriska Attefallshus som han och hans skolkamrater började bygga på för tre år sedan, och som snart ska ut till försäljning.

Och i fikarummet sitter Samuel Falk, 18, och läser en artikel om Sveriges politiska system, en SO-uppgift han fått på den andra gymnasieskola där han tillbringar två halvdagar i veckan.

Gör skillnad. ”Det är tillfredsställande att se de här ungdomarna börja må bra”, säger Harry Ölmhagen. Här instruerar han Anton Söderlind. Foto: Andreas Nilsson

På rätt köl i Umeå är en gymnasieutbildning med koppling till yrkesintroduktionsprogrammet. Den startades 2010 av Nils Holm och Harry Ölmhagen, i en ambition att fånga upp personer i gymnasieåldern som inte klarat ”vanliga” skolan.
– Det handlar om rättvisa. Vi måste ha en skola i Sverige som kan möta alla elever, säger Nils Holm.

Han går fram till en whiteboard och ritar en glad smiley. Så drar han en nedåtgående linje och längst ner en ledsen smiley. På rätt köl vänder sig till ungdomar som upplevt sin skolgång just så, förklarar han. Ungdomar som inte fixar det fyrkantiga ramverk som skolgången oftast bygger på.
– Det är människor som är hur kreativa som helst men som inte passar in i systemet. Vi vill bryta mönstret genom att sätta eleverna i centrum och genom att bygga undervisningen kring ett yrkesnära projekt, så att de vill vara här.

Drivs som förening

På rätt köl är en gymnasieutbildning med koppling till yrkesintroduktionsprogrammet. Nils Holm och Harry Ölmhagen är än så länge anställda av På rätt köl, som är en så kallad allmännyttig förening, som samverkar med Umeå kommun, Umeå universitet och privata aktörer.

Verksamheten finansieras av Umeå kommun tillsammans med sponsorer som bland annat ställer upp med gratis spetskompetens och låga priser på ritningar, material och maskiner. I samband med att utbildningen utökas med andra yrkesinriktningar kommer Nils Holm och Harry Ölmhagen att bli anställda direkt av Umeå kommun.

På rätt köl är en treårig, men årskurslös utbildning. Som mest har här gått femton elever samtidigt.

Vilket de vill. Enligt Nils Holm har eleverna som kommer hit haft i snitt 80 procents frånvaro i grundskolan.
– Det har vi vänt till i snitt 80 procents närvaro. En del har 100 procent.

Det finns inga fasta scheman eller klockslag, utom 11.00, då det är lunch. Och onsdagar, då en engelsklärare kommer hit och har lektioner. I övrigt handlar det om ett växelspel mellan teoretiska studier och praktiskt arbete, som i stor utsträckning styrs av elevernas mående och förmåga.
– Alla lektioner är förstås lärarledda. Men vi lärare är ju till för eleverna, inte tvärtom. Och av den här målgruppen kan man inte förvänta sig att de alltid är redo för undervisning. Så det är vårt ansvar som lärare att hitta vägar som funkar för dem. Kan de inte mellan 9 och 15 kanske de kan 21.30, det måste vi vara beredda på, säger Nils Holm.

På samma sätt resonerar han och Harry Ölmhagen i fråga om att eleverna är olika gamla och befinner sig på olika kunskapsnivå – genom individanpassad undervisning fungerar det.

Att behöva vara så flexibel i sin yrkesroll ser han inte som minsta problem, snarare tvärtom:
– Det skapar en spännande miljö, där ingen dag är den andra lik. Och som självstyrande enhet har vi ju ansvar för resultaten, så om vi inte levererar kommer varken finansiärer eller elever att vilja vara med oss.

De följer ämnesplanerna för industritekniska programmet respektive bygg- och anläggningsprogrammet, och utför såväl muntliga som skriftliga examinationer, samt validering av det praktiska arbetet.
– Men inte i grupp, utan individuellt, säger Nils Holm.

Han är byggingenjör, omskolad till lärare i NO, matte och teknik, medan Harry Ölmhagen hade arbetat i stålindustrin innan han blev lärare i matematik och musik. Båda hade jobbat som speciallärare i många år när idén om På rätt köl föddes, utifrån ett möte mellan Nils Holm och en 16-årig tjej.
– Hon hade tappat tron på framtiden. ”Man skulle ha en båt, så att man bara kunde segla i väg”, sa hon.

En drömbild som Nils Holm gick i gång på. Han började skissa på en gymnasielinje med båtbyggeri, tillsammans med Harry Ölmhagen.
– Lägligt nog hade Umeå kommun just då en social investeringsfond som ville skapa nytänk kring den här målgruppen.

Grundare. Nils Holm och Harry Ölmhagen kläckte idén om På rätt köl när de jobbade som speciallärare. Foto: Andreas Nilsson

Dessutom kom Nils Holm i kontakt med en rad olika företag som gick med som medfinansiärer. Efter en treårig förstudie kunde programmet dra i gång 2010. Att varken Nils Holm eller Harry Ölmhagen hade erfarenhet av att bygga båtar såg de som ett plus.
– Då måste vi lösa saker tillsammans med eleverna. Och att det är ett riktigt svårt projekt triggar oss alla, säger Nils Holm och påpekar att utbildningen följer svensk verkstadsstandard och byggnormer.

Han och Harry Ölmhagen undervisar i matematik och svenska, samt i den teori som ingår i karaktärsämnena, som materiallära, byggteknik, konstruktion och så vidare. Harry Ölmhagen har behörighet både som gymnasielärare och svetsinstruktör.
– Och även om vi inte har formell utbildning som speciallärare har vi den praktiska kompetensen genom vår långa erfarenhet, säger Nils Holm.

De sju ungdomar som går här i år var alltså sådana elever, som i grundskolan tillbringade mer tid utanför klassrummen än i dem.
– Jag gick inte på lektionerna över huvud taget, säger Anton Söderlind, som egentligen skulle ha gått i nian nu, men sökte sig hit i ett sista försök att få betyg som ger honom gymnasiebehörighet.

Han vill nämligen bli grävmaskinist och här har det plötsligt lossnat för honom. Nu har han goda chanser att komma in på bygg- och anläggningsprogrammet, med inriktning entreprenadmaskiner, till hösten.

På rätt köl tar alltså emot även niondeklassare som behöver få ordning på sin skolgång. Vilket Anton Söderlind känner att han fått här.
– Det gäller att hitta vägarna förbi det svåra – då blir det plötsligt hur enkelt som helst. Jag hatade att skriva när jag kom hit, men förra veckan skrev jag en och en halv A4 utan problem, säger han.

Flera av eleverna har en adhd-diagnos eller liknande funktionsvariationer.
– Adhd står högt på listan över meriter för att komma in här, säger Harry Ölmhagen och påpekar att människor med adhd ofta är kreativa.
– Det gillar vi!

I grundskolan, däremot, kan diagnosen bli en ursäkt för att inte anstränga sig, konstaterar Anton Söderlind. Samtidigt tycker både han och de andra att det är viktigt att ha fått en diagnos.
– När jag fick veta att jag hade både adhd och dyslexi fattade jag varför allt varit en sådan röra, säger klasskompisen Andreas Nygren, som säger att adhd:n också ger honom massor av energi.

Här i skolan får han utlopp för den genom det praktiska arbetet i verkstaden.
– Då orkar man sitta och plugga teori också.

Att han själv får välja när han gör de passen och hur långa de ska vara, har hjälpt honom att få upp betygen.

Nils Holm förklarar det med att På rätt köls undervisningsmetoder bygger upp elevernas självförtroende.
– Då dämpas ångesten över teorin, så att killar som Andreas så sakteliga inser att de klarar den också. Som en person sa: ”På rätt köl bygger upp unga människors stolthetskonto, tidigare har de bara fyllt på skamkontot.”

När Andreas Nygren sökte hit var det med ambitionen att bli snickare. Men nu har han insett att han vill satsa på sitt andra stora intresse: jordbruk.

Så är det ofta med ungdomarna som går här, konstaterar Harry Ölmhagen och Nils Holm.
– Några av dem som gått här har gått vidare inom svets och snickeri, men det är precis lika vanligt att de hamnar i helt andra yrken. Det handlar om att de hittar sina egna drivkrafter, säger Harry Ölmhagen.

Genom årens lopp har bara en tjej gått alla tre åren. Att det är så beror troligen på inriktningen på yrken som är mansdominerade. Men nu finns önskemål inom Umeå kommun att utveckla gymnasieskolan, så att fler unga människor med adhd, men med andra intressen än bygg och svets, ska få möjlighet att gå på yrkesinriktade gymnasieprogram i På rätt köls anda, berättar Nils Holm.
– Det känns förstås väldigt kul att kommunen sett att den här sortens utbildning fungerar och behövs mer av.

ur Lärarförbundets Magasin