Läs senare

Ahmad och andrummet

16 Sep 2016

Välkommen välkommen hit vem du än är var du än är

Jag har alltid ryst lite när jag hört Kents låt Sverige sjungas på skolavslutningar. Jag vet att det är lite som när Ronald Reagan trodde att Bruce Springsteens Born in the USA var en hyllning till nationen. Men ändå: när flera hundra barn sjunger de där raderna: ”Välkommen välkommen hit…” då är det lätt att tolka Kents text bokstavligt, som en modern nationalsång. För man vill ju så gärna tro att vi välkomnar alla som kommer hit.

I det här numret möter du Ahmad Khan Mahmoodzada, som tvingades fly från Afghanistan som 15-åring och efter många omvägar kom till Sverige. En tid senare anlände hans 13-åriga lillebror. Efter ytterligare några år kunde hela familjen återförenas i Falun.

Hade Ahmad försökt komma till Sverige i dag hade han kanske stoppats redan vid gränsen, om han inte hade några id-handlingar. Om han ändå kommit in i landet hade han förmodligen fått ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Och han hade haft svårt att få hit sina föräldrar och syskon, eftersom rätten till familjeåterförening begränsades kraftigt i den nya tillfälliga asyllagen från i somras.

Regeringen säger att svenskt flyktingmottagande behöver ett andrum. Ahmad Khan Mahmoodzada säger i vår intervju: ”Om Sverige eller andra länder har möjlighet så tycker jag att de måste hjälpa. Det finns ju ingen som vill tvingas att lämna sitt land.”

Själv spolar jag tillbaka och lyssnar på Kents låt från början: Sverige, Sverige älskade vän en tiger som skäms jag vet hur det känns.

ur Lärarförbundets Magasin